I ett anspråkslöst rum intill Etnografiska museets bibliotek på Djurgården i Stockholm vecklar två amerikanska kurirer upp bruna paket ihop med sina svenska kollegor. Materialet som steg för steg får möta det svenska vinterljuset är Eric Mjöbergs personarkiv som förvarats nära ett sekel på California Academy of Sciences i San Francisco, USA.
– Det har alltid varit ett udda arkiv på akademin. Dels på grund av språkbarriären, det aldrig har funnits någon som varit tillräckligt bra på svenska för att förstå samlingen. Men också för att det inte kom till oss direkt från Eric Mjöberg, det var aldrig hans intention, säger Rebekah Kim, arkivarie och huvudbibliotekarie på institutionen.
Trots att hon och samlingsregistratorn och kurirkollegan Lindsay Palaima Hazen jobbat åratal inom sina respektive områden har ingen av dem någonsin upplevt den här sortens överlämning.
– Vi är med om det ibland inom landet, men en sådan här internationell överlämning är väldigt ovanlig, säger Rebekah Kim.
Samma gäller för Världskulturmuseernas arkivarie Monica Sargren.
– Jag har jobbat som arkivarie i museisektorn i hela mitt yrkesliv och det här är första gången vi får ett överlämnande av ett arkiv av den här digniteten, från en helt annan arkivinstitution från ett annat land. Jag skulle säga att det är extremt ovanligt.
Rebekah Kim är arkivarie och huvudbibliotekarie på California Academy of Sciences i San Francisco.
Eric Mjöberg var en svensk zoolog och etnograf som genomförde forskningsresor till bland annat Australien, Sumatra och Borneo under det tidiga 1900-talet, en tid då koloniala och rasbiologiska perspektiv dominerade västerländsk forskning. I Mjöbergs arkiv finns bland annat dagböcker från vissa av resorna, korrespondens, manuskript, pressklipp och en mängd fotografier.
Eric Mjöberg samlade in zoologiska och botaniska prover, men dokumenterade och samlade också in föremål från den australiska urbefolkningen. Hans arbete har i efterhand blivit starkt kritiserat, inte minst eftersom han plundrade aboriginska gravplatser och tog med sig mänskliga kvarlevor till Sverige.
När Rebekah Kim gick igenom Eric Mjöbergs arkiv inför resan påmindes hon om hans fotografier av avlidna, vilket hon nu berättar om för sina svenska kollegor.
– Han dokumenterade begravningsseder i aboriginska samhällen, vilket var anledningen till att han hade foton på de avlidna. Jag visste att de fanns i samlingen och hade sett dem förut, men varje gång jag ser dem är det fortfarande chockerande. Och på grund av hur känsligt det här materialet är bar vi fotografierna för hand under flygresan.
De etnografiska föremålen från Eric Mjöbergs expeditioner ingår i samlingarna vid Etnografiska museet. När det gäller de mänskliga kvarlevorna arbetar Världskulturmuseerna aktivt med återförande, där flera redan har gjorts. I arbetet har personarkivet varit viktigt för förståelsen av både de mänskliga kvarlevornas och föremålens proveniens, men enligt Monica Sargren är det en helt annan sak att ha originaldokumenten framför sig.
– Det är mycket troligt att det finns information i det här materialet som är relevant för oss för att bättre förstå samlingarna.
När det gäller bilderna av avlidna berättar Monica Sargren att det som hon förstått det kan vara tabu för ursprungsbefolkningen i Australien att se bilder av sina döda, vilket gör Eric Mjöbergs fotografier om möjligt än mer problematiska. Med det tror inte Monica Sargren att Eric Mjöberg brydde sig om.
– Han hade ett helt annat syfte och det var att samla in material i vetenskapens tjänst för forskning hemma i Sverige.
Om bilderna digitaliseras kommer Världskulturmuseerna vara väldigt restriktiva med hur materialet tillgängliggörs och hur det publiceras.
– Allmänheten kommer att ha en mycket begränsad tillgång till just de bilderna, säger Monica Sargren.
Monica Sargren är arkivarie på Världskulturmuseerna.
Hennes kollega, intendenten Franziska Bedorf, berättar om en annan episod som rör Eric Mjöbergs etiska kompass. I en utställning som öppnar i december om Sveriges och museets koloniala historia kommer Etnografiska visa en så kallad medicinsten från en av hans resor i Australien.
– Han var väldigt noga med att anteckna allting han samlade. Och han skriver hur värdefull den stenen var för kvinnorna, att ingen ville sälja den. Varje kvinna hade en sådan sten och bar den med sig. Så han väntade tills de hade gått ut – och sen så röjde han i deras saker och tog fyra stycken med sig. Det skriver han i dagboken. Han stal dem.
Franziska Bedorf berättar att de haft tillgång till kopior av dagböckerna, men att de varit svåra att tyda. Att läsa originalhandlingarna är lättare, det konstaterar alla i det lilla rummet. Dessutom finns det anteckningar och fotografier i de bruna paketen som de från Sverige inte tidigare sett. Monica Sargren tror att det kommer innebära att de får en bättre helhetsbild.
– Det här arkivet har ju varit väldigt okänt, eftersom det funnits där det funnits. Det har inte varit förtecknat hos oss eller på ett enkelt sätt varit sökbart. Så att bara kunna medvetandegöra att det finns är ett stort steg.
Lindsay Palaima Hazen är samlingsregistrator på California Academy of Sciences i San Francisco.
För Rebekah Kim och Lindsay Palaima Hazen känns det också bra att arkivet kan studeras, inte bara av forskare men också att innehållet kan nå allmänheten genom Världskulturmuseernas verksamhet.
För några nya utställningar som öppet och tydligt pratar om kolonialism är inget de tror att deras institution kommer ta initiativ till i nuläget, med tanke på den politiska situationen i USA. Lindsay Palaima Hazen ger ett exempel.
– Jag jobbar på vår naturhistoriska avdelning, som har en enormt stor samling av insekter, däggdjur, fåglar och ryggradslösa djur. Så när den federala administrationen såg över sina anslag dök vi upp eftersom vi studerar biologisk mångfald – och ett av deras sökord var mångfald. Så de frös våra anslag. Vi kunde inte annat än skratta för att det var så löjligt.
Vi skulle förmodligen inte visa en superprogressiv utställning just nu, eftersom den skulle kunna få uppmärksamhet.
Trots det uppenbara missförståndet betalades pengarna aldrig ut. Att California Academy of Sciences till största del är privatfinansierat gör att de inte påverkats lika mycket som landets offentliga kulturinstitutioner. I delstaten Kalifornien är de dessutom mer skyddade, säger Rebekah Kim.
– När det gäller censur av våra utställningar och liknande, så är vi en enskild institution som fattar de besluten själva. Men vi skulle förmodligen inte visa en superprogressiv utställning just nu, eftersom den skulle kunna få uppmärksamhet.
Att arkivet nu överlåts till Världskulturmuseerna tycker Rebekah Kim är helt rätt och rimligt.
– Här på Etnografiska finns föremålen från Eric Mjöbergs resor och arkivet kommer användas i utställningar, digitaliseras och bli mer tillgängligt än det varit hos oss. Vi är väldigt glada över att vara här.
