Hur ska kultur finansieras? Larmrapporterna från kulturverksamheter på både statlig, regional och lokal nivå om ett ekonomiskt stålbad har varit många. Den statliga utredningen om breddad och privat finansiering som nyligen presenterades ger inte tillräckligt lugnande svar. Om mer pengar kan föras till kulturområdet är det förstås positivt! Men utredningens förslag är tyvärr inte en garanti för en långsiktig finansiering i linje med de kulturpolitiska målen om att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Privat finansiering riskerar att prioritera satsningar som ger affärsmässiga vinster på bekostnad av att alla i hela landet, ska ha tillgång till ett rikt kulturliv.
En av de svenska grundlagarna, Regeringsformen, slår redan i sin andra paragraf fast att det offentliga ska ha kulturell välfärd som grundläggande mål. Trots detta, och de kulturpolitiska mål som alla partier varit eniga om, är kulturens andel av statsbudgeten nu rekordlåg. Detta är märkligt. Bryr sig politiker och andra makthavare inte om grundlagen och beslutade målsättningar? Och är de okunniga om alla de vinster, också samhällsekonomiska, som en satsning på kultur och skapande, hantverk och slöjd kan ge?
Låt oss ta ett konkret exempel; slöjd. Slöjden har i flera forskarrapporter bevisats ha goda effekter på hälsa, välmående och gemenskap. Slöjd är också viktig ur ett hållbarhets- och miljöperspektiv och de praktiska färdigheter som slöjden ger kan vara avgörande i ett kris- och beredskapsläge. I grundskolan har slöjdlärare uppmärksammat att barns motorik numera är synnerligen bristfällig och ett arbete med hantverk i olika tekniker och olika material är förstås ett bra medel för att förbättra både motorik och kreativitet. Allt detta är exempel på sådant som slöjden kan ge och som vi i hemslöjdsrörelsen väl känner till och bidrar till. För något år sedan kunde vi också glädja oss åt en beräkning av de rent monetära vinster som en satsning på kultur och skapande, hantverk och slöjd kan innebära. Enligt en rapport utförd på uppdrag av brittiska Departement for Culture, Media and Sports (DCMS), kan deltagande i kulturella arrangemang och ”crafting activities” generera en samhällsekonomisk vinst på hela 8 miljarder pund per år i form av minskade kostnader för sjukvården, ökad produktivitet och förbättrad livskvalitet.
”För något år sedan kunde vi också glädja oss åt en beräkning av de rent monetära vinster som en satsning på kultur och skapande, hantverk och slöjd kan innebära.”
Mycket finns alltså att vinna på en satsning på kultur. Det finns alltså all anledning att se positivt på alla försök att hitta nya och fler finansieringsformer till kulturområdet. Men stat, regioner och kommuner får inte dra ner på det offentliga stödet. Den offentliga finansieringen borde tvärtom öka. Skälen är många men det handlar inte minst om att detta säkerställer en finansiering som är i linje med de kulturpolitiska målen och att beslut fattas i folkvalda organ som riksdag, regioner och kommuner.
Det ”investeringsprogram för kultur” som utredningen om breddad och privat finansiering föreslår är lovvärt. Vår oro handlar bland annat om risken för en stor snedfördelning av de eventuella privata gåvorna. Geografiskt förstås, men också i form av vilka verksamheter som får ta del av gåvorna, med vilka motiv och vilka eventuella önskemål om gentjänster eller återgäldande i någon form som kan bli aktuella.
En annan aspekt som måste uppmärksammas är det ideella engagemanget som är en samhällets mest kraftfulla resurser. Enbart i hemslöjdsrörelsen motsvarar det ideella arbetet så många som 80-90 helårstjänster. Men administrativt stöd, hemsidor, medlemsregister och kompetensutveckling krävs för att de ideella krafterna ska klara sitt arbete. Men ”Allt mer tid går åt till att hitta finansiering i form av ansökningar, projekt, lobbying och intäktsjakt, på bekostnad av kärnverksamheten”, för att citera Fremiabarometern 2026. Hemslöjdens statliga organisationsbidrag har minskats med nästan 30 procent och andra ideella kulturorganisationer vittnar också om ett tufft budgetläge. Utbudet av kultur i alla dess former, för alla åldrar och i hela Sverige är alltså också beroende av ett offentligt stöd till ideella organisationer.
Till sist; alla vi som arbetar med kultur är förstås besjälade av att bygga för framtiden! I Hemslöjdens aktiviteter landet runt för såväl intresserad allmänhet som medlemmar skapar vi intresse för och lägger grunden för framtida slöjdare, på såväl amatör- som professionell nivå. Vi är djupt engagerade i kunskapsöverföring mellan generationer och i arbetet med ett levande kulturarv som ständigt utvecklas. Denna ambition delar vi ju med många andra utövare av kultur och kulturens vikt som näring ska inte underskattas.
Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, med ett 90-tal medlemsföreningar i hela landet, har tre uppmaningar till politiker och andra makthavare.
- Stärk den offentliga finansieringen av Hemslöjden.
- Stötta och erkänn Hemslöjden och andra ideella organisationer som en resurs.
- Säkerställ goda förutsättningar för yrkesverksamma slöjdare.
Lena Lundkvist
Förbundsordförande Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund
Maria Jacobsson
Verksamhetschef, Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund
