Attack är bästa försvar, tycker kulturminister Parisa Liljestrand (M) och – månne lite oroväckande – ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M). Någon annan slutsats är svår att dra av ministrarnas beteende efter att fackförbundet DIK släppte rapporten ”Kulturen – måltavla och motståndskraft”. Det väcker frågor kring ministrarnas agerande i debatten.
Rapporten visar att bara 4 procent av de tillfrågade svarar att det museum eller bibliotek de arbetar på har tillräckliga resurser för beredskapsarbete. Läget är akut.
Därför skrev DIK två debattartiklar, i Dagens Samhälle och i Altinget. Vi efterfrågade ett ansvarstagande och riktade insatser från regeringen. Ministrarna kunde ha skrivit en replik där de blåste upp de modesta insatser de faktiskt gjort och avslutat med något ickeförpliktigande om att mer behöver göras. Men nej.
I stället basunerade Liljestrand ut till TT att rapporten var ”rent trams” samt att museer och bibliotek inte behöver köpa stridsflygplan och u-båtar. Det hade varit en relevant kommentar om DIK föreslagit att Försvarsmakten och kultursektorn skulle dela 50-50 på beredskapssatsningarna. Det har vi inte gjort och det vet Liljestrand.
DIK har belyst att de pengar som avsatts till kulturens beredskap motsvarar 0,03 procent (59 miljoner) av de totala beredskapssatsningarna på 225 miljarder och att det inte räcker. Jämförelsevis beräknas implementering av kulturkanonen att kosta nästan tre gånger mer än vad regeringen är beredd att lägga på kulturens beredskap. Det ser dåligt ut om man är kulturminister och det vet Liljestrand också.
Bohlin fick feeling på Facebook, så där som man får när man är mer intresserad av att få ryggdunkar av sina fanboys än av att axla sitt ansvar som minister. Han kallade DIK:s kritik ”slängig” och blottade sedan ogenerat sin okunskap om hur totalförsvaret fungerar genom att raljera antydningar om att DIK tycker att bibliotekarier ska göra soldaters jobb. Det tycker vi inte och det vet Bohlin.
”Om kulturverksamheter inte kan verka i kris och krig eller om vi brister i att skydda vårt kulturarv, så kommer vi att möta utmaningar sämre rustade.”
DIK har sagt det erfarenhet, Försvarsmakten och forskningen redan sagt. Om kulturverksamheter inte kan verka i kris och krig eller om vi brister i att skydda vårt kulturarv, så kommer vi att möta utmaningar sämre rustade. Den svenska försvarsviljan och säkerheten försvagas. Just detta verkar dock Bohlin ännu inte förstått.
Bohlins inlägg uppmärksammades av Liljestrand som delade det vidare. Mats Berglund (MP), ordförande i riksdagens kulturutskott, ifrågasatte varför Bohlin inte lyssnade på kompetensen och dundrade ”I Sverige gör vår regering den ryska arméns jobb!” En formulering som inte föll i god jord hos de båda ministrarna.
Var Moderaterna och Miljöpartiet väljer att lägga trevlighetsribban i debatter sinsemellan lägger sig DIK inte i. Vi kan bara konstatera att Liljestrand och Bohlin snabbt levererade en rasande artikel till Expressen, inte heller denna gång om rapportens alarmerande resultat, utan om att regeringen kände sig kränkt av formuleringen.
Men, vad är egentligen viktigast här? Att regeringen känner sig kränkt? Det hade kunnat undvikas om Liljestrand och Bohlin bara hade kommenterat rapportens faktiska innehåll och bemött DIK:s kritik sakligt och med den värdighet deras ämbete förtjänar. Nu valde man i stället att tuppa sig i sociala medier och att lägga ut dimridåer genom att starta en beef om något annat. Allt för att slippa ta i själva sakfrågan.
Men, sakfrågan försvinner inte. Inte för den här regeringen och inte för nästa – oavsett färg. Planeringen för kulturarvets skydd ligger efter. Beredskapen för hur kulturen ska kunna verka i krig, värna våra inre liv och stärka försvarsviljan är eftersatt. Och om detta har Liljestrand och Bohlin fortfarande inte sagt någonting. Det är oroväckande, ovärdigt och outsägligt sorgligt.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK
