I dag, den 30 september överlämnar Sanningskommissionen för det samiska folket sin berättelsevolym och sitt slutbetänkande till regeringen.
Då tar staten emot vittnesmål om Sveriges koloniala historia och politik vars konsekvenser i hög grad fortfarande påverkar samer i dag.
Dagen efter börjar det verkliga provet: Vad är staten beredd att förändra?
I rapporten Dáiddáriid Vásáhusat – samiska konstnärers levda erfarenheter har Giron Sámi Teáhter samlat erfarenheter från konstnärer i hela Sápmi. Underlaget består av tolv djupintervjuer, en enkät till 126 konstnärer (31 svar) och ett stormöte med omkring 70 deltagare. Rösterna kommer från bland annat scenkonst, jojk, musik, litteratur, film, bildkonst och duodji.
Bilden är tydlig. Samiska konstnärer bär språk, minnen och kunskap vidare. De skapar rum för identitet, gemenskap och läkning. Men de verkar i strukturer som fortfarande präglas av kortsiktiga projektbidrag, obetydlig samiskt inflytande och majoritetssamhällets bristande kunskap.
Konstnärerna förväntas både skapa konst och samtidigt undervisa om samisk kultur för institutioner och andra nyckelpersoner om ofta saknar kunskap om den koloniala historien och dess effekter. De ska revitalisera språk utan tillräckliga resurser och bära ett historiskt ansvar utan den infrastruktur som andra delar av kulturlivet tar för given. Rapportens resultat visar tydligt att samiska konstnärer och de få samiska kulturinstitutionerna verkar under ojämlika och långsiktigt ohållbara villkor.
Sverige har erkänt samerna som urfolk. Grundlagen slår fast att det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Det förpliktar. Ett erkännande som inte följs av resurser och inflytande är inte försoning.
Samisk kultur kan inte fortsätta behandlas som en tillfällig satsning vid sidan av den ordinarie kulturpolitiken.
Michael Lindblad, ordförande och tillförordnad teaterchef Giron Sámi Teáhter. Foto: Privat.
Oavsett vem som bildar regering krävs nu tre beslut
- Ge samiska konstnärer verkligt inflytande över resurserna och besluten som formar deras villkor. Det behövs en permanent samisk konstnärspolitisk struktur, fleråriga stipendier och långsiktiga möjligheter till residens, mentorskap och konstnärlig utveckling.
- Finansiera samiska språk genom faktisk användning. Språk utvecklas inte enbart genom dokumentation. De måste talas, skrivas, höras och gestaltas. Konsten är en avgörande arena för detta.
- Ge Giron Sámi Teáhter ett permanent statligt uppdrag och långsiktig finansiering som samisk nationalscen. Sverige behöver en institution som kan producera och turnera scenkonst i hela Sápmi och Sverige, utveckla de samiska språken och ge samiska berättelser plats på samiska villkor. Regioner och kommuner kan bidra, men staten måste bära huvudansvaret.
Svaret får inte bli ännu en utredning, en ny dialogprocess eller några korta projekt. Sanningskommissionens arbete måste följas av en finansierad handlingsplan, tydligt ansvar och en tidtabell som går att följa upp tillsammans med samiska företrädare.
Dáiddáriid Vásáhusat visar vad som krävs när sanningen ska omsättas i förändring. Samisk egenmakt, samiska resurser och samiska institutioner.
Den sista september kan staten inte längre säga att den inte vet. Från och med första oktober är frågan om den är beredd att handla.
Michael Lindblad,
ordförande och tillförordnad teaterchef Giron Sámi Teáhter
