Plötsligt händer det. Ett sedan länge glömt föremål, manuskript eller konstverk upptäcks och kastar nytt ljus över vår historia. I artikelserien ”Fyndet” får du möta yrkespersoner som har fyndat på jobbet.
Vill du berätta om ett fynd du eller en kollega gjort på jobbet? Kontakta redaktion@magasink.se
Värmland blir isfritt först i sydväst och kring år 10 000 f.Kr. är istäcket borta i hela landskapet. Den äldsta kända fyndplatsen med spår av mänsklig aktivitet dyker upp cirka 2000 år senare.
Den tidens värmlänningar utgörs av rörliga grupper som lever av naturen och byter boplatser utefter säsong. Brända ben efter lax, karp och gädda samt enbär, hallon och skogsvinbär skvallrar om deras kosthållning och liv vid strandkanterna vid de många sjöarna som isen har lämnat efter sig. Vi befinner oss i den värmländska jägarstenåldern – mesolitikum.
Längre söderut i dagens Mellanöstern hade människor sedan länge skapat en helt annan kultur som kännetecknades av jordbruk och boskapsskötsel. Man odlade bland annat vilt vete som gav bröd, och får och getter tämjdes vilket gav ull, kött och ost. Man brukar tala om bondestenåldern – neolitikum.
Det tog sin tid innan detta levnadsmönster slog rot här uppe i norr, det skedde i södra Sverige först kring år 4000 f.Kr. Spår av svedjebruk, stengravar, gånggrifter, hällkistor och keramik berättar om skiftet från en tidsperiod till en annan. Från jägarsamhälle till bofast jordbrukarkultur.
– Vi har länge brottats med den tidsepoken, övergången från jägar- och samlarsamhällen till mer av en bondeekonomi. När skedde det här i Värmland och hur gick det till? säger Johan Richardson, arkeolog på Värmlands museum i Karlstad.
Ett oväntat tillfälle att fördjupa kunskapen dök upp när Kils kommun skulle upprätta en ny detaljplan. 35 nya villatomter med tillhörande vägar ska byggas vid Dikatorp och våren 2022 genomförde arkeologer vid Värmlands museum en utredning och senare också en förundersökning.
I en skogbeväxt sluttning ner mot sjön Nedre Fryken sattes grävskoporna och spadarna i marken.
– Bara en decimeter ner hittade vi skärvstenar och eldpåverkad sten, tydliga tecken på att vi befann oss på en förhistorisk boplats. När vi kom ner i sanden började det poppa fram flintaavslag och keramik. Vi hittade sammanlagt drygt 550 keramikfragment, berättar Johan Richardson.
”När vi kom ner i sanden började det poppa fram flintaavslag och keramik.”
Våren 2022 undersökte Värmlands Museums arkeologer en boplats vid Dikartorp i Kil. Nu har fynden analyserats och resultatet omkullkastar tidigare föreställningar om Värmlands äldre historia.
Foto:Lars Sjöqvist/Värmlands museum
Torbjörn Brorsson, expert på keramiska material, kallades in och slog fast att keramiken var nästan 6000 år gammal, så kallad trattbägarkeramik.
– Utifrån former och mönster såg jag snabbt att det var stenålderskeramik. Vissa dekortyper som förekommer var vanliga 3900–3800 f.Kr. Så gammal trattbägarkeramik har aldrig tidigare hittats i Värmland.
Torbjörn Brorsson förklarar att fynden i Dikatorp har många likheter med keramik som hittats i nuvarande Uppland och Närke. Det indikerar att den tidens värmlänningar blev bofasta jordbrukare betydligt tidigare än man tidigare föreställt sig.
När skedde övergången från jägar- och samlarsamhällen till mer av en bondeekonomi i Värmland? Keramikfynden i Dikatorp ger ny kunskap, berättar arkeologen Johan Richardson.
Foto: Niklas Lindstedt
Frågan vad keramiken användes till väntar fortfarande på svar. Men innan jul kommer analyssvaren från ett laboratorium i England där man letar spår av mjölkfetter, fisk och kött.
Överväldigad. Det var Johan Richardsons reaktion när han tog del av Torbjörn Brorssons slutsatser:
– Så gammal keramik har vi aldrig tidigare hittat. Detta är inte bara intressant för oss i Värmland utan även i ett Sverigeperspektiv. Att trattbägarkulturen så tidigt har rört sig långt in i ytterområdena ritar om bilden av hur folk spred sig över landet på stenåldern, säger han.
Vad har fynden i Dikatorp betytt för dig?
– Som arkeolog får jag ofta frågan vad som är det häftigaste jag har hittat. Numera måste jag säga trattbägarkeramiken i Dikatorp. Inte för att den är storslagen eller magnifik, utan för vad den ger nya och viktiga pusselbitar till berättelsen om Värmlands äldre historia.
Vad är trattbägarkeramik?
- Trattbägarkultur är benämningen på ett antal likartade kulturer i Skandinavien och norra Europa mellan ungefär 4000 f.Kr. och 2800 f.Kr.
- Namnet kommer från en vanlig keramisk form där öppningen på kärlen ofta ser ut just som en tratt.
- Trattbägarkeramik som användes till vardags är ofta enklare mönstrad medan föremål som användes vid högtidliga tillfällen har mer arbetade dekortyper.
