– Jag hade nog behållit mitt tvivel över om jag skulle kunna bli bibliotekarie.
Det är morgon, i skarven mellan sommarjobb och höstens kursstart. Alice Borninger funderar över vad det hade betytt, om hon inte haft praktik. Landar i att oron, som övervanns under praktikveckorna, nog gjort det svårt att våga börja söka jobb.
Kylig luft i parken intill Tranströmerbiblioteket, där de tre bibliotekariestudenterna snart ska fotas innan Siham Ahmed går på dagens pass på Högdalens bibliotek.
– I utbildningen är det en ganska stor teoretisk tyngd. Men vi fick ju det praktiska handfasta av praktiken. För en yrkesutbildning som vår känns den nödvändig, säger hon.
Charlie Fjällman håller med.
– Nu efter praktiken känner jag att jag verkligen fått kontakter, som jag vet kommer vara värdefulla när jag väl går ut.
Varken Alice Borninger eller Siham Ahmed hade prövat på bibliotekarieyrket innan praktiken tog vid. För Charlie Fjällman var ingången en annan.
– Jag har jobbat på folkbibliotek sedan jag slutade gymnasiet. Jag var timvikarie i Halmstad och kände att det här är det jag vill göra. I och med att det fanns praktik på Södertörn skulle jag få utrymme att utforska andra bibliotekstyper. Det var väldigt lockande för mig.
Även för Siham Ahmed var praktiken avgörande för valet av lärosäte. Som Magasin K tidigare berättat skiljer det sig stort mellan landets bibliotekarieprogram när det kommer till praktik. Och Södertörns högskola, där de tre läser, har den längsta perioden.
– Jag ville lära mig så mycket som möjligt om alla olika roller man kan ha inom bibliotek. Efter praktiken är så lång ville jag antingen dela upp den på två olika bibliotek, eller gå till ett som var stort nog för tio veckor.
Charlie Fjällman och Alice Borninger vill båda arbeta på folkbibliotek efter examen. Här på Tranströmerbibliotekets ungdomsavdelning Punkt.
Foto: Jonas Eng
Ett knappt halvår innan det var dags fick klassen en lista från Södertörn på bibliotek som hade möjlighet att ta emot dem. Man behövde ta kontakten själv och det gick bra att välja något annat.
För Siham Ahmed föll valet tillslut på Botkyrka, där hon erbjöds praktik på kommunens alla sex bibliotek.
– Jag var nervös i början. Det var en omställning från att vara i skolan ett par timmar per dag till de långa dagarna. Men vi hade haft mycket föreläsningar och seminarier innan, om hur man får en bra kommunikation med sin handledare och hur man ska tänka när man praktiserar. Så det hade jag med mig.
Hon berättar att hon inför praktiken därför kunde säga saker som ”jag har läst att det är väldigt bra att ha täta avstämningar”, vilket ledde till att hennes handledare lade in fler träffar i deras schema.
– Det var bra. Jag lärde mig hur viktigt det är med kommunikation. Det blev inte bara praktik, utan också många reflektionstillfällen.
Hon hade också bestämt sig för att fråga mycket, inte bara sin handledare utan även de andra i personalen.
– Jag fick med mig mycket, att allt har en tanke. Till exempel hur man planerar i rummet, hur man planerar bemötande, hur man planerar programmen. Tankesätten hos olika bibliotekarieroller.
"Jag gick ju med ganska mycket tvivel under utbildningen. Men praktiken blåste liksom bort alla dem. Det är därför jag tycker att praktiken är så viktig, för att man får bevisa att man kan för sig själv", säger Alice Borninger.
Även Alice Borninger funderade på att praktisera på två olika sorters bibliotek. Men att det tillslut blev ett enda, Ekerö kulturhus och bibliotek, visade sig bli väldigt bra.
– Jag föredrar stabilitet över när det är lite rörigare. Så i slutändan var jag väldigt nöjd med hur det var faktiskt blev. Den där långa, stabila perioden fick mig verkligen att komma in i det.
Hon berättar att hon kände sig osäker inför praktiken, dät hon tvekade över om hon skulle klara jobbet och om hon verkligen lärt sig det som krävdes.
– Men när jag väl började märkte jag att vi lärt oss grunderna som behövs, att det var lätt att komma in i allt.
En annan oro var interaktionen med besökarna.
– Jag är kanske inte en jättesocial person, men det gick faktiskt förvånansvärt enkelt. Det är som att man går in i en annan identitet. Och det är egentligen det som blev viktigast för mig: att jag har det här självförtroendet nu, säger Alice Borninger.
Ett kvitto på att det sociala fungerade var att hon fick timvikariat efter praktiken, där hon fick veta att hennes fina bemötande var en viktig del.
– Det var ju jättestöttande. För jag gick ju med ganska mycket tvivel under utbildningen. Men praktiken blåste liksom bort alla dem. Det är därför jag tycker att praktiken är så viktig, för att man får bevisa att man kan för sig själv.
Charlie Fjällman, som redan kände sig hemma på folkbiblioteken, praktiserade på Myndigheten för tillgängliga medier. Tanken var att pröva på att jobba statligt, men framförallt att lära sig mer om tillgänglighet.
Charlie Fjällman, som redan kände sig hemma på folkbiblioteken, landade tillslut i att han ville praktisera på Myndigheten för tillgängliga medier.
– Det var faktiskt den enda arbetsplatsen som jag hörde av mig till. Så jag spenderade tio veckor i Malmö på deras kontor.
Tanken var att pröva på att jobba statligt, men framförallt att lära sig mer om tillgänglighet.
– På folkbiblioteken är tillgänglighetsfrågor väldigt aktuellt hela tiden. Jag vill kunna vara en vass bibliotekarie när jag går ut, kunna assistera med inläsningstjänster och hur man får tag i tillgängliga medieformat.
I backspegeln var tio veckors kontorsarbete en större kontrast än han anat mot extrajobbet som timvikarie på Stockholms stadsbibliotek.
– Det var en väldigt stor omställning. Alltså jag är ju übersocial. På myndigheten skulle vi se till att de med högst tröskel till läsning får det stöd som de har rätt till. Men det var väldigt speciellt att inte möta de här personerna i verkligheten.
– Samtidigt känner jag att jag verkligen fått ett juridiskt ramverk i ryggen. Jag förstår till exempel bibliotekslagen och diskrimineringslagen mycket bättre nu. Jag är väldigt glad för det.
”När jag pratade med mina kollegor på bibblan om att vi hade tio veckors praktik blev de nästan lite chockade. För så mycket praktik hade ju ingen av dem haft.”
Sin första termin på bibliotekarieutbildningen gjorde Charlie Fjällman på distans på högskolan i Borås, samtidigt som han jobbade på folkbiblioteken i hemma i Halmstad.
– Så jag visste ju att de inte hade någon praktikmöjlighet. När jag väl kom in på Södertörn och pratade med mina kollegor på bibblan om att vi hade tio veckors praktik blev de nästan lite chockade. För så mycket praktik hade ju ingen av dem haft.
I dag är det inte bara han som har en fot i arbetslivet. Alice Borninger har fortsatt jobba extra på Ekerö kulturhus och bibliotek och Siham Ahmed är timvikarie i Botkyrka och i Stockholms stad. I höst väntar femte terminen, som är valbar på bibliotekarieutbildningen på Södertörn. Siham Ahmed ska plugga digital affärsutveckling.
– Jag skulle gärna jobba med biblioteksutveckling eller som it-bibliotekarie. Med den här kursen kan jag kombinera mina två intressen: it och bibliotek.
Alice Borninger ska läsa japanska. Litteratur- eller biblioteksvetenskap i Japan, kanske praktik där på folkbibliotek, är en dröm. Charlie Fjällman ska gå ett år på Jakobsbergs författarskola.
– Jag tror jag kommer lära mig att samtala kring litteratur och text på ett sätt som är toppen när man är bibliotekarie och håller i läsecirklar – eller kanske till och med modererar ett författarsamtal…
