Det var i oktober 2022 som det omdebatterade förslaget att ta fram en kulturkanon först lanserades i och med Tidöavtalet. Drygt ett år senare, i december 2023, presenterade kulturminister Parisa Liljestrand (M) tillsammans med Tidöpartiernas kulturpolitiska talespersoner vilka direktiv som skulle gälla. Historikern Lars Trägårdh tillkännagavs som kommitténs ordförande och några månader senare var även hans fyra kommittékollegor klara.
Konceptet med en svensk kulturkanon har fått starka reaktioner, där bland annat har 200 författare protesterat i ett upprop och Svenska Akademien meddelat att de inte tänker bidra, då man inte ser det som sin uppgift att ”renodla svenskhet”.
Kommittén jobbar just nu med att bestämma vilka konst- och kulturområden som ska ingå i kulturkanon, utse expertgrupper som i sin tur ska utse vilka verk det handlar om i respektive område, sammanställa själva kulturkanon och föreslå hur det kan hållas relevant över tid. Bland annat.
Om mindre än ett år, den 31 augusti 2025, ska arbetet vara klart. Så, hur går det egentligen?
I en uppmärksammad intervju i juni i år med Dagens Nyheter gav ordförande Lars Trägårdh uttryck för att tiden kan vara för knapp. ”I ett visst ögonblick kommer jag att ifrågasätta deadline”, sa han då till tidningen.
Han sa också då att han förmedlat att det är ett “hopplöst uppdrag” till Ulf Kristersson: ”Det bästa vi kan göra på arton månader är ett visst förberedande arbete och sedan komma med ett förslag till en ny utredning.”
När Magasin K når Lars Trägårdh på telefon i september låter det annorlunda.
– Det var lite skämtsamt, det är mycket som ska hinnas med men vi jobbar inte utifrån något annat än att vi ska bli klara. Vi tar ett steg i taget men alla steg ska bli klara.
”Det var lite skämtsamt, det är mycket som ska hinnas med men vi jobbar inte utifrån något annat än att vi ska bli klara.”
Lars Trägårdh berättar att han är på väg till Nederländerna för att studera hur de arbetat med sin kulturkanon, eftersom man där genom kontinuerlig revidering “ser till att kulturkanon är relevant och levande”. I övrigt är han förtegen kring hur arbetet fortskrider, och vill varken dela med sig av vilka typ av ämnesområden som kan bli aktuella eller vilka som kan tänkas ingå i respektive expertgrupp.
Förtegen är även kommitténs huvudsekreterare Björn Östbring. Han kan dock, nu i mitten av oktober, berätta för Magasin K att man nyligen fattat beslut om vilka ämnesområden det ska bli.
– Jag vill inte gå in på vilka det är eller hur många det är, men det är ett antal olika områden. Nu börjar vi närma oss att rekrytera till expertgrupperna och så är tanken att deras arbetsprocess ska komma igång i januari.
Hur kommer det sig att är hemligt vilka ämnen det gäller?
– Det är en komplicerad process och vi vill inte kommunicera så mycket i den här fasen.
Hur har ni jobbat för att komma fram till vilka det ska bli?
– Det har diskuterats på sammanträden där ledamöterna har kommit med olika förslag. Vi har sett över vad som är viktigt att få med, men också att det ska hålla ihop som helhet.
”Utifrån har man kanske tänkt att det är väl bara att välja verk, men vi vill göra ett grundligt arbete.”
Björn Östbring säger att man utöver att välja framstående verk även sneglar på hur Nederländerna gjort för att lyfta in historiska händelser.
– Det kan också vara relevant för att ge en förståelse för svensk kulturhistoria. Det är mycket arbete kring det med, exempelvis vilka kriterier som ska gälla.
Björn Östbring vill inte svara på om den historiska aspekten är ett ämnesområde i sig, eller införlivat i de andra.
En särskild punkt i direktivet handlar om att kommittén ska ta hänsyn till förslag från allmänheten, något Lars Trägårdh ser som särskilt viktigt. Än så länge har dock få förslag kommit in.
Magasin K har gått igenom de drygt 20 förslagen som kommit in. Ett tiotal personer har tipsat om specifika verk och författare, som till exempel att bibeln ska inkluderas och att författare som Selma Lagerlöf, Kerstin Ekman och August Strindberg ska ingå. En handfull andra förslag handlar om ämnesområden som man vill uppmärksamma i en kanon. Förslagen spänner från cirkuskonst till dryckeskultur, från allemansrätten till medeltidshistoria. Ytterligare en handfull har synpunkter på själva processen, där förslag finns att inkludera europeisk litteratur och att verken i kanon ska bytas ut efter några år.
Björn Östbring understryker att kommittén snart ska börja arbeta mer aktivt för att uppmuntra förslag, genom att bland annat lansera en ny hemsida.
– Vi kommer gå ut mer offensivt till allmänheten längre fram när fler saker är spikade, säger Björn Östbring.
– Det går framåt. Utifrån har man kanske tänkt att det är väl bara att välja verk, men vi vill göra ett grundligt arbete. Vi ska ju också tänka på hur det här ska tillgängliggöras och bli en bra pedagogisk produkt.
Astrid Lindgren och cirkuskonst
Ett tjugotal personer har hittills lämnat förslag till kommittén.
Författare som föreslås är bland annat:
Selma Lagerlöf
Gustaf Fröding
August Strindberg
Sven Nordqvist
Vilhelm Moberg
Kerstin Ekman
Karin Smirnoff
Astrid Lindgren
Ämnesområden som föreslås är bland annat:
Matens kulturarv
Dryckeskultur
Medeltidshistoria
Cirkuskonst