Ulrika Söderström, arkeolog på Kalmar läns museum, disputerade i höstas med avhandlingen Kulturarv som resurs i socialt hållbar stadsutveckling. Under sina föreläsningar om ämnet runt om i landet har hon märkt att ämnet intresserar.
– Det berör alla. Hur vår gemensamma kulturmiljö hanteras i olika utvecklingsprocesser påverkar människor på väldigt många sätt.
I avhandlingen har hon undersökt tre olika stadsomvandlingsprojekt i Malmö, Kalmar och Kiruna.
1967 påbörjades omvandlingen av kvarteret Caroli i Malmö. Trånga gränder med små lokala handlare och industrier vägg i vägg med höga bostadshus skulle bli ett modernt folkhemskvarter mitt i stan. Alla skulle ha råd att bo där, med parkeringar och shoppingcenter nära till hands.
– Problemet var att man inte tog hänsyn till den småskalighet i livsmiljön som fanns i kvarteret, eller till människorna som bodde där. De kände sedan inte igen sig och många flyttade därifrån, säger Ulrika Söderström.
Sedan dess har man på olika sätt försökt gjuta nytt liv i området, men storskaligheten och slutenheten i miljön har skapat svårigheter.
Omvandlingen av kvarteret Valnötsträdet i Kalmar startade 2008. Området ligger i Gamla stan, stadens centrum fram till 1600-talet, med höga kulturhistoriska värden tätt under marken. Arkeologiska utgrävningar skulle därför vägleda beslutsprocessen. Ambitionen var att kvarteret sedan skulle förmedla en historia om det medeltida Kalmar som alla i stan skulle kunna relatera till. Det skulle även locka turister.
– Det är ett bra exempel på hur man kan integrera kulturmiljöexpertis och arkeologer i en process för att fatta bra beslut. Men resultatet, om man ser utifrån mina kriterier kring social hållbarhet, blev inte så lyckat, säger Ulrika Söderström.
Att allmänheten inte var delaktig i processen har inneburit att många uppfattar platsen på ett annat sätt än vad ambitionen var, menar hon.
– Man har lanserat det som Kalmars medeltida torg, men trots att det är skyltat tror många att det är ett privat kvarter. Mina intervjuer visar att det är få som hittar dit.
Stadsflytten i Kiruna började planeras 2004. Kiruna kommun och LKAB har från starten låtit medborgardialoger vägleda beslutsfattandet. De från början 19 kulturhistoriskt värdefulla byggnader som skulle flyttas har blivit 31 och återbruk är en viktig strategi.
– Det är ett bra exempel på hur man kan jobba med framtidsmedvetande. Här man försökt att föreställa sig hur omvandlingen kommer att påverka de människor som berörs av den och även tagit tillvara mycket av medborgarnas åsikter i processen.
En viktig slutsats i avhandlingen är att när städer och stadsdelar omvandlas måste fler parter än experterna få säga sitt om hur kulturarvet ska användas som resurs i utvecklingen.
– Då blir resultatet ofta bättre, ett värde adderas till platserna och det blir mer långsiktigt hållbart.
Ansvaret att involvera medborgarna menar Ulrika Söderström ligger på alla inblandade aktörer. Landets museer kan också bidra.
– Det finns en otrolig möjlighet för museer att engagera sig mer i frågor om hur kulturarv kan användas som resurs för att utveckla platser, både på landsbygden och i städer. Det handlar om att hitta nya sätt att lyfta fram och använda kulturhistoriska värden för att skapa goda livsmiljöer för framtiden, säger Ulrika Söderström.
