När Svensk biblioteksförening senast undersökte bibliotekens mediestrategiska arbete visade det sig att betydande del av inköpen skedde på efterfrågan. Då, för tio år sedan, sågs trenden den som en begränsning av det professionella handlingsutrymmet. Men när uppföljningen kom i dagarna visade det sig att användarstyrningen nu uppfattas som självklar och okontroversiell.
– Det är den normala dynamiken i dag. Man köper in på efterfrågan och det kompletteras med att bibliotekarierna själva funderar hur de ska vidareutveckla samlingen, säger Jonas Söderholm, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, som skrivit den nya rapporten.
Det mediestrategiska uppdraget handlar om saker som bevakning, urval, inköp och gallring av bibliotekens medier. Ett arbete som de senaste åren, både i Sverige och utomlands, utmanats av politiker som tidigare hållit armlängds avstånd.
Men enligt Jonas Söderholm verkade de flesta av deltagarna i studien inte behöva lägga särskilt mycket energi på att förebygga, hantera eller överhuvudtaget tänka på frågan om politiska påverkansförsök. Det fåtal som haft problem med påtryckningar från politiker sade att de kunnat ge svar på tal, och att situationen då gått över.
– Det förvånade mig, jag hade väntat mig att det skulle vara en större fråga. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att framhålla det faktum att någon i en politisk maktposition överhuvudtaget ställer frågor om utbudet. Bara det i sig måste ses en typ av påtryckning, oavsett om den enskilda bibliotekarien tycker att det är ett problem eller inte, säger han.
Men att ingen svarande direkt upplevt sig pressad från politiskt håll att anpassa sitt utbud kan ha sin förklaring i att studien var kvalitativ och inte kvantitativ. Totalt ingick 43 respondenters svar i underlaget, samtliga från Svensk biblioteksförenings två expertnätverk för skolbibliotek och för folkbibliotekschefer.
En annan sak som lyfts i rapporten är hur viktigt stödet från den egna bibliotekschefen eller skolchefen är. Att ha en nedskriven plan eller riktlinje är ett annat stöd som tas upp, vilket blir något att kunna hänvisa till och som kan ge mod att stå för det beståndet.
Att ha den här typen av dokument på plats visade sig däremot vara viktigare för respondenterna från folkbiblioteken än från skolbiblioteken. Sammantaget angav 5 av 28 deltagande skolbibliotek att de har en medieplan, medan 10 av 15 folkbibliotek svarade ja på samma fråga.
– Skolbiblioteken verkade ha ganska mycket användning av läroplanen och även den kommunala skolplanen, där en sådan fanns. Det tycker jag var intressant, för en läroplan säger ju ingenting om skolbibliotekens mediestrategi. Men skolbibliotekarierna hänvisade ganska mycket till de här planerna, både för hur de själva tänkte i sitt arbete och i hur de motiverade utbudet mot elever och föräldrar, säger Jonas Söderholm.
På samma sätt som politiker får acceptera att bibliotekens allsidiga utbud även inkluderar sådant som skaver mot ens ideologi, måste även bibliotekarierna själva göra det.
En annan viktig slutsats, enligt Jonas Söderholm, är att det föreföll självklart för bibliotekarierna och bibliotekscheferna i studien att förhålla sig aktiva till frågan om allsidighet och kvalitet.
– I dag finns det en medvetenhet om att allsidighet omfattar att jag även behöver köpa in sådant som gör mig obekväm, som kanske på ett indirekt sätt representerar antidemokratiska strömningar i samhället, säger han och tillägger:
– Ett sätt att summera den här frågan är ju att det är två sidor av samma mynt. På samma sätt som politiker får acceptera att bibliotekens allsidiga utbud även inkluderar sådant som skaver mot ens ideologi, måste även bibliotekarierna själva göra det.
Det är en mediestrategi
Mediestrategiskt arbete handlar om hur biblioteken, formellt och informellt, bygger upp och förvaltar bestånd – genom urval, förvärv och gallring av medier. Mediestrategi berör också frågor om tillhandahållande, det vill säga hur medierna är tänkta att tillgängliggöras, förmedlas och användas.
Utöver det finns en aspekt av allsidighet och kvalitet som handlar om att man behöver förnya beståndet då och då, för att någon bok försvunnit eller är för sliten.
– Och det verkar vara något som man får lägga ganska mycket tid på att hantera, när barnböcker och andra klassiker inte längre finns på förlagen, säger Jonas Söderholm.
Många bibliotekarier uttrycker behov av ytterligare gallring, vilka problem är det man stöter på där?
– Dels är det ett väldigt omfattande arbete, vilket gör det svårare att arbeta med gallring på ett litet bibliotek där du kanske bara har en anställd person som samtidigt ska bedriva ordinarie verksamhet. Sedan är det ett välkänt problem att bibliotekarier är de enda som är positiva till gallring – samtidigt som gallring kan vara ett av de bästa sätten att lyfta fram det man har i samlingen.
I rapporten skriver du att bibliotekariens fingertoppskänsla blir väldigt viktig här?
– Ja, det räcker inte att bara sitta och titta i statistiken. Det kan finnas vissa typer av titlar som kan vara väldigt värdefulla, som kanske inte läses så ofta, men när de väl läses så behövs de verkligen.
Som exempel på sådana böcker tog en folkbibliotekarie svåra ämnen; som döden, suicid eller sjukdomar, säger Jonas Söderholm. Ett annat exempel, från en gymnasiebibliotekarie, är hyllan med så kallade ”sexhandböcker”:
– Det här var inga böcker som ungdomarna lånade, så de syntes inte i statistiken. Men bibliotekarien visste att de var jättepopulära, för hen hittade böckerna lite varstans i biblioteket och såg hur de lästes i olika hörn. Så att vara i biblioteket och förstå användarna och beståndet – det är en väldigt viktig del av bibliotekariers mediestrategiska kompetens.
Om undersökningen
Datainsamlingen gjordes under våren 2024 och utgjordes av en webbenkät samt intervjuer med ett antal utvalda bibliotekarier och bibliotekschefer. Enkäten skickades ut till samtliga medlemmar i två av Svensk biblioteksförenings expertnätverk: expertnätverket för skolbibliotek och expertnätverket för folkbibliotekschefer. Sammantaget besvarade 43 deltagare enkäten, varav 28 från skolbibliotek och 15 från folkbibliotek.
