Mellan femårsåldern och gymnasiet spelade Sara Ljungström Camursoy amatörteater hemma i Skärholmen. I dag leder hon bland annat kommunikationsarbetet på Riksteatern i Hallunda.
– Många vägar har burit mig hit. Att det är ideell sektor känns extra bra i hjärtat, och att jobba för att hela Sverige ska leva och att alla målgrupper nås, säger hon.
Riksteatern är en nationell scenkonstorganisation som producerar och turnerar med teater, dans och musik. Verksamheten finns från Ystad till Haparanda och är uppbyggd som en folkrörelse, med över 230 lokala och regionala arrangörsföreningar där stora delar av arbetet görs ideellt.
Sara Ljungström Camursoy påpekar att hennes arbetsplats är en ”komplex organism”, och att det gör arbetet extra spännande. Att Riksteatern är en del av den ideella sektorn och har tajta budgetramar är en aspekt.
– Man måste se till att man gör det bästa man kan med de människor och den kunskap man har. Man kan inte köpa sig ur problem, säger hon.
En annan utmaning hon gillar är att kommunikationen behöver röra sig i flera riktningar samtidigt.
– Allt vi hittar på och säger nationellt måste hela rörelsen kunna bära. Och omvänt, om vi gör saker lokalt kan det få ringar på vattnet-effekter för hela verksamheten. Allt vi gör behöver bottna i de behov som finns ute i organisationen. Vi hänger ihop samtidigt som alla delar är självständiga.
I det interna kommunikationsarbetet finns också en särskild komplexitet i att de ideellt engagerade inte sitter på kontor mellan nio och fem varje dag, utan jobbar när de kan och då ofta på kvällar och helger. Arrangörsföreningarna ser olika ut, har olika förutsättningar och byter dessutom regelbundet förtroendevalda. Det innebär att det inte finns någon enkel lösning på hur kommunikationen ska fungera i det ”levande kretslopp” som Sara Ljungström Camursoy beskriver det som.
Därför är det viktigt att skapa sammanhang där man kan läsa av vad som händer i vardagen. Dels handlar det om att skapa många olika informationskanaler och kontaktytor för att förmedla information och kommunicera.
– Det är både mer formella kanaler som intranät, mejl och olika typer av informationsmöten och arenor för hela rörelsen och för olika intressegrupper. Men också mer avslappnade arenor för inspiration, erfarenhetsutbyte och för att knyta kontoret i Hallunda och det som händer där tätare med den folkrörelse och de arrangörer som ska bära budskapen vidare till publikgrupper runt om i landet, säger Sara Ljungström Camursoy.
“Det finns ett sådant engagemang i hela rörelsen, en det måste lösa sig-attityd som ger enormt mycket energi”, säger Sara Ljungström Camursoy.
Foto: Jonas Eng
Hon beskriver också hur informationsutbyte ofta sker genom medarbetare som rör sig ute i regionerna, lyssnar in och får se och höra tankar och behov på plats.
– Dessutom finns en underutnyttjad möjlighet i att mer systematiskt tanka av turnéerna när de kommer ”hem” till Hallunda igen. Det är ju här den färskaste kunskapen om arrangörernas vardag och behov finns.
Att förstå olika målgruppers behov och anpassa kommunikationen därefter, känner Sara Ljungström Camursoy igen från tidigare roller. Under många år arbetade hon med marknadskommunikation i alltifrån telekom och resebranschen till Rädda barnen, där centrala budskap måste fungera i länder och marknader med helt olika förutsättningar.
– Har du jobbat med att utveckla kommunikation som ska funka i Skandinavien, Europa, USA, Asien och Australien lär du dig att det inte finns en sanning som funkar överallt.
Den erfarenheten har varit direkt överförbar till arbetet på Riksteatern, menar hon.
– Även om vi “bara” är i Sverige så är vi ju i hela Sverige och i alla möjliga aspekter av Sverige.
Sara Ljungström Camursoy har varit marknads- och kommunikationschef på Riksteatern i drygt ett år. För henne har förflyttningarna mellan chefsroller inom väsensskilda branscher känts naturliga.
– Jag har alltid tyckt att det är själva yrkesfältet som är spännande, och att få använda min verktygslåda i många olika situationer. Då handlar det egentligen om att hitta verksamheter och varumärken som vill någonting, som vill utvecklas.
Sara Ljungström Camursoy påpekar att hennes arbetsplats är en “komplex organism”, och att det gör arbetet extra spännande.
Foto: Jonas Eng
Under hennes tid på Riksteatern har avdelningen genomgått en större omorganisation. Tidigare präglades arbetet av stuprör och generalistroller, där mycket ansvar vilade på enskilda och där helheten var svår att överblicka.
I dag arbetar avdelningen mer med specialistroller som samarbetar tätare. Många har fått en ny roll, några har lämnat och några platser finns kvar att fylla. Det nya arbetssättet är nyligen sjösatt och kommer att utvärderas, men Sara Ljungström Camursoy är trygg med att förändringen är bra – och att den var helt nödvändig.
I en rörlig organisation är det extra viktigt att vara en närvarande chef, påpekar hon. Och särskilt när något är svårt, oklart eller har gått fel.
– Min mardröm är att en medarbetare inte vågar komma till mig när någonting har skitit sig. Jag vill vara den första man går till.
Sara Ljungström Camursoy påpekar med ett skratt att hon själv mest sitter i möten hela dagarna. Samtidigt är ingen dag den andra lik.
– Jag har förmånen att få doppa fötterna i många olika områden. Inom loppet av en dag kan jag mentalt ha varit på tio olika platser och pratat om allt från ledningsfrågor till vad som kommer att synas på scen om två år.
Just nu pågår intensiva repetitioner inför vårens turnéer, och huset är fullt av produktioner som snart ska lastas och rulla ut i landet. Att bokstavligt talat få vara “behind the scenes” är guldkant, tycker Sara Ljungström Camursoy.
– Mellan möten kan jag smita ner på ett genomdrag och få flytta in i en annan verklighet en stund. Och någonstans finns ju också en nostalgi över att vara tillbaka till scenkonstvärlden.
