Magnus Forslund, universitetslektor och doktor i företagsekonomi vid Linnéuniversitetet, har forskat i 25 år kring hur organisationer kan utveckla sin innovationsförmåga. Han menar att innovationskraft inte bara handlar om nya produkter och tjänster, utan lika mycket om hur organisationen leds, organiseras och ständigt utvecklar sig själv.
– Innovationsförmåga handlar om att kontinuerligt kunna utveckla sina erbjudanden, men också sättet man levererar dessa erbjudanden på. Det handlar lika mycket om det interna – hur vi organiserar och leder – som det externa, själva produkterna och tjänsterna, säger han.
Även om processerna skiljer sig åt mellan privat och offentlig sektor – det är en sak att utveckla en ny bilmodell eller fotboll och en annan att skapa ett nytt digitalt gränssnitt för vården – menar Magnus Forslund att grundprinciperna för innovationsförmåga ändå är desamma.
– Verktygen och metoderna för innovationsarbete är ofta universella, det handlar om hur vi skapar en miljö som främjar innovation.
För att förstå innovationskraft i en organisation använder Magnus Forslund en modell med några centrala pusselbitar:
- Struktur: Organisationer med färre nivåer och flexibla strukturer gynnar innovation bättre än hierarkiska, byråkratiska system.
- Kultur: En innovationsfrämjande kultur präglas av tolerans, öppenhet, nyfikenhet och en tillåtande inställning till misstag.
- Ledarskap: Ett innovativt ledarskap är motiverande, coachande och ibland provocerande. Ledaren måste både stötta och utmana sina medarbetare, vilket ibland kan upplevas som paradoxalt.
- Mål och styrning: Ha mål gällande innovation, som att komma fram till ett visst antal förbättringsförslag i månaden eller att varje år ha utvecklat minst en ny produkt/tjänst.
- System – Vilka rutiner och processer finns för att stödja nya idéer och experiment?
- Språk och mindset – Hur pratar man om innovation? Ibland kan själva ordvalet utgöra ett hinder. Vissa organisationer vinner på att tala om ”ständiga förbättringar” snarare än ”innovation”.
Enligt Magnus Forslund behöver organisationer långt ifrån vara perfekta på alla dessa områden, men varje del bör åtminstone vara inriktad på att främja innovation snarare än att bromsa den.
En av de största utmaningarna för många organisationer är att veta var de ska börja, menar Magnus Forslund. Han varnar för att fastna i långa planeringsfaser och istället satsa på att skapa rörelse. Han har varit med och utvecklat den så kallade ”Smålandsmodellen”, en praktisk metod som bygger på några enkla principer för att snabbt få igång innovation:
- Ta små steg: Testa små förändringar först, eller ”0,5-steg”, som han kallar det. Våga göra små tester och justera löpande, snarare än att planera stora förändringar på skrivbordet.
- Öka mångfalden: Testa nya perspektiv genom att ta in externa röster, som oväntade föreläsare eller studiebesök utanför komfortzonen.
- Skapa rörelse: Börja enkelt, bara gör något nytt.
Magnus Forslund betonar att det är svårt att slå fast exakt vad en ledare ska göra för att främja innovation. Däremot visar forskningen att dåligt ledarskap kan vara förödande, så det handlar snarare om att förstå vad du inte ska göra som chef.
– Ett vanligt fel är att för snabbt avfärda idéer man tycker inte är relevanta eller bra. Bättre är att utforska dem vidare, kanske kan en dålig idé utvecklas till något bra?
Han tillägger att om någon kommer med en idé är det i sig ett positivt tecken på rörelse, att då avfärda idén är att stoppa rörelsen.
– Ett annat vanligt fel är att tro att det är chefen själv som ska komma med alla bra idéer först och att medarbetare sedan får ha synpunkter på dessa. Det är bättre att göra tvärtom.
”Ett annat vanligt fel är att tro att det är chefen själv som ska komma med alla bra idéer först och att medarbetare sedan får ha synpunkter på dessa.”
Hans främsta råd till chefer är tydligt:
– Var genuint nyfiken på att utveckla andra människor och organisationen. Innovationsarbete är komplext och svårt, men också fantastiskt roligt när det börjar fungera.
För den chef som är beredd att ta steget handlar det alltså mindre om storslagna strategier och mer om att börja smått och våga pröva nya vägar.
– Det handlar i grunden om att börja röra sig till musiken – inte om att vänta tills man vet exakt vilken dans man ska dansa. Se vad som händer, man kan ju alltid backa och prova att gå åt ett annat håll.