Kungliga biblioteket (KB) har på senare tid hamnat i centrum för en diskussion om AI, upphovsrätt och tillgång till data. Det är inte förvånande. AI-utvecklingen väcker viktiga frågor om skapande, ersättning, äganderätt och framtida lagstiftning. Vi har full förståelse för att olika intressenter företräder olika perspektiv och vill påverka hur regelverket ska utformas.
Den diskussionen är både nödvändig och välkommen. I ett demokratiskt samhälle måste stora teknikskiften kunna debatteras öppet.
Samtidigt är det viktigt att förstå utifrån vilket uppdrag KB verkar.
KB har i uppdrag att samla in, bevara och tillgängliggöra Sveriges publicerade kulturarv och kunskapssamhällets information, för dagens och morgondagens generationer. Grunden för detta arbete är pliktlagstiftningen, som infördes redan 1661. Då handlade det i stor utsträckning om statlig kontroll över det tryckta ordet. I dag tjänar lagen ett helt annat syfte: att säkerställa att det som publiceras i Sverige bevaras och finns tillgängligt för forskning nu och i framtiden. Pliktinsamlingen är en del av det öppna samhället. Alla som så önskar kan ta del av det som publicerats i Sverige och granska källor.
Tack vare pliktlagen har Sverige samlingar som saknar motstycke. Material från flera sekler tillbaka finns tillgängligt för forskning, utbildning och allmänhet. Dessa samlingar gör det möjligt att studera samhällsutvecklingen över tid, analysera historiska skeenden och bygga kunskap på långsiktigt bevarade och oförvanskade källor.
Utan denna lagstiftning skulle stora delar av det som publiceras i Sverige gå förlorat. Framtidens forskare, myndigheter och medborgare skulle få sämre möjligheter att förstå både historien och sin egen samtid.
Kungliga biblioteket är därför inte bara en myndighet och ett bibliotek. Vi är också en nationell forskningsinfrastruktur.
”Modellerna tas fram med försiktighetsprincip, transparens och öppenhet som vägledande principer.”
Som forskningsinfrastruktur måste vi vara relevanta för forskningens behov. Därför etablerade vi KB-labb, där forskare kan arbeta datadrivet med de omfattande samlingar som biblioteket förvaltar. I takt med att forskningen blivit allt mer digital har det också blivit uppenbart att forskningen behöver språkmodeller som bygger på svenska språkförhållanden, svenska texter och svenska kulturarvssamlingar.
Det är bakgrunden till att KB i dag utvecklar olika språkmodeller för forskningsändamål. Modellerna tas fram med försiktighetsprincip, transparens och öppenhet som vägledande principer och ofta med fokus på specifika forskningsområden.
Möjligheterna är betydande.
Att lyssna igenom Sveriges Radios P1-sändningar från slutet av 1970-talet fram till i dag skulle ta över ett halvt sekel. För en enskild forskare är det naturligtvis omöjligt. Med hjälp av KB:s AI-modell KB Whisper har hela detta material transkriberats till text och därmed blivit sökbart och analyserbart i stor skala.
På samma sätt skapar AI-baserad bildanalys nya möjligheter att öppna upp tidigare svåråtkomliga samlingar. Metadata kan förbättras, material kan göras mer sökbart och forskare kan ställa helt nya frågor till kulturarvet.
Men för att detta ska vara möjligt krävs öppenhet. Och för att kunna vara öppna måste vi, utifrån lagens gränser, också ha rådighet över de samlingar, den data och den metadata som vi förvaltar inom ramen för vårt uppdrag.
Därför kan inte kommersiella aktörer ges möjlighet att definiera villkoren för hur nationella kulturarvssamlingar får användas, inte ens om det sker som motprestation för efterlängtad digitalisering. I grunden handlar detta om svensk och europeisk data- och AI-suveränitet. Förmågan att utveckla och använda egna språkmodeller är en strategisk fråga för kunskapssamhället, forskningen och det offentliga Sverige.
”I grunden handlar detta om svensk och europeisk data- och AI-suveränitet.”
Regeringen har också pekat ut denna utveckling som viktig. I budgetpropositionen för 2026 aviserades satsningar på Kungliga bibliotekets arbete med digital infrastruktur, språkmodeller och samarbete med Försäkringskassans och Skatteverkets AI-verkstad. Totalt tillfördes 40 miljoner kronor för att stärka ett arbete som redan pågår och som nu kan utvecklas vidare.
Under förra hösten fick KB dessutom ett särskilt utredningsuppdrag av regeringen som slutredovisades i juni i år. I rapporten redovisar KB både det arbete som redan genomförs och möjligheterna att utveckla stödet till offentlig sektor.
Det är också sant att de nya satsningarna och regeringsuppdraget har lett till kritik från organisationer som företräder upphovsrättsinnehavare. Kritiken har bland annat handlat om de juridiska förutsättningarna för arbetet.
Under arbetet med rapporten lät vi därför externa välrenommerade jurister göra självständiga bedömningar av samma juridiska frågeställningar som vi själva analyserat. Deras slutsatser överensstämmer med våra.
Den centrala frågan gäller upphovsrättslagens regler om text- och datautvinning, så kallad TDM, för forskningsändamål. Lagstiftningen ställer tydliga krav. Aktören ska till exempel vara ett bibliotek som är allmänt tillgängligt, ha lovlig tillgång till materialet och utföra TDM för forskningsändamål. Vår bedömning, liksom de externa juridiska bedömningarna, är att dessa villkor är uppfyllda.
Samtidigt är det helt avgörande för oss att språkmodellerna som tränas på KB inte kan återskapa eller sprida upphovsrättsskyddat material.
Det är också viktigt att komma ihåg varför TDM-undantaget infördes från början. Genom EU:s DSM-direktiv ville lagstiftaren skapa bättre förutsättningar för forskning, innovation och utvecklingen av datadrivna tekniker i Europa. Ambitionen var att europeiska forskningsinstitutioner skulle kunna verka under tydliga och harmoniserade regler och därigenom stärka sin internationella konkurrenskraft.
”Frågan om hur samhället ska hantera AI:s konsekvenser för den kreativa sektorn kan inte avgöras av enskilda myndigheter.”
Samtidigt pågår en bredare politisk diskussion. Regeringen har utsett en språkmodellsamordnare med uppdrag att driva på utvecklingen och bland annat analysera behov av tillgång till data och hur eventuell ersättning till rättighetsinnehavare kan utformas. Det är ett viktigt arbete.
För frågan om hur samhället ska hantera AI:s konsekvenser för den kreativa sektorn kan inte avgöras av enskilda myndigheter. Det är en politisk fråga. Där behöver lagstiftaren väga samman intresset av innovation, forskning och teknikutveckling med upphovspersoners rättigheter och villkor.
Kungliga bibliotekets roll är en annan.
Vårt uppdrag är att säkerställa att Sveriges kunskaps- och kulturarv bevaras, utvecklas och kan användas för forskning och kunskapsuppbyggnad. I den digitala tidsåldern innebär det också att skapa förutsättningar för forskning med hjälp av AI. Det uppdraget fortsätter vi att fullfölja, med öppenhet, transparens och respekt för de lagar som riksdag och regering beslutar om.
Karin Grönvall, riksbibliotekarie, Kungliga biblioteket








