När Susanne Thedéen för snart tre år sedan klev in på Riksantikvarieämbetet kunde hon knappast ana komplexiteten i det uppdrag hon skulle ta sig an.
– Det spänner över breda samhällsområden, som beredskap, digitalisering, stadsutveckling och grön omställning. Men det är också det som är roligt och gör att jobbet känns viktigt, säger Susanne Thedéen som sedan oktober är riksantikvarie.
Riksantikvarieämbetet är den myndighet som leder och stödjer arbetet med att bevara, använda och utveckla kulturarvet. Kriget i Ukraina har aktualiserat beredskapsfrågorna kring kulturarvsskydd och regeringen har därför gett Riksantikvarieämbetet i uppdrag att, tillsammans med flera andra myndigheter, bilda ett särskilt råd. Uppdraget är att identifiera behov och åtgärder för att skydda kulturarvet – ytterst i händelse av krig och väpnad konflikt. Förutom Riksantikvarieämbetet, som är sammankallande, ingår Riksarkivet, Kungliga biblioteket, centrala museer, länsmuseer, länsstyrelserna samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i rådet.
För Susanne Thedéen är rådet en hörnsten i myndighetens uppdrag, eftersom samverkan mellan olika aktörer blir avgörande.
– Arkivsidan och till viss del bibliotekssidan har jobbat mycket med digitalisering, medan vi på museisidan har fokuserat på behovet av att föra undan föremål. Det är viktigt att kunna identifiera både liknande utmaningar och skilda förutsättningar, och föra diskussionerna i ett samlat forum. Tanken är också att rådet ska jobba för hela kulturarvssektorn, säger hon.
"Jag försöker att lägga mycket tid på kommunikationsfrågor. Förutom en blogg och noggrant förberedda personalmöten, är jag mer aktiv på LinkedIn nu – bland annat för att nå ut med riksantikvarieämbetets verksamhet bredare", säger Susanne Thedéen.
Foto: Jonas Eng
Parallellt med arbetet i rådet har Riksantikvarieämbetet också ett uppdrag att arbeta med åtgärder för att stärka skyddet av kulturarvet ytterligare. Konkret handlar detta om skapa så kallade undanförselmagasin och säkerställa transporter för att kunna flytta museisamlingar, arkivhandlingar eller böcker i ett krisläge. Regeringen har avsatt 84 miljoner kronor till arbetet, inom ramen för civilförsvarsbudgeten. Det är ett bra steg, tycker Susanne Thedéen, men långt ifrån tillräckligt.
– Vi har egentligen identifierat att det här skulle kunna kosta flera miljarder, men nu kan vi i alla fall börja i någon ände.
En av de svåraste utmaningarna kulturarvssektorn står inför är att bestämma vad som ska skyddas, vad som måste lämnas kvar och var kulturföremål ska kunna förvaras, menar Susanne Thedéen.
– Man kan titta på hur man har gjort tidigare och på hur andra länder gör, vi följer till exempel noga vad som händer efter Rysslands invasion i Ukraina. Samtidigt är det svårt att veta hur ett eventuellt krig skulle komma att gestalta sig. Det är en stor utmaning.
Det viktigaste just nu, menar hon, är att alla kulturarvsaktörer börjar arbeta mer konkret med katastrofplaner för kriser som brand, översvämning eller krig.
”Vi behöver inte bara prata om behoven, vi behöver också börja arbeta.”
– Vi behöver inte bara prata om behoven, vi behöver också börja arbeta. Vi vet till exempel att bara ungefär 30 procent av alla museer har en katastrofplan – det är allvarligt, säger hon.
Digitaliseringen är en annan nyckelfråga för kulturarvets skydd. Här blev branden i Notre Dame en viktig erfarenhet, då 3D-digitaliseringar har hjälpt återuppbyggnaden.
– Tidigare har digitalisering ofta gjorts utifrån tillgänglighetsaspekter, nu är det en central del av beredskapsarbetet. Om vi digitaliserar, och inte minst 3D-digitaliserar, kan det både användas för att ersätta något som går förlorat, användas för återuppbyggnad och göra att en miljö kan återupplevas eller användas för forskning och undervisning.
Nu finns även en EU-rekommendation att alla medlemsländer 3D-digitaliserar sina 100 viktigaste kulturmiljöer, något Riksantikvarieämbetet har föreslagit till regeringen.
"Demokratiutmaningar som polarisering och fake news är något kultursektorn skulle behöva ta sig an gemensamt. Där har kultursektorn och kulturarvssektorn en viktig roll i samhället," säger Susanne Thedéen.
Foto: Jonas Eng
Samtidigt arbetar myndigheten med planer för att skydda det som inte går att flytta, som kulturhistoriskt värdefulla fastigheter, kyrkliga kulturarv och fornlämningar. De här platserna skyddas genom utmärkning enligt en internationell konvention med blåvita skyltar. Skyltarna ska både vara vägledande för den egna försvarsmakten och för en eventuell inkräktare. Gotland var först ut i Sverige, men flera länsstyrelser är nu på gång.
I rollen som riksantikvarie har Susanne Thedéen med sig en bakgrund som museichef och arkeolog, vilket hon ser som en styrka.
– Jag tror att det finns vissa generiska delar som är betydelsefulla i ett ledarskap, men för mig är det viktigt att både vara intresserad och ha sakkunskap inom organisationens viktiga verksamhetsområden. Det handlar ytterst om förtroendet för en ledares förmågan att fatta beslut.
Hon tror också att hennes dubbla utbildningar, hon är även utbildad ekonom, hjälper henne i ledarrollen:
– Det har funnits och det finns stora ekonomiska utmaningar inom kultursektorn, och där har jag nytta av och bär med mig förmågan att kunna prioritera.
När Riksantikvarieämbetet år 2030 firar 400 år, samma år som hennes förordnande tar slut, vill Susanne Thedéen att myndigheten ska vara ännu mer relevant, och att kulturarvet både används och utvecklas – inte enbart bevaras.
– Om kulturarvet blir som en kuliss som vi inte använder, då kommer människor kanske inte tycka att det är värt att bevara. Kulturmiljöer och kulturarv behöver användas och utvecklas utifrån samtidens behov. Det här är ett litet skifte, som jag ser framför mig att jag och vår organisation ska ha åstadkommit fram till 2030.
