Noomi Egan har alltid brunnit för forskning som bidrar till en mer hållbar användning av planetens resurser. I dag arbetar hon på Lunds universitet med forskningskommunikation inom hållbarhet, där hon gör allt från att skriva pressmeddelanden, rapporter och nyhetsbrev, till att intervjua forskare, arrangera seminarier, utbildningar och föreläsningar. Hon beskriver rollen som forskningskommunikatör som en blandning av journalistik, kommunikation och projektledning.
– Forskningskommunikation kan se ut på så många olika sätt, beroende på om man ska nå allmänheten eller en snävare målgrupp. Det kan vara utmanande att hinna med allt, men det är just bredden och friheten som gör jobbet så roligt, säger Noomi Egan som arbetar med flera forskningsprojekt.
Ett exempel på hur forskningskommunikation kan ta oväntade former är utställningen Plastic Perspectives, som just nu visas på Form/Design Center i Malmö. Utställningen bygger på forskning från STEPS, ett tvärvetenskapligt forskningsprogram vid Lunds universitet om hållbara plastsystem, som nyligen har avslutats.
Noomi Egan initierade idén, sökte finansiering och projektledde initiativet i samarbete med forskare vid universitetet, Form/Design Center, Konstfack och Formprocess.
– Vi ville lyfta fram plastforskning där man kan göra en rejäl skillnad. Plast används mest i byggda miljöer och i förpackningar, så vi ville rikta oss till de som arbetar med att skapa produkter och gör materialval – som formgivare, arkitekter och designers, säger hon.
Utställningen möjliggjordes genom ett stort anslag från forskningsrådet Formas.
– Det finns få medel att söka för just forskningskommunikation. Akademin fokuserar traditionellt på forskningen, därför är det fantastiskt att få visa hur viktig kommunikationen faktiskt är, säger Noomi Egan.
Att kommunikatörsrollen är bred tycker Noomi Egan är en stor fördel men det kan också vara en utmaning. “Som kommunikatör ska man kunna väldigt mycket olika saker, men man är kanske inte lika bra på allt – och det bör finnas en förståelse för det”.
Foto: Johan Bävman
I utställningen visas nio konstverk inspirerade av plastforskning. I arbetet har formgivarna och forskarna haft ett tätt samarbete. Valet att använda konst var medvetet.
– Att använda konst som medium kan väcka tankar och känslor. I vårt fall har vi velat lyfta frågor om när, hur och varför plast ska användas.
Forskningskommunikation finansieras på olika sätt. Vissa forskningsprogram har dedikerade kommunikatörer. De flesta institutioner har också kommunikatörer som i olika omfattning arbetar för att stödja hela verksamheten. Noomi Egan är själv anställd på Lunds universitets samverkansavdelning.
Hon märker av en förändring i hur forskningsfinansiärer ser på kommunikation, i samband med att begreppet ”impact” har fått ökat fokus. Man vill se att forskningen får ett genomslag i samhället.
– Det har gjort att kommunikation planeras in tidigare i projekten, vilket jag länge har saknat, säger hon och tillägger:
– Det är som med alla idéer – man måste tidigt ha en tydlig idé om vem man vill nå och hur.
Samtidigt tycker Noomi Egan att det har blivit svårare att nå ut med den forskning som hon kommunicerar, inte minst på grund av ett förändrat medielandskap.
– Hållbarhet har länge varit ett viktigt ämne, men nu dominerar istället frågor som säkerhetspolitik och ekonomi.
Men hon anser också att utmaningarna tvingar fram en förändrad – och mer långsiktig – syn på vad som är god kommunikation.
– I dag räcker det inte alltid med att skicka ut ett pressmeddelande för att få genomslag. Snarare måste man arbeta långsiktigt, såväl kommunikatörer som forskare, med att bygga relationer och kommunicera till en rad olika målgrupper.
