Skydd av kulturarv har hamnat allt högre upp på dagordningen i Sverige de senaste åren. Vissa steg har tagits för att förbättra skyddet, men mycket återstår. Enligt forskarna Mattias Legnér och Anna McWilliams har arbetet kommit längst när det gäller utmärkning och undanförsel av kulturarvsegendom, medan mindre har hänt gällande den bredare beredskapsplaneringen och utbildningen.
I en ny artikel om prioriteringar och utmaningar i kulturarvssektorns beredskapsplanering konstaterar de att det behövs bättre dokumentation av det som kan förstöras, samt att Försvarsmakten, räddningstjänsten och polisen behöver bättre kunskap om vad de kan bidra med för att skydda kulturarv i en kris- och krigssituation.
Ett sätt att få perspektiv och förstå vad vi själva behöver göra är att titta på andra. Vad kan vi lära av de som befinner sig i, eller tidigare befunnit sig i, krig och konflikt? Hur ska vi utifrån det prioritera de resurser vi har för att komma så långt som möjligt?
Vid en konferens i Stockholm i maj, anordnad av Blue Shield Sverige, berättade chefen för Maidan-museet i Kyjiv, Ihor Poshyvailo, vilka lärdomar han vill lyfta fram, fyra och ett halvt år efter Rysslands fullskaliga invasion.
Ihor Poshyvailo har varit en av de drivande för att skydda, dokumentera och sprida kunskap om Rysslands förstörelse av kulturarv i Ukraina och vid konferensen gav han följande råd:
- Planera och skapa beredskapskapacitet i fredstid – det är absolut avgörande. Kapacitet behöver byggas brett genom digitalisering, utbildning, övning och samverkan både nationellt och internationellt. Samarbetet behöver involvera kultursektorn, försvaret, civilförsvaret, lagstiftande organ, lokala aktörer, räddningstjänst och rättsinstanser och polis.
- Samarbete med Försvarsmakten är en livlina för kulturarvet i en krigssituation. Skydd eller dokumentation av kulturarv behöver ske även i områden som ligger nära fronten och säkra korridorer för evakuering av föremål kan behövas.
- Se till att bygga upp en nationell beredskapsorganisation med tydliga roller och mandat. Olika nivåer (centralt, regionalt, lokalt) och såväl offentliga som privata aktörer behöver involveras i den kapacitetsuppbyggnad som behöver kunna verka. Även under en längre tidsperiod och efter att krisen eller kriget upphört.
- Involvera civilsamhället – de finns ofta nära kulturarvet och kan agera relativt fritt och flexibelt.
- Se till att lagstiftning och institutionella ramverk möjliggör skydd och ansvarsutkrävande. Identifiera därför risker och hinder i befintlig lagstiftning för att möjliggöra ett effektivt skydd av kulturarvstillgångar, både materiella och immateriella, den dag det uppstår behov av akuta beslut och åtgärder.
- Tänk hela vägen fram när ni planerar, även till dokumentation av skador och eventuella krigsbrott.
- Dokumentation är ett ansvar både för rättsväsendet och kulturarvsinstitutioner.
Att se sin uppgift som en del i det samlade försvaret och att genom sitt arbete stödja de som är vid fronten är, enligt Ihor Poshyvailo, en helt avgörande drivkraft för de som arbetar kvar i Ukrainas kulturarvsinstitutioner.
Monumentet över prinsessan Olga, aposteln St Andrew, St. Cyril och St. Methodius nära St Michaels Kloster i Kyiv som sedan våren 2022 skyddas med hjälp av sandpåsar för att skyddas mot Rysslands missiler och drönarattacker.
Foto: Helene Rånlund
Att samla in och dokumentera det pågående kriget, för utställningar men också som bevis för de krigsbrott som begås, blir en meningsfull uppgift som i slutändan handlar om vilken historia som ska skrivas.
En åtgärd som vidtagits i Ukraina för att förbättra samarbetet mellan försvaret och kulturarvssektorn är att det skapats en särskild grupp inom den ukrainska försvarsmakten med specialkunskap om skydd av kulturarv.
Likaså pågår insatser för att stärka möjligheterna till dokumentation av krigsbrott enligt Haag-konventionen, bland annat genom utbildning och involvering av både åklagare och kulturarvspersonal. En insats som bland annat finansierats med stöd från Blue Shield International.
På konferensen i maj delades även erfarenheter av hur kulturarvet har spelat en viktig roll efter att en fred sluts och arbetet med att bygga en framtid startar. Det är även erfarenheten från stiftelsen Kulturarv utan gränser, som nyligen lades ned i Sverige men som fortfarande är verksam och varit det i västra Balkan de senaste trettio åren.
Att samlas kring återuppbyggnad av förstörda kulturarv, liksom att genomföra aktiviteter där kulturarvet står i centrum och där olikheter används som positiva kvaliteter och resurser, bidrar till en gemensam framtid med fred.
Snart ska det råd för skydd av kulturarv som regeringen tillsatt, och som leds av Riksantikvarieämbetet, lämna sin slutrapport efter tre års arbete. Förhoppningsvis kan de lärdomar som kommer från Ihor Poshyvailo och Ukraina, samt Västra Balkan och även andra länder, bidra till att stärka det framtida svenska arbetet med skydd av kulturarv.
Sedan är vi många som behöver bidra för att höja vår beredskap, och framförallt – förståelse av varför det behöver skyddas.
För styrelsen i Blue Shield Sverige:
Anna-Karin Johansson, ordförande
Helene Rånlund, vice ordförande
