– Jag kan förstå att man är rädd att göra fel, men att göra ingenting blir mer fel. Hur ska man kunna göra rätt, om man inte gör någonting?
Det säger Hanna Karolina Schimmer, bibliotekskonsulent vid Sametinget och Samernas Bibliotek, som har skrivit boken Nya stigar, en guide till samisk biblioteksverksamhet. Som anställd vid ett resursbibliotek ingår det i hennes jobb att stötta folkbiblioteken runt om i landet i arbetet med den nationella minoriteten samer.
Men, hon har upptäckt att även den mest grundläggande kunskapen ofta saknas. Därför skrev hon boken, för att samer – som alla andra – ska ha en bra biblioteksverksamhet. Hon lyfter allt från konkreta knep kring hur man avgör vilket samiskt språk en bok är skriven på, till lagstiftning.
– Enligt lag är samer en prioriterad målgrupp men jag har sett att många bibliotek har svårt att leva upp till det. Många vet inte ens vad ”urfolk” betyder, eller känner till vår historia av kolonialism. Man måste förstå de här sakerna för att kunna skapa en relation, säger Hanna Karolina Schimmer och fortsätter:
– Biblioteken är en jättebra arena för samhällsutveckling och demokrati, inte minst när det gäller att komma framåt med minoritetsgrupper.
Hon påpekar att det kan saknas förtroende för biblioteken bland samer.
– Man har erfarenhet av att bemötas med mycket okunskap av svenska institutioner, och vill inte utsätta sig för det igen. Samtidigt gör inte biblioteken tillräckligt för att de ska vilja komma.
Hanna Karolina Schimmer understryker att det inte nödvändigtvis handlar om ointresse, snarare kanske en rädsla för att göra fel – eller allmän påfrestande arbetsbörda. Så, vad kan man göra för att bli bättre?
– Intern fortbildning och synliggörande är viktigt. Det kan man göra genom allt från utställningar till temadagar. Sådant är biblioteken väldigt duktiga på, men de behöver låta samer ta mer plats i programverksamheten, konstaterar Hanna Karolina Schimmer.
Det måste finnas styrdokument och sådant tråkigt, för att man ska våga testa saker.
Hon säger att hon har full förståelse för att man som enskild bibliotekarie kan uppleva att det är svårt.
– Man är redan stressad och kanske känner: ”oj, ska vi fixa med det här nu också?”. På ett personligt plan bör man skaffa sig en grundkunskap, ta reda på vilka samiska språk som talas i Sverige exempelvis, men man behöver stöttning. Det måste vara förankrat och genomtänkt med aktiva beslut i organisationen.
Det skapar också trygghet för den enskilda bibliotekarien, menar Hanna Karolina Schimmer.
– Troligtvis kommer man ibland göra saker som kan uppfattas fel, då behöver det finnas beslut man kan hänvisa till om hur man har resonerat. Det måste finnas styrdokument och sådant tråkigt, för att man ska våga testa saker.
Sist men inte minst vill hon påminna om att det finns ett “lärande i processen” – man kan inte bara bocka av på en lista att man gjort något för målgruppen. Det handlar om att bygga långsiktigt förtroende och visa att det är en plats där alla är välkomna.
– Även om samisk litteratur inte lånas ut mycket, eller om få deltar i arrangemangen, är det viktigt att inte ge upp. Det är lätt att tänka ”här i vår stad finns inga samer” – men hur vet man det?
