”Vi behöver mötas i ögonhöjd”

I ett hårdnande debattklimat är det svårt att få deltagare till bibliotekens öppna samtal. I Jönköping har programgruppen mejslat fram nya strategier för ett tryggare rum. Tätare samarbete med kommunikation och en stärkt ekonomi har också gett skjuts.

Rebecka Gordan

8 september 2025

Ett år kvar till valet, Rebecca Lidén funderar mycket på hur de ska utforma programmet i anslutning till det. Hur samtalen ska träffa rätt, vara relevanta, bitvis utmana och överraska. Hur biblioteket kan möjliggöra allt det.

– Jag tänker att det är helt avgörande för ett välmående samhälle, att det finns den här typen av plats. Och vi tar det på största allvar.

Hon är bibliotekarie i grunden och har jobbat drygt elva år i Jönköpings kommun. Innan hon fick rollen som kulturutvecklare för litteratur och bibliotek arbetade hon bland annat som utvecklingsledare för hela kommunens biblioteksverksamhet, som vid sidan om stadsbiblioteket omfattar elva filialer samt bokbil och bokbuss. Men trots att hon jobbat länge känns inte vägen framåt självklar.

– När vi pratar om debatter, det är inte så lätt i dag eftersom det är så polariserat. Det är få som vill komma och stå på scen och prata. Så vi behöver verkligen fundera på hur vi ska visa att vi är den här trygga platsen. Samtidigt som vi vågar vara modiga, och inte bara tar de enklare ämnena. Där grunnar jag jättemycket.

Vi har slagit oss ner i kafét på Jönköpings stadsbibliotek tillsammans med Rebecca Lidéns kollega Maria Friedner, som är kommunikationssamordnare för biblioteken sedan drygt fyra år tillbaka. Även hon lyfter fram att biblioteket behöver vara en trygg plats för den som är med i en debatt, där man ska känna att man kan stå på scen utan att bli uthängd.

– Men det är svårt, för vi vet ju att det kanske är tryggt här och sedan så blir de attackerade på internet när de kommer hem. Så man förstår ju också att folk inte vill.

”Det är tryggt här och sedan så blir de attackerade på internet när de kommer hem. Så man förstår ju också att folk inte vill.”

Från hennes perspektiv som kommunikatör är den viktigaste trygghetsåtgärden att förmedla att biblioteket är en plats för alla.

– Man ska kunna känna att det här är en plats för mig, även om jag inte nödvändigtvis är våldsamt litteraturintresserad. Att beroende på vad du har för behov, så försöker vi hjälpa dig, säger Maria Friedner.

En annan aspekt som i grunden handlar om kommunikation, är att de i personalen lägger stor vikt vid att vara närvarande.

– Vi försöker tala med folk, vi försöker bemöta alla på ett respektfullt sätt oavsett hur speciella de verkar vara. Men sedan är det också så om någon inte känner sig trygg, och vi undersöker det och inte heller känner oss trygga, då ringer vi Securitas. Vi låter ingenting bero, säger Maria Friedner och tillägger att de också alltid försöker göra folk uppmärksamma på när de följer upp.

Samarbetet mellan program och kommunikation har alltid varit nära på Stadsbiblioteket, men inte i hela verksamheten. Arbetet har heller inte varit så strukturerat som det är i dag. Rebecca Lidén berättar att programarbetet på de olika filialerna var mer personbundet tidigare, där verksamheten fungerade där någon var driven, men att det kunde bli svackor när den personen försvann.

– Det fanns ingen tydlig strategi kring vad vi ville uppnå. Det gjorde att sagoläsning blev briljant i någon kommundel, för att det fanns en bibliotekarie som var bra på det där. Och så kanske det inte var där det behövdes som bäst.

I en stor kommun som Jönköping, den brukar rankas som Sveriges nionde största, handlar det om att lära känna varje plats, tillägger Maria Friedner.

– I dag jobbar vi tillsammans på alla biblioteken. Det gjorde vi inte riktigt tidigare.

Det var under pandemin, 2021, som Rebecca Lidén som då var programsamordnare startade en strategisk programgrupp med personal från olika bibliotek. Arbetet de gjorde under ett och ett halvt år landade bland annat i att de ville vara mera öppna för samarbeten civilsamhället, som föreningar, mindre grupper, men också enstaka personer.

– Det handlar om att tänka ”ja” först. Kanske inte lova det direkt, men att ha en attityd att verkligen vilja försöka lösa saker för våra invånare. Att vi ser biblioteket som möjliggörare, säger Rebecca Lidén.

Hon konstaterar att många nu för tiden besöker dem bara för att komma in i värmen. Och att programverksamheten då kan bli en ingång till gemenskap såväl som insikter.

– Att vi har en programverksamhet som är öppen och gratis tycker jag är otroligt viktigt. Där det kan uppstå möten, mellan olika generationer och människor. Där vi kan placera två program kant i kant, så att folk glider emellan.

I dag finns det en biblioteksöverskridande grupp för författarscen och debatt samt en inriktad mot lovverksamhet för barn och unga. Även på kommunikationssidan har arbetet gjorts om, där Maria Friedner nu ansvarar för en arbetsgrupp med representanter från flera av de olika enheterna. Själv har hon en bakgrund som journalist. Att de andra i gruppen är bibliotekarier ser hon som en fördel, inte minst för kreativiteten.

– När vi skapar en struktur tillsammans blir det väldigt bra. Vi blir modigare och vågar tänka lite friare. De har fått en kompetens inom detta, men ingen behöver känna att man ska bära kommunikationen hela vägen själv. Utan vi är ett gäng som kan välja om den här idén är bra och i så fall hjälps vi åt med den.

Den nya organisationen och det nya arbetssättet har också blivit verklighet tack vare ett tillskott på drygt sju miljoner kronor till biblioteksverksamheten under 2023 och 2024. En period då kommunen behövde göra stora besparingar, men där kultur och bibliotek undantogs.

– Vi har ju en lång historia av att Jönköping legat väldigt lågt i summan per invånare som det satsas på kultur. Det är något vi alltid burit med oss, att man känt att man kämpar. Och där vi försökt lyfta det till politiken på olika sätt, säger Rebecca Lidén.

”Vi har ju en lång historia av att Jönköping legat väldigt lågt i summan per invånare som det satsas på kultur.”

De sju miljonerna har i dagsläget inneburit tio nya tjänster, där fokus främst legat på bibliotekarier med inriktning mot unga samt med mångspråkskompetens. Man har också förbättrat lokalerna genom renoveringar och anpassningar, utökat meröppet såväl som de bemannade öppettiderna, samt gett bokbilen och bokbussen fler stopp.

Att arbetsuppgifter förtydligats är en annan sak som hjälpt till. För att ha koll på de egna uppgifterna, och att veta vad andra har ansvar för, ger lugn och ro, säger Maria Friedner:

– När man inte gör tusen olika saker blir man bra på det man håller på med och kan koncentrera sig på det man gör. Du kan fokusera på vilka frågor vi ska prata om på biblioteken, vilka författare som är aktuella och vilka moderatorer som är bra. Du behöver inte sitta och tänka, åh herregud, jag måste också köpa in tre hyllmeter facklitteratur och lägga ut massa inlägg på instagram. För det är någon annan som gör.

”Du behöver inte sitta och tänka, åh herregud, jag måste också köpa in tre hyllmeter facklitteratur och lägga ut massa inlägg på instagram.”

Rebecca Lindén nickar, tillägger:

– Att vi stöttar varandra i arbetsgrupper, det gör att man mår bra. Vi har en bättre arbetsmiljö i dag.

Ett år till valet och Rebecca Lidén har redan tankar på ett nytt format. Ett som förhoppningsvis kan öka tryggheten för de som bjuds in till debatterna, och minska avståndet mellan publik och de på scen.

– Jag vill uppnå det här samtalet där alla har rätt att tala. Där ingen står och känner att allt ljus är på mig och jag ser inte de som sitter i publiken. Utan att de i publiken också är delaktiga och att det är en bra mix, där det finns olika typer av politiker och kanske tjänstemän och experter på olika områden utspridda.

Vad ger det tror du?

– Jag upplever att det är det man behöver – att kunna mötas tryggt. Att det är vad man söker upp oss för. Och jag tror verkligen att vi på biblioteken han tillföra den här typen av samtal, där alla är på samma plan i ett rum. Där man sitter i ögonhöjd och pratar.