I hembyn Rentjärn, i västerbottniska Malå, stod jakt och sport högre i kurs än böcker och kultur. Trots det fann Tommy Bildström och hans kompisar glädje i läsandet, alltifrån Fantomen och skräck till Kitty och Anne på Grönkulla. Men att det första sommarjobbet skulle vara på sågen var det inget snack om.
– Man visste att det finns någon som jobbar som psykolog, men de alternativ man trodde att man själv hade var att jobba på sågen eller bli bilmekaniker. Jag känner igen mig i många litterära klassbeskrivningar, i det att man måste ha någonting att sikta på. Det har ju de flesta omedvetet, fast i vissa samhällen eller klasser har man ju inte riktigt det.
Gymnasietiden i Lycksele var stökig och utan styrsel och Tommy Bildström drogs med dåligt självförtroende. Efter militärtjänsten gick han en tid på socialbidrag, något som fortfarande känns svårt att prata om, berättar han.
– Att komma från en lägre klass är inte en kompetens, utan något man skäms över i många sammanhang.
Med en lärares uppmuntrande ord i bakhuvudet började Tommy Bildström studera till svenska- och engelskalärare, men hans dyslexi gjorde studierna till en kamp. På universitetet fann han istället religionsvetenskapen, och fortsatte tills han hade en magisterexamen. När han och hans sambo fick barn, och de båda fortfarande studerade, blev det uppenbart att en av dem behövde skaffa ett jobb.
– Jag älskade att studera men det var som att universitetet var en ekonomiskt oansvarig lek, innerst inne hade jag hela tiden vetat att jag skulle jobba med att lyfta tunga saker på ett industrigolv.
"Som chef tar jag med mig någon form av utanförskap i ekvationen när jag försöker planera det strategiska arbetet," säger Tommy Bildström.
Foto: Emma-Sofia Olsson
Det gjorde Tommy Bildström i tio års tid, bland annat som truckförare. Tills det tog stopp i honom.
– Till slut kändes det livsviktigt att lämna industrin, längtan efter att få göra ett avtryck är otroligt stark, berättar han.
Han påbörjade en utbildning till bibliotekarie. Efter en lång period av jobbletande och därefter tre år som barn- och ungdomsbibliotekarie blev han 2018 bibliotekschef i Nordmaling.
”Hemma i Malå är det ganska fult att vara chef, även om det inte sägs rakt ut.”
Innan Tommy Bildström blev chef funderade han mycket på hur hans bakgrund skulle påverka hans ledarskap.
– Jag var osäker på mycket, men det som fick mig att ta steget var tillitbaserat och icke-hierarkiskt ledarskap. Det tror jag stenhårt på, och tycker att min bakgrund är en fördel. Jag menar, hemma i Malå är det ganska fult att vara chef, även om det inte sägs rakt ut.
Tommy Bildström har ofta kämpat med känslor av att vara undermeriterad och därför överpresterar, något han tidigare har berättat om i en artikel i Svenska Dagbladet. Men att komma in i biblioteksvärlden från industrigolvet har gett honom ett perspektiv som ofta saknas, särskilt när det gäller att nå ut till underrepresenterade grupper som pojkar och arbetarklassen, förklarar han.
– När jag kom till biblioteksvärlden och möttes av inställningen att män inte läser och att det därför inte är någon idé att försöka nå dem, sade det emot allt jag hade upplevt. Alla bär med sig sin bakgrund när de diskuterar och resonerar kring sådant som läsning. Om alla som jobbar på bibliotek har samma klass, samma bakgrund, samma kön och samma ålder, då är det inte så konstigt att litteraturen blir likriktad och att vi missar dem vi verkligen behöver nå.
För att bryta likriktningen har Tommy Bildström aktivt arbetat med att bland annat introducera nya genrer för att tilltala ungdomar.
– Jag känner att jag har ett ansvar. Barn och ungdomar är vår viktigaste målgrupp, men vi skiter i den kulturform som 99 procent av ungdomarna är engagerade i, säger Tommy Bildström och tar tv-spel, superhjältar och Netflix-serier som exempel.
Det är de fantasivärldarna man ska använda för att locka till läsning, tror han. Och han ser hur eftersatt den typen av litteratur är.
”Vi behöver professionell kompetensrekrytering, särskilt på mindre orter.”
Tommy Bildström tror att en bättre omvärldsbevakning av olika kulturvärldar delvis kan kompensera för en homogen personalstyrka. Men han anser att biblioteksvärlden ofta missar att arbeta strategiskt med huvudproblemet, att omedvetna fördomar styr rekryteringen.
– Vi behöver professionell kompetensrekrytering, särskilt på mindre orter, och fler diskussioner om klass och rasifiering. Lisa ifrågasätts inte om sina kunskaper om svensk litteratur, medan Mohammed garanterat blir det, trots att varken litteraturvetenskap eller litteraturhistoria ingår i någon biblioteksutbildning. Det är ett systemfel som uppstår när vi inte är tillräckligt professionella och styrs av antaganden. Lösningen är att prata om och uppmärksamma dessa frågor, tror jag.
Tommy Bildström är inte rädd att sticka ut hakan och möter ibland motstånd. Det har han inga problem med, tvärtom tycker han att det kan vara uppfriskande.
– Jag påstår inte heller att min upplevelse är objektivt rätt och applicerbar på hela Bibliotekssverige. Jag tolkar världen efter min bakgrund och mina upplevelser, och ibland kanske jag tänker fel men kanske jag också har en poäng.
