Bibliotekarieyrket förknippas med goda ting, som demokrati, tolerans och det fria ordet. Men vad innebär bilden av den ”goda bibliotekarien” för yrkeskårens självbild – och vad händer när den möter arbetsvardagen?
Det är utgångspunkten för forskningsstudien ”Den goda bibliotekarien?”, ett samarbete mellan Biblioteksutveckling Region Örebro län och Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Tio biblioteksanställda har under fyra forskningscirklar fått undersöka och problematisera sin yrkesroll.
Initiativet kom från Linda Berg, biblioteksutvecklare på Region Örebro län och utbildad bibliotekarie. Hon hade länge funderat över bibliotekens roll och yrkeskårens bild av sig själv.
– Å ena sidan tror jag att vi ser oss själva som de goda, som en bra kraft i samhället, samtidigt som det finns en osäkerhet kring vår roll, säger hon.
En platsannons där skolbibliotekarie kombinerades med vaktmästaruppgifter satte frågan på sin spets. Annonsen väckte starka reaktioner, och när en bibliotekschef försökte nyansera diskussionen vändes ilskan mot henne.
– Då började jag fundera. Här är de som säger sig stå för demokrati och det fria ordet, men kan inte stå ut med att någon i de egna leden tycker annorlunda. Vad har vi egentligen för bild av oss själva? säger Linda Berg.
Hon kontaktade Södertörns högskola, och där väckte frågan intresse hos Ellen Jacobsson, som är disputerad i praktisk kunskap.
– Frågan var hur bibliotekarierna själva ser på bilden av “den goda”, om den stämmer och vad det i så fall kan betyda, säger hon.
Linda Berg, biblioteksutvecklare på Region Örebro län.
Under fyra halvdagar läste tio deltagare filosofiska texter och diskuterade bland annat känslor, fördomar och oliktänkande. De skrev också varsin essä om en situation där den egna yrkesrollen satts på spel.
– Det är ganska utlämnande, och jag tycker att deltagarna var väldigt modiga, säger Ellen Jacobsson.
I essäerna framträder flera återkommande teman. Ett är att bibliotekarie inte bara är något man gör, utan något man är. Det kan i sin tur ta sig olika uttryck. Några beskriver en känsla av att inte vara en ”riktig” bibliotekarie, andra känner sig tvärtom helt hemma i rollen. En annan fråga som dyker upp är vad bibliotekariens jobb egentligen är, att det kan upplevas svårdefinierat. Flera beskriver också hur de gör saker som de tycker borde ligga på någon annan. Ellen Jacobsson kopplar det till bibliotekets roll som ett av få offentliga rum som fortfarande är öppet för nästan alla.
Studien problematiserar också idealet att biblioteket ska vara till för alla. Men vilka är ”alla”? Alla som läser? Alla som passar in eller kan vistas där utan att störa?
– Å ena sidan är vi kanske inte alls öppna för alla. Å andra sidan: Vad händer när vi verkligen blir det? säger Ellen Jacobsson.
Ellen Jacobsson, sektor på Södertörns högskola.
För Linda Berg är poängen med studien inte att avslöja bibliotekarien som mindre ”god” än hon eller han tror.
– Jag hoppas att den kan bli början på en större rörelse där vi vågar titta på oss själva, inte på ett negativt sätt, utan genom att vi vågar vara självkritiska. Så att vi kan skapa förändring där det faktiskt behövs.
För Ellen Jacobsson handlar studien också om något större än bibliotekarieyrket. I sin egen analys sätter hon självbilden i ett större samhällsperspektiv, där ansvar för gemensamma problem i allt mer läggs på enskilda människor och yrkespersoner. Samtidigt får biblioteket möta behov som tidigare tagits omhand av annan offentlig service. Mitt i allt det förväntas bibliotekarien vara god, empatisk och inkluderande.
– Man kan fråga sig vilken samhällslogik som gör det nödvändigt att ha just den här självbilden. Varför behövs den?
