– Även om vi är en kommun så behöver vi, precis som företaget Coca Cola, kommunikation. Ska vi ha en meningsfull fritid för unga är det avgörande – vi vet exempelvis att om en fritidsgård inte når ut med information om att det är pedagoger på plats så kommer inte tjejerna dit.
Det säger Rebecka Ioannidis Lindberg, kommunikationschef på Stockholms stads kulturförvaltning. Stockholm har nyligen antagit ett uppdaterat kommunikationsprogram och hon är en av dem som varit med i referensgruppen. Nu hoppas hon att kommunikation får högre status.
– Det är den stora skillnaden med det nya programmet. Kommunikationen blir en del av kärnverksamheten. Cheferna har i sitt uppdrag att de ska jobba med det kommunikativa ledarskapet, de är skyldiga att göra så att kommunikationen får ta större plats.
”Poletten kanske inte har trillat ner riktigt kring kommunikationens kraft.”
Är det något som har saknats?
– Poletten kanske inte har trillat ner riktigt kring kommunikationens kraft och vilket verktyg det är för att få saker i den riktning man vill, säger Rebecka Ioannidis Lindberg.
– Det finns ju en debatt om varför man ska lägga ner tid och pengar på detta – kommunikatörer inom kulturen, vad gör de egentligen? Jag kan bli otroligt irriterad på det, det finns en demokratisk aspekt i att lägga fram saker på ett sätt som får folk att förstå.
Rebecka Ioannidis Lindberg, som tidigare bland annat varit chefredaktör för Dagens Media och kommunikationschef på institutioner som Kulturhuset Stadsteatern och Svenska Filminstitutet, är själv ingen främling för förändring. När hon klev in i rollen för drygt fyra år sedan var det med en, för de kommunala korridorerna, ny approach.
– Jag har byggt upp en ny central kommunikationsstab från grunden, som fungerar som en inhousebyrå. Det har inte gjorts tidigare. Men det kommer med en tydlighet som har varit välkommen och underlättar för alla i jobbet.
Staben, som består av allt från strateger till formgivare, ansvarar för det övergripande arbetet – stora strategiska projekt, krishantering och evenemang. Det är inget litet uppdrag.
Bland kulturförvaltningens verksamheter finns bland annat 44 bibliotek, alla stadens evenemang i Kungsträdgården, kulturstöd till det fria kulturlivet, ansvaret för offentlig konst, Kulturskolan och Stadsmuseet.
– Det är som att jobba med kulturens Ikea här på kulturförvaltningen, vi kommer nära medborgarna, säger Rebecka Ioannidis Lindberg och skrattar.
– Det bästa är att ha en central stab och lokala kommunikatörer som kan sina områden bäst. Vi kan inte allt som biblioteket håller på med och ska därför inte ha hand om deras sociala medier, däremot kan vi hjälpa till med strategier.
Vilka är utmaningarna?
– Framförallt är det samverkan. Vi har elva stadsdelsområden i Stockholm som alla är i storleken av en mindre svensk stad, och de har i sin tur några kommunikatörer. Vi vill ju få ihop allt och det är inte helt lätt.
Rebecka Ioannidis Lindberg tror dock att det uppdaterade kommunikationsprogrammet kommer att underlätta och skapa större samsyn. Dessutom har hon börjat arrangera möten där kollegor över hela Stockholm kan utbyta erfarenheter.
– I början kom inte så många, sedan kom några fler, sedan känner man “oj, vi börjar kanske få till något”. Man måste vara tydlig med varför det är viktigt att vi gör saker ihop.
”Den som inte vill kavla upp ärmarna och skita ner sig kommer aldrig få en strategi sjösatt.”
Vad är hemligheten när det gäller att driva igenom förändringar som ledare?
– Jag tror att nyckeln är att inte själv ha hemligheter, det ska man inte ha som chef, säger Rebecka Ioannidis Lindberg och skrattar.
– Vågar man prata om saker, även om läget är osäkert, tror jag att man får förtroende. Sedan tror jag mycket på att ha kul. Om man skrattar blir man modig och vågar göra fel och då kan man utvecklas.
Förändring handlar till syvende och sist om att helt enkelt prova, tillägger hon.
– Man kan inte bara utforma sina strategier och tro att jobbet är gjort. Den som inte vill kavla upp ärmarna och skita ner sig kommer aldrig få en strategi sjösatt.