”Vi kan inte kompromissa med armlängds avstånd”

Hur gör man världens kulturer tillgängliga för alla, samtidigt som man tar ansvar för samlingarnas komplexa historia? Det är frågor som Britta Söderqvist, ny överintendent för Världskulturmuseerna, vill möta genom att skapa museer som levande mötesplatser.

Johanna Aggestam

7 oktober 2025

”Det är alltid så svårt, var ska man börja?” säger Britta Söderqvist om sin bakgrund och skrattar till. Kanske i England, där hon i början av 2000-talet mötte en annan museiverklighet än den svenska. Där var den sociala dimensionen redan i fullt fokus: vem museet finns för och vem som inte kommer.

– De var före oss, arbetet låg högt på agendan. Det gjorde det inte i Sverige då, men det gör det idag, säger hon.

Två decennier senare, våren 2025, klev hon in som överintendent för Världskulturmuseerna, med erfarenhet från bland annat nio år som chef för Göteborgs museer och konsthall.

Världskulturmuseerna – Etnografiska museet, Östasiatiska museet, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet i Göteborg – ska utifrån sina samlingar visa och levandegöra kulturer i världen. Britta Söderqvist har tillsammans med sina medarbetare även formulerat ett internt svar på frågan varför myndigheten finns.

– Vi erbjuder sammanhang och platser där vi kan utforska samlingarna och det ska vi göra utifrån kunskap, omsorg och dialog.

Det innefattar också att omvärdera historiska vägval, prata om globala samtidsfrågor och öppna för framtida möjligheter.

– Världen kommer närmare, och museerna måste spegla den utvecklingen, säger Britta Söderqvist.

Även om uppdraget är tydligt återstår frågan hur museerna blir relevanta för fler. Britta Söderqvists erfarenhet är att det ofta handlar om tid.

– Konkurrensen om människors lördagsförmiddag är hård. Men det kan också vara så att det inte är tydligt vad museet kan erbjuda, och där finns stor potential.

”Konkurrensen om människors lördagsförmiddag är hård.”

Under sina år vid Göteborgs stads museer arbetade Britta Söderqvist intensivt med publikutveckling, vilket ökade besöken med 50 procent.

– Det var fantastiskt, konstaterar hon och beskriver det som ett långsiktigt lagarbete där både kommunikationen och upplevelsen förändrades för att fler göteborgare skulle känna sig välkomna.

Frågan om publikutveckling handlar om framtiden, men museerna måste också hantera sitt förflutna. Därför är återlämnande en både komplicerad och viktig del av uppdraget. Många objekt i samlingarna har en historia som väcker frågor: hur de kommit dit, på vems villkor och med vilken rätt. Världskulturmuseerna har länge arbetat med att kartlägga föremålens proveniens – alltså deras ursprung och väg in i samlingarna.

– Ska vi vara seriösa i vårt uppdrag behöver vi ställa oss frågan om vissa föremål fortfarande ska vara hos oss, eller om det finns en annan bättre lämpad plats, säger Britta Söderqvist.

Återlämnandeprocessen kan starta genom egna kartläggningar eller efter en förfrågan från en stat, organisation eller grupp. Därefter följer en noggrann utredning. Besluten ser olika ut, när det gäller exempelvis samiska föremål kan museet besluta själva att lämna över till Ájtte, medan internationella ärenden kräver regeringsbeslut. Just nu pågår bland annat ett ärende som rör mänskliga kvarlevor till Australien.

– Mänskliga kvarlevor väcker alltid frågor: vem är individen och vilken tillhörighet har den? Det kan vara väldigt komplext, men vi har utrett väl och är ganska nära ett förslag till beslut, säger Britta Söderqvist.

Internationellt är återlämnande en allt viktigare fråga. British Museum säger ofta nej, men de flesta museer arbetar aktivt med det, uppger Britta Söderqvist.

– För oss är trovärdighet viktigt. Ska vi kunna fortsätta vara en relevant aktör måste vi hantera de här ärendena med största respekt och noggrannhet.

Att stå upp för trovärdighet har också varit avgörande i andra sammanhang – som när medel till utställningen “Native American Fashion” på Världskulturmuseet Göteborg plötsligt villkorades av politiska krav från USA. Utställningen byggde på ett nära samarbete med designers och konstnärer från nordamerikanska ursprungsbefolkningar. Amerikanskt stöd beviljades, men när 80 procent hade betalats ut kom beskedet: resten skulle bara betalas om museet skrev under på att inga medel fick användas till programpunkter kring mångfald och jämställdhet. Beslutet att inte skriva under var egentligen både lätt och självklart, säger Britta Söderqvist och tillägger att de aldrig hade sökt pengarna om villkoret funnits med från början.

Museet fick omprioritera i budgeten och genomförde utställningen ändå.

– Vi kan inte kompromissa med vare sig armlängds avstånd eller alla människors lika värde.

Myndigheten som Britta Söderqvist leder rymmer fyra hus på två orter, externa magasin och både mycket och bred kompetens. För henne är nyckeln till att hitta en gemensam riktning forum där kunskaper kan korsbefruktas.

– Jag tror på att försöka skapa struktur och tydlighet, som i sin tur kan främja kreativitet.

Hon beskriver sitt ledarskap som ordningsamt men lyssnande, med stort fokus på både vi:et och självledarskap. Varje medarbetare ska kunna omsätta sin kompetens i praktiken.

”Vi kan inte kompromissa med vare sig armlängds avstånd eller alla människors lika värde.”

Utmaningen är att hålla ihop helheten och balansera förväntningar utan att tappa tempo. Det kräver både uthållighet och ödmjukhet, konstaterar Britta Söderqvist som säger att hon själv ibland kan vara lite snabb. Men enligt henne handlar ledarskap inte om att alltid ha rätt, utan om att våga ändra kursen när andra har bättre idéer.

– Säger någon ’vänta, vi borde göra så här istället’, då är jag alltid öppen för att lyssna och ta nya beslut. Det viktiga är att vi rör oss framåt tillsammans.

För att göra Världskulturmuseernas uppdrag konkret, lyfter Britta Söderqvist särskilt utvecklingen på Etnografiska museet i Stockholm. Den nya parken runt huset har öppnat för konserter och aktiviteter, och museet har sett en publikökning under sommaren. I december öppnar en familjeutställning som gestaltar sagor från hela världen och parallellt pågår arbetet med en ny basutställning om koloniala historier.

– En sådan samling kan svara på frågor om alltifrån liv och död till vardag och fest. Det känns väldigt viktigt just nu med den typen av miljöer att mötas i, och att utgångspunkten är vår gemensamma mänsklighet, säger Britta Söderqvist.