Riksarkivet har ett centralt uppdrag i den svenska statsförvaltningen. Enligt myndighetens instruktion (förordning 2009:1593) ska Riksarkivet säkerställa bevarandet av allmänna handlingar, främja forskning och kulturarvets tillgänglighet samt ta emot studenter från både gymnasieskolor och universitet. Det kräver både långsiktig kompetensförsörjning och en öppenhet gentemot forskarsamhälle och allmänhet.
Tyvärr kan man under senare år konstatera en oroande utveckling. Antalet erfarna medarbetare har minskat till följd av uppsägningar, omorganisationer och pensionsavgångar som inte har följts av nyrekryteringar. Detta leder till en successiv förlust av yrkeskunskap, särskilt inom områden som arkivvård, digitalt bevarande och historisk dokumentation.
Karin Borgkvist Ljung, tidigare enhetschef vid Riksarkivets forskaravdelning.
Myndighetens ledning har frångått flera delar av sitt formella uppdrag. Samarbetet med skolor och universitet har i flera fall upphört, trots att det uttryckligen anges i instruktionen att studenter ska kunna ta del av verksamheten. Därmed går Riksarkivet miste om en viktig möjlighet att bidra till utbildning och att väcka intresse för arkivens roll i samhället.
Erfarna medarbetare har sagts upp eller gått i pension utan att ersättas, vilket leder till att värdefull kompetens går förlorad. Särskilt allvarligt är beslutet att inte tillsätta en ny bibliotekarie när den nuvarande går i pension. Biblioteket är en central del av Riksarkivets kunskapsmiljö, och dess försvagning påverkar både forskare och anställda negativt.
Samtidigt har öppettiderna i forskarsalen minskats, något som kraftigt försvårar för forskare, släktforskare och andra användare. Begränsad tillgång till handlingar står i direkt motsättning till principen om allmänna handlingars tillgänglighet, som utgör en grundläggande del av svensk offentlighet och demokrati.
Det är svårt att förena dessa beslut med myndighetens eget uppdrag. Riksarkivet ska vara en levande kunskapsinstitution, inte en administrativ rest. När ledningen inte förmår värna sin kompetens, sin service och sitt ansvar gentemot forskning och allmänhet, hotas både myndighetens trovärdighet och hela samhällets tillgång till sitt gemensamma kulturarv.
Det är nu angeläget att Kulturdepartementet och Riksarkivets styrelse granskar den pågående utvecklingen och säkerställer att myndigheten kan fullgöra sitt uppdrag enligt lag och instruktion – med tillräckliga resurser, kompetens och öppenhet.
Karin Borgkvist Ljung, filosofie magister
Tidigare enhetschef vid Riksarkivets forskaravdelning
