– Tänk dig att du ska bygga ett hus. Alla kallas hantverkare, men en är certifierad elektriker, en är målare och en är takläggare. De jobbar i ett team men målaren kan inte göra elektrikerns jobb och vice versa. Det är samma inom kommunikationsyrket, att bygga upp en webb är en specifik kompetens, att vara copy en annan.
Caroline Thunved, vd och generalsekreterare för Sveriges Kommunikatörer, är övertygad om att en större differentiering av yrkesrollerna behövs:
– Våra medlemmar vittnar om att det är svårt för den övriga organisationen att förstå vad var och en gör på de arbetsplatser där alla heter kommunikatör i sin titel. Tydligare roller, genom titlar och arbetsbeskrivningar, skulle stärka yrket och göra det mer attraktivt.
Hon lyfter hur kommunikatörerna tidigare kallades för informatörer, och att yrket då i större uträckning bestod av generalister. I dag är specialisterna många, och nya roller tillkommer varje år. På senare tid har till exempel yrken med säkerhet och kris som fokus seglat upp.
– Yrket utvecklas i den takten som samhället utvecklas. Vi kommer framåt med content i egna kanaler lyfta, stärka och förtydliga yrket. Dels genom intervjuer med medlemmar om deras arbetsvardag, dels genom olika case och dels genom till exempel listor med de titlar som finns inom professionen.
Listorna är tänkt som en vägledning, både för dem som är på väg in i branschen och för att följa utvecklingen som ledare och chef.
– Kan vi hjälpa till att reda i begreppsförvirringen och stärka yrkesrollen och branschen är det klart att vi ska göra det, säger Caroline Thunved.
Caroline Thunved är vd och generalsekreterare på Sveriges kommunikatörer.
Sveriges Kommunikatörers initiativ välkomnas av DIK, som delar uppfattningen att det är bra om arbetsgivarna tydliggör vilka uppgifter som de enskilda medlemmarna har.
– Det finns en otrolig bredd bland kommunikatörernas arbetsuppgifter och det är lätt att man därför blir påkastad saker att göra. Även om ens chef vet vilka uppgifter som ingår i ens roll är det inte säkert att organisationen vet det, säger Elisabet Salas, biträdande förbundsjurist på DIK.
Hon tror att mer differentierade titlar skulle kunna skapa en större förståelse internt för vad man arbetar med, vilket troligen skulle leda till bättre utrymme att klara sina uppgifter.
– Att man blir en allt-i-allo, vilket skapar hög arbetsbelastning, är något som vi generellt uppfattar från kommunikatörer. Det kan skapa väldigt mycket stress att det hela tiden kommer in arbetsuppgifter från sidan. Och om det är svårt att säga nej kan en specifik titel bli lite som ett skydd, säger Elisabet Salas.
Enligt Caroline Thunved arbetar många av de kommunikatörer som inte har en specificerad titel inom offentlig sektor och på större företag. Men tendensen finns även på mindre arbetsplatser där kommunikatören är ensam eller en av få i sin roll.
– Där är kanske inte lösningen är en ny titel, utan då får man jobba med prioriteringar för att klara arbetsbelastningen. Men i större organisationer tror jag att titeln kan vara till hjälp, kommenterar Elisabet Salas.
Ser ni några risker med fler och mer specifika yrkestitlar?
– Det är klart att det kan bli en överdriven inflation bland titlarna, där samma roll kan heta kommunikatör, innehållsproducent och content provider. Där behöver det vara en dialog mellan alla chefer i en organisation, så att man är enhetlig, säger Caroline Thunved.
– Det man kan säga är att titelfrågan såklart inte är en ensam lösning på arbetsmiljöproblematiken. Snarare än att hitta på nya titlar handlar det, som jag ser det, om att branschen behöver bli bättre på att ha ett antal tydligt definierade titlar. För finns det många otydliga titlar förstår heller ingen vad de innebär, säger Elisabet Salas.
Många ville ha tydligare titel
10 november arrangerade DIK och Sveriges Kommunikatörer ett panelsamtal om kommunikatörernas arbetsmiljö. 130 personer följde seminariet via länk och när de fick frågan om de ville ha en annan titel som ”tydligare definierar vad jag gör” svarade 62 procent ja.
