I en debattartikel 2/4 2025 menar Niklas Cserhalmi, ordförande för Sveriges Museer och museichef på Arbetets museum, att kultursektorn i Sverige behöver förhålla sig till nationalismen och kanske till och med dra nytta av den. Det är dags att påminna om att aktuell forskning och omvärldsläget visar att ordet “kulturarvsbruk” i nationalismens tjänst står skrämmande nära “missbruk” när det gäller kulturella institutioner.
Det stämmer att kulturarvet, historiska berättelser och museer kan användas för att ena, bygga identitet och vara en del i nationernas kamp för frihet. De har använts för dessa ändamål ett flertal gånger världen över, inte minst i Östeuropa.
Niklas Cserhalmi tar upp Ungern som ett exempel, ett land som under det senaste decenniet steg för steg har gått i en mer auktoritär riktning med nationalismen som ledstjärna. Förra veckan gjorde Ungerns parlament i praktiken det olagligt att delta i prideparader och aviserade att deltagarna ska identifieras med hjälp av AI. Utvecklingen i Ungern för tankarna till ett annat land, vars politiska utveckling har präglats av nationalism – Ryssland, där begreppet russkij mir (den ryska världen) har använts av statliga propagandan i syfte för att legitimera anfallskriget i Ukraina.
Ordet ”kulturarvsbruk” i nationalismens tjänst står skrämmande nära ”missbruk” när det gäller kulturella institutioner.
Olga Zabaluevas forskning består till stor del av att undersöka kopplingen mellan nationalism, propaganda och kulturarvsbruk (och missbruk) i politiska syften. Utvecklingen i Ryssland på 2010-talet visar tydligt hur militariseringen av kulturarvsinstitutioner och historiska berättelser följs av militariseringen av samhället och hur den nationella idén om “totalförsvar” mot externa fiender inte leder till den öppna och pluralistiska framtiden. Istället leder den till att de som ifrågasätter den ryska världen stämplas som förrädare och bestraffas för svek av fosterlandet.
Niklas Cserhalmi menar att en form av värderingsbaserad nationalism kan vara ett sätt att försvara det demokratiska, fria och jämställda Sverige. Argumentet angränsar till den politiska diskussionen om svenska värderingar och misslyckas i våra ögon att uppnå den enande effekten som efterfrågas av Cserhalmi.
Carl Johan De Geers verk uppmanar betraktaren att intellektuellt frigöra sig från sin nations bagage, att kritiskt gå igenom det goda och det onda som finns med i bagaget, och att tänka själv – Vem är jag? Vad vill jag? Hur vill jag att mitt land och min nation ska vara?
Om vi påstår att vi slår vakt om det demokratiska samhället, så är det precis Carl Johan De Geers gärning vi inom kulturbranschen behöver uppmana och bidra till att skapa.
Om vi i stället använder kulturen som ett verktyg för att ena ett land, ge okuvlighet och motståndsvilja, riskerar vi att kulturen börjar användas som en del av propagandan, med ”sanningar bortom ideologi och politisk strid” som första offer, oförmåga att tänka kritiskt som konsekvens och exkludering i nationalismens namn som leder till splittring.
Niklas Cserhalmi föreslår att De Geers flagga som ”tål att det skrivs kuken på den” ska bli en symbol för bättre framtid när vi ska tillåta oss att vara onationella, kritiska och ifrågasättande – om vi enas idag för att hedra och försvara den ursprungliga flaggan.
Vi som invandrade från Östeuropa och är verksamma inom kultur kan bara säga: Been there. Seen that.
I stället för att gå in i nationalismens fälla föreslår vi att vi reflekterar över vad som gör oss stolta som individer. Är vi stolta över vår empati, över vår kreativitet och fritänkande, över vår resiliens och motståndskraft, över att kunna agera och tänka solidariskt?
Möjligtvis ja, men så fort alla dessa saker naglas fast på en nationalstatens flagga tappar de bort det mänskliga och blir inget mer än ett propagandaverktyg.
Vi som invandrade från Östeuropa och är verksamma inom kultur kan bara säga: Been there. Seen that.
Det finns ingen bättre framtid när vi börjar backa från grundläggande fri- och rättigheter och förpassar kritiskt tänkande till förmån för en stund av nationalistisk eufori.
Olga Zabalueva
Universitetslektor och forskare i museologi, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet
Vladimir Okhnich
Kulturarbetare
