På måndagen hölls rättegången om klimataktionen på Nationalmuseum 2023 i Stockholms tingsrätt, ett mål som åklagare Lucas Eriksson tidigare beskrivit för Magasin K som unikt för Sverige.
Två kvinnor doppade händerna i färg och limmade sedan fast sig på skyddsglaset till Claude Monets målning Konstnärens trädgård i Giverny, ett verk som Nationalmuseum lånat från Musée d’Orsay i Paris till utställningen Trädgården – konst och natur under sex sekel. Aktionen stoppades snabbt av vakter på plats.
Totalt står sex aktivister, tre kvinnor och tre män, åtalade för skadegörelse för att gemensamt ha planerat och genomfört aktionen som enligt åtalet lett till behov av restaurering. Själva tavlan skadades inte, men ramen fick en kvarstående mindre fläck.
Flera aktivister från organisationen Återställ våtmarker fyllde åhörarplatserna.
– Det spelar ingen roll hur det går, vi kommer ju fortsätta ändå, sade en av dem innan förhandlingen började.
Representanter från Nationalmuseum deltog inte på plats i rätten, utan företräddes av åklagaren.
Samtliga sex erkände sin medverkan men nekar till brott. De menar att de bör frias då de agerat av nöd på grund av klimathotet – samt att aktionen bör omfattas av demonstrationsfrihet.
Rättegången inleddes med en genomgång av klimatkrisen och konsekvenserna av torrlagda våtmarker.
Försvaret hänvisade återkommande till Högsta domstolens dom om motorvägsblockaden, då Återställ våtmarkerna-aktivister 2022 blockerade trafiken på E4:an.
Aktivisterna friades från sabotage då HD slog fast att störningar som sker i demonstrationssyfte måste vägas mot demonstrations- och yttrandefriheten. Domen visar enligt flera av advokaterna på plats att aktioner som upplevs som störande kan falla inom ramen för grundlagsskyddad protest — något de menade borde gälla även här.
– Man har gjort det här för att väcka uppmärksamhet och skapa opinion i ett akut läge. Man har inte haft uppsåt att skada utan agerat inom ramen för demonstrationsfrihet och med hänvisning till rådande klimatkris agerat i nöd, sade advokat Sebastian de Ciutiis som företrädde en av de åtalade.
De åtalade beskrev själva hur de vidtagit en rad försiktighetsåtgärder för att minimera skada: de hade valt ut en målning med skyddsglas, rekognoserat museet flera dagar tidigare och använt trögflytande färg för att undvika spill.
En av kvinnorna som limmade fast sig beskrev hur de övat hemma i badrummet på att applicera superlim samt färgen – ”ätbar och ekologisk tempurafärg” – långsamt och kontrollerat. Den andra beskrev känslan väl på plats när det var dags:
– Det kändes högtidligt, även om jag var nervös. Jag känner mig stolt över att jag gjort det här.
Åklagaren menade att superlim och färg i sig innebär en uppenbar risk, och yrkade på villkorlig dom och dagsböter för fem av dem, samt ett kortare fängelsestraff för den sjätte med hänvisning till tidigare domar. Två av de åtalade sade att de inte skulle acceptera samhällstjänst vid fällande dom – även om alternativet är fängelse.
– Min aktivism är samhällstjänst. Jag gör det här för att skydda samhället, sade en av dem, som också riskerar utvisning.
De åtalade krävs på skadestånd i två delar, dels 21 319 kronor i restaureringskostnader i form av fakturor som skickats från museet i Frankrike, som äger tavlan. Utöver det yrkas skadestånd för en “arbetskostnad” på 159 830 kronor från Nationalmuseum – vilket blev en återkommande punkt under rättegången.
Försvaret påpekade att museet inte använt sig av den statliga utställningsgarantin via Riksantikvarieämbetet, som kan täcka kostnader för skador på föremål, och därmed ”inte begränsat sina skador”.
Samtliga fyra advokater återkom också till brister i beräkningen från museet; ett excel-blad där 19 olika yrkesroller på Nationalmuseum tillsammans beskrivs ha lagt 345 timmar på att hantera tavlan.
– Allt från frontpersonal till utställningskoordinator påstås ha lagt ned 345 timmar på detta, men vad tiden har använts till vet man inte. Det har heller inte uppstått någon merkostnad, att man tagit in annan personal, utan det är månadslöner för ordinarie anställda som ändå skulle ha betalats ut. Det är inte ett ersättningsgillt skadestånd, sade advokat Sofia Björksten.
Försvaret noterade också att målningen redan var tillbaka på väggen – två dagar efter aktionen.
– Tavlan tvättades av ordinarie personal och bedömdes okej att ställa ut igen. Varför det ett år senare dyker upp fakturor som ska ge skadeståndsansvar är oklart. Det är hisnande belopp för en liten färgfläck på en ram, som inte syns, sade advokat Sebastian de Ciutiis.
Åklagaren Lucas Eriksson uppgav inte några närmare grunder till beräkningen, men sade att kostnaden speglar vad som behövts för att få verket i ”utställningsbart skick”.
Magasin K har sökt Nationalmuseum som avböjer att kommentera.
Per Hedström, då tillförordnad överintendent på Nationalmuseum, sade till Magasin K i juni 2023 att aktionen skulle kunna få negativ påverkan på museets möjligheter att låna konst i framtiden.
– Det kan påverka inte bara oss, utan alla museer som visar konst som har betydande kulturhistoriskt värde, sade han då.
Domen väntas om 14 dagar.
