Plötsligt händer det. Ett sedan länge glömt föremål, manuskript eller konstverk upptäcks och kastar nytt ljus över vår historia. I artikelserien ”Fyndet” får du möta yrkespersoner som har fyndat på jobbet.
Vill du berätta om ett fynd du eller en kollega gjort på jobbet? Kontakta redaktion@magasink.se
Ni som var med på 1960-talet minns det och ni andra har säkert hört talas om det, Biafrakriget – ett av de blodigaste krigen i Afrikas historia som blev själva sinnebilden för grymhet, svält och fattigdom.
De skelettliknande så kallade Biafra-barnen chockade en hel värld. Ingen som har sett bilderna av de uppsvällda magarna kan glömma.
Bakgrunden var en militärkupp Nigeria i januari 1966, som stegrade de etniska spänningarna. I september massavrättades kristna i de muslimdominerade områdena i norr. I samma veva upptäcktes stora oljefyndigheter i södra delen av landet, vilket ledde till att det kristna igbo-folket utropade Biafra som självständig stat 30 maj1967.
Innan dess gällde det att väcka opinion i omvärlden. Så föddes tidningen Eastern Nigeria Spotlight, a weekly review of progress and development, som det står under den orangea loggan. Som ett rop på hjälp utkom tidningen en gång i veckan, åtta sidor med upprop, debatt och senaste nytt om kampen för självständighet.
I drygt tre år utkämpades strider mellan den islamska nigerianska staten och den kristna utbrytarrepubliken. Förlusterna var stora på båda sidor men det var utan tvekan Biafra som drabbades hårdast. Den 12 januari 1970 tvingades Biafra kapitulera och införlivades åter med Nigeria.
Långt senare, närmare bestämt 55 år, får Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala en förfrågan om tidningen Polar Star, som behandlade relationen mellan Sovjetunionen och Afrika. Uppdraget att snoka reda på de magasinerade exemplaren i arkivet faller på biblioteksassistenten Jan Pettersson.
– Allt jag hittade var en tom kapsel. Det är en hel del som saknas och inte stämmer bland våra tidningar, så vi bestämde att jag skulle göra en större inventering, berättar han.
Jan Pettersson och Åsa Lund Moberg gläder sig åt tidningsfyndet. Här beskriver aktörerna själva varför delstatsregeringen ville frigöra sig från Nigeria.
Foto: Niklas Lindstedt
Sagt och gjort. Jan Pettersson börjar med A och tuggar sig framåt genom tidningar och tidskrifter. Väl framme vid E stiger pulsen. I en röd kapsel finns 16 nummer av Eastern Nigeria Spotlight från den dramatiska tiden från februari till maj 1967 där delstatsregeringen argumenterar för frigörelse från Nigeria.
Men från tiden efter självständighetsförklaringen i maj och inbördeskriget som startade en vecka senare finns inga nummer. Kanske för att distributionen kollapsade, kanske för att striderna omöjliggjorde tidningsproduktion.
Jan Pettersson anade direkt att det kunde röra sig om ett klockrent fynd:
– Känslan i kroppen och huvudet sade att detta var något unikt. Jag slog i Libris och där fanns inte tidningen. Då insåg jag att detta var något speciellt.
”Jag slog i Libris och där fanns inte tidningen. Då insåg jag att detta var något speciellt.”
Den bilden bekräftas när han gör en internationell sökning. Eastern Nigeria Spotlight finns bara på två andra europeiska och amerikanska Afrika-bibliotek, och då rör det sig endast om enstaka exemplar.
– Så är det ofta med afrikanska tidningar från den här tiden. Som historiker med inriktning på Afrika är det väldigt svårt att få tag på en längre serie dagstidningar, säger Åsa Lund Moberg, bibliotekschef på Nordiska Afrikainstitutet.
Hon anser att Spotlightfyndet i Uppsala är en viktig pusselbit för den som vill förstå upptakten till ett av Afrikas blodigaste och grymmaste krig:
– Historieskrivningen om inbördeskrigen i Afrika är oftast skriven av personer i norr. Här är det aktörerna själva som berättar om Biafraregeringens syn och propaganda innan de utropar sig som självständiga. Tidningarna blir som ett titthål in i en oerhört dramatisk del av Biafras historia.
Så hur tar man hand om andra länders kulturarv och vad händer nu med de 16 numren av Spotlight? Bra frågor, och svåra, konstaterar Åsa Lund Moberg:
– Det här är ju egentligen deras historia som borde finnas där. Samtidigt är det flera besökare som tycker att tidningarna är säkrare om de förvaras hos oss. Egentligen är det väl en framtidsfråga, i takt med att länderna på kontinenten utvecklar egna säkra digitala arkiv, och när copyrighten släpps, så ser jag det som naturligt att vi skickar över materialet i digitala filer.
