I en artikel i Magasin K berättar ett tiotal anställda på Världskulturmuseerna om en arbetsplats som präglas av tystnadskultur och lågt i tak, där deras kompetens negligeras och där de är rädda att förlora jobbet om de lyfter kritik.
Saco-S ordförande, Magnus Johansson, känner igen bilden av att en del anställda upplever en tystnadskultur, vilket han säger att facket fört vidare till ledningen vid flera tillfällen. Han säger också att de fackliga representanterna framfört kritiken att en del av cheferna inte ser anställdas kompetens.
– Den pressade situationen har gått ut över hela organisationen, även ledningen. Under sådana förhållanden kan det gå för snabbt, processer är inte tillräckligt förankrade och dialogen blir lidande. Vid hög arbetsbelastning är det svårare att vara smidig och lyhörd, det tror jag alla kan känna igen sig i, säger Magnus Johansson.
Han beskriver arbetsmiljön på delar av myndigheten, framför allt i Stockholm, som ansträngd.
– Det är ju självklart av att man känner av hotet att lokaler, museerna, ska försvinna. Jag skulle också säga att det de senaste två, tre åren har det ju varit alldeles för högt tempo med en alldeles för ambitiös verksamhetsplanering, säger Magnus Johansson.
Magnus Johansson är ordförande för Saco-S på Världskulturmuseerna.
Världskulturmuseernas överintendent Britta Söderqvist säger däremot att hon aldrig fått till sig i möten med arbetstagarorganisationerna att det skulle vara lågt i tak och att hon varken hört ordet tystnadskultur eller att anställda skulle vara rädda att förlora jobbet om de lyfter kritik.
– Däremot så har jag har haft möten löpande där jag uppmuntrat medarbetarna att höra av sig. Och också sagt att eftersom det kan kännas tufft att ställa frågor inför andra eller till mig så kan de använda arbetstagarorganisationerna eller arbetsmiljöombuden.
Vad säger du om att anställda är oroliga för att förlora jobbet om de lyfter kritik?
– Jag har aldrig hört det. Jag beklagar verkligen att det är den upplevelsen. Jag har varit så transparent kring verksamhetsförändringarna som det går, men det råder ju också sekretess och det behöver jag också respektera. Det går nog inte att undvika att det finns oro. Men det är klart att det är jättetråkigt att höra det.
Hur skulle du som ytterst ansvarig beskriva arbetsmiljön på Världskulturmuseerna?
– Vi har en väldigt fin systematik kring vår arbetsmiljö, och på det sättet också kännedom om vår arbetsmiljö. Jag träffar arbetstagarorganisationen varannan vecka, arbetsmiljöombud kanske var tredje vecka och vi har OSA-uppföljning två gånger om året.
Och hur skulle du säga att arbetsmiljön är?
– Jag skriver ju i rapporten att den här myndigheten under lång tid har kämpat med en väldigt utmanande fråga som uppmärksammades 2016 av Statskontoret, långt före att jag tillträdde. Den här osäkerheten har präglat organisationen, den har inte varit gynnsam för verksamhet eller för arbetsmiljö.
Britta Söderqvist, överintendent på Världskulturmuseerna.
Saco-S ordförande Magnus Johansson beskriver arbetsmiljön som ansträngd just nu. Håller du med om det?
– Personalen har sedan i februari vetat att vi har en jätteutmaning. Och vilken arbetsplats blir inte påverkad av det? I alla fall i de psykosociala delarna. Så jag beklagar det jättemycket och det säger jag också till medarbetarna. Jag förstår oron. Jag respekterar den. Men vi gör allt vi kan för att komma framåt i frågan.
Hur kommenterar du kritiken att chefer inte ser medarbetarnas kompetens?
– Det här är inte frågor som kommer uppåt, de behöver komma in i kanalerna och uttryckas, så att vi kan bemöta det. Men jag kommer ju självklart ta med mig detta och prata med arbetstagarorganisationerna om det. Men det är inte min uppfattning. Jag har ju själv haft jättemycket hjälp av väldigt mycket expertis i organisationen i samband med rapporten till exempel.
Anställda menar att Medelhavsmuseet och Östasiatiska nedvärderas i den rapport som ni gjort kring lokalfrågan. Att den är ensidig snarare än saklig. Vad säger du om den kritiken?
– Jag har utgått ifrån tidigare utredningar som har gjorts vid myndigheten och också nya kända fakta. Vi har också haft dialoger med Statens fastighetsverk som har kompetensen att bedöma lokalernas förutsättningar att utvecklas. Så att jag känner mig väldigt trygg i hur vi har skrivit fram rapporten om lokalerna.
– Sedan har vi oerhört professionella medarbetare och de jobbar på ett väldigt bra sätt för att hantera de lokalförutsättningar vi just nu har.
”Jag förstår oron. Jag respekterar den. Men vi gör allt vi kan för att komma framåt i frågan.”
Du ska ha sagt att bara Världskulturmuseet i Göteborg och Etnografiska är lämpliga att bedriva aktiv samlingsförvaltning i, vilket anställda vi pratat med menar är fel.
– Det är klart att det finns förutsättningar på Världskulturmuseet och på magasinen i Göteborg samt på Etnografiska för vissa moment inom den aktiva förvaltningen som saknas på övriga byggnader. Men det betyder inte, igen, att medarbetarna inte gör ett jättefint jobb utifrån de förutsättningar som finns.
I myndighetens instruktion står det att det ska finnas tre museer i Stockholm. Men när anställda har frågat hur museernas särart ska behållas, då säger de att du har klippt samtalet med att det är ”en museal fråga”. Vad menar du med det?
– Nej, men det står ju fyra namn, inga adresser. Och det finns inga adresser i regleringsbrevet. Däremot finns det en instruktion med vad vi ska göra, där det står väldigt tydligt att vi ska visa och levandegöra kulturer i världen. Det handlar ju om att vi ska, utifrån våra samlingar – alltså i plural – lyfta fram den globala kulturen. Det är det som är vårt uppdrag och det kommer jag aldrig vika på.
Och när det kommer till museernas särart?
– Museet blir till i mötet med föremålen. Särart, jag känner inte riktigt att jag vet vad det är. Kulturer i världen ska vi utifrån våra samlingar lyfta fram.
Men vill du rädda de här museerna?
– Ja, genom att säga att så här stor andel kan inte gå till lokalhyror. Och det är ju det här som är frågan, hur ska vi balansera detta? Och det som jag ser är möjligt innanför den pengen som jag har rådighet över, är att minska på lokalerna. Framför att inte kunna ha kompetens att jobba aktivt med samlingarna.
