Plötsligt händer det. Ett sedan länge glömt föremål, manuskript eller konstverk upptäcks och kastar nytt ljus över vår historia. I artikelserien ”Fyndet” får du möta yrkespersoner som har fyndat på jobbet.
Vill du berätta om ett fynd du eller en kollega gjort på jobbet? Kontakta redaktion@magasink.se
Sofie Renström ska inom några minuter bli intervjuad i P4 Halland och håller på att förbereda sig. Hon befinner sig på Lilla Torg, där hon och kollegorna från Kulturmiljö Halland arbetar med en arkeologisk utgrävning inför att kommunen ska bygga om torget. Ända sedan 1930-talet har man känt till att det på denna plats legat ett franciskanerkonvent, aktivt i Halmstad mellan 1494 och 1531, Sankta Annas kyrka med sin kyrkogård intill. Intervjun ska handla om några barngravar som de funnit i det som varit kyrkans norra skepp.
Tidigare under denna decemberdag 2023 har Sofie Renström varit med och grävt i andra änden av kyrkan – långt fram i det södra skeppet, nära altaret och koret, det hon kallar för ”en prominent plats” – där de har uppmärksammat stora, rektangulära fläckar och mörk sand. Det brukar vara ett tecken på att det kan finnas gravar därunder, berättar hon.
– Vi hade handgrävt där, inte hittat någonting alls och blivit ganska besvikna.
NCC:s grävmaskinist har nu kallats in för att fortsätta med sitt arbete på den platsen. En av hennes kollegor står lite längre bort och tittar på hur grävmaskinisten ”hyvlar ner sanden” i schaktet, när hon och journalisten ska starta intervjun. Plötsligt ser hon i ögonvrån hur hennes kollega Eirik Johansson böjer sig ner och plockar upp ett stort metallföremål.
– Jag fattar inte först vad det handlar om men tänker att det är nog något metallskrot som har kommit upp. Min kollega kommer gående mot mig med det här föremålet i famnen, ögonen lyser på honom. Då ser jag att det är ett svärd. Jag skakar på huvudet och tänker att jag ska ju vara i liveradio nu.
Hon småskrattar när hon berättar hur hon blir både förvånad och upprymd då det går upp för henne att de har gjort ett unikt fynd, på en plats som de redan hade undersökt och så att säga gett upp hoppet om.
– Det gick från noll till hundra väldigt snabbt, säger hon.
Grävmaskinisten, byggfolk, projektledare från kommunen – de kommer alla och tittar på det sällsynta fyndet.
– Det är en uppspelt stämning, nästan som ett firande i schaktet.

Eirik Johansson, som hittade svärdet, ringer en konservator.
Foto: Kulturmiljö Halland
Sofie Renströms kollega ringer en konservator i Göteborg för att få veta hur de ska ta hand om svärdet, lägger det sedan i samma jord som det hittades i, stöttar upp det med en skumgummiskiva som de böjer runt svärdsklingan och lindar slutligen gladpack runt det hela:
– Det såg ut som en stor kebabrulle.
Över natten förvaras svärdet i ett kylrum på ett museum i Halmstad. Dagen därpå transporterar de det så fort som möjligt till Göteborg där det lämnas in för konservering.
Det är ett välbevarat svärd med en klinga av järn på över en meter. I klingan kan man se en symbol i någon form av ädelmetall som Sofie Renström tycker ser ut som ett kors på en kulle. Det går också att skönja något som kan vara ytterligare en symbol.
– Vi kommer kontakta experter för att se om vi kan härleda den symbolen till en vapensmed. Det är troligen smeden som gjort det här vapnet som har satt sin signatur på det, som en kvalitetsstämpel.
Det här är det enda nedlagda föremålet som Kulturmiljö Halland hittills har funnit i alla de gravar som har undersökts på Lilla Torg. På fyndplatsen syntes rester av en kistvägg, som en linje i den fina sanden och innanför kistan låg skelettet av en man. Han hade svärdet liggande mot sin vänstra axel, riktat nedåt. Intill mannens grav har de hittat två gravar till, på linje bredvid varandra: en med en medelålders kvinna och en med en yngre man som också varit ganska lång. Sofie Renström hoppas att framtida analyser kan visa om det är mannens familjemedlemmar.

Utgrävningsplatsen på Lilla torg i Halmstad.
Foto: Kulturmiljö Halland
Det man i dagsläget vet om mannen är att han var runt 1,90 lång, och att han måste varit en högt uppsatt person i samhället, troligen av adelsbörd. Sofie Renström beskriver valet av gravplats som en social markör:
– Den här begravningen har inte gjorts i smyg utan den har varit till för att markera rikedom och status.
Franciskanerbröderna tog betalt för diverse tjänster, bland annat för begravningar. Ju närmare altaret och koret, desto heligare mark och desto dyrare var det antagligen att få vila där.
– Allt tyder på att mannen har betalat ganska stora pengar för att han skulle få bli begravd just där.
Hon säger att det även finns en religiös eller rituell anledning till gravens placering, det var ”inte bara för att skryta”.
– Man betalade också för att franciskanerbröderna skulle ha ritualer och be för ens själ, så att man skulle komma snabbare och säkrare in i himlen efter döden. Den här mannen har köpt sig en gyllene biljett.
Vad hände då med intervjun för lokalradion? Ja, den kom inte att handla om barngravarna …
– Vi blev knappt av med den journalisten, han ville stanna hela kvällen så han fick nog sin livs intervju, säger Sofie Renström.