Ytterdelarna av Gamla stan, där Postmuseum huserar, är byggt på gamla sopor och husrester – och sjunker sakta men säkert. Postmuseum var i behov av en grundförstärkning. Stängningen våren 2022 var tänkt att vara några månader, men när Rysslands invasion av Ukraina ledde till global stålbrist förändrades förutsättningarna. Planerna på att använda stålpelare fick ersättas med jet grouting, en metod där betongpelare stabiliserar byggnaden. Projektet drog ut på tiden, med två år, men för museet innebar det en möjlighet att tänka större.
– De extra åren har gett ett resultat som vi aldrig hade kunnat uppnå på bara några månader. Framför allt har vi kunnat göra museet mer inbjudande, berättar Anna Lassbo, biträdande museichef och publikchef på Postmuseum i Stockholm.
Stängningen våren 2022 blev startskottet för flera parallella projekt: en ny basutställning, en utställning för barn, en moderniserad museishop och återställande av entrén så som den såg ut 1820. Även ventilation, säkerhetssystem och grafisk identitet har uppdaterats. Det hela har krävt samordning och – inte minst – flexibilitet. Särskilt som öppningen hela tiden har skjutits fram, på grund av förseningar i grundförstärkningen.
Renoveringsprojketet drog ut på tiden, med två år, men för museet innebar det en möjlighet att tänka större.
Foto: Jonas Eng
Under stängningen bestod museet under större delen av tiden av en personalstyrka på åtta personer, varav ledningsgruppen inkluderade Anna Lassbo, museichefen Malin Valentin och en nyanställd kommunikatör. Den lilla gruppen har krävt nära samarbete och flexibilitet i ett läge där förutsättningarna ständigt förändrades.
– Vi har fått dra varandra och använda oss av målbilder, att tänka på vad vi kan ge besökarna när vi väl öppnar har varit drivande. Det är viktigt att få alla medarbetare att se helheten och jobba mot ett gemensamt mål.
Förändringar och osäkerhet ställer också höga krav på kommunikation, något Anna Lassbo har erfarenhet av från sin tid på Sörmlands museum, som var stängt i tio år av hennes 14 år där, i väntan på ett nytt museihus.
– Kommunikation och transparens är avgörande, även om man inte alltid kan berätta allt. Det handlar om att skapa förståelse för varför saker händer – eller inte händer, säger hon.
Trots den långa stängningen har Postmuseum hållit kontakten med publiken, bland annat genom ett samarbete med UR om svensk posthistoria och en aktiv närvaro på sociala medier. “Vi har inte fokuserat så mycket på att vi har haft stängt utan har snarare lyft vårt innehåll, som vi alltid gör”, säger Postmuseums biträdande museichef Anna Lassbo.
Foto: Jonas Eng
Den största förändringen är museets nya basutställning. Den tidigare, från 1986, har ersatts med en modernare tolkning av postens historia. Antalet föremål har ökat från 50 till 400, och utställningen kombinerar digitala inslag med en fysisk upplevelse.
– Besökarna möts av ett garage med pensionerade postfordon som ibland pratar med varandra, det finns en kör med sjungande brevlådor och uniformer att prova, berättar Anna Lassbo.
Sedan öppningen har museet slagit publikrekord flera gånger om, både barnfamiljer och pensionärer har hittat dit, uppger Anna Lassbo.
Nu i efterhand, när det mesta är klart, känner hon att det var bra att öppningen drog ut på tiden.
– Det hade inte blivit samma resultat om vi hade haft stängt i fyra månader. Och den största överraskningen är hur bra det kan gå, trots att det inte alltid går som man har tänkt sig. Nu kunde vi öppna mer med en “bang!”.
