Efter ett antal år som fackligt engagerad kände sig Grethe Österberg klar. Sedan utbildningstiden på biblioteks-och informationsvetenskap i början av 2000-talet hade hon varit både lokalfacklig representant och kommunombud för DIK i Göteborgs stad. Hon saknade det större och längre perspektivet.
– Som facklig är man inne i en konflikt – sedan ”poff” är den bara borta. Man kanske träffar någon medlem tre år senare och får ett tack, men utöver det får man inte så mycket återkoppling.
När möjlighet till chefsutbildningen Morgondagens chef öppnade sig hoppade Grethe Österberg på tåget, och idag har hon arbetat i nästan fyra år som enhetschef för biblioteken i Högsbo, Askim och Södra skärgården där hon tidigare har varit fackligt aktiv.
Övergången från fackligt arbete till att vara chef har inte alltid varit lätt, berättar Grethe Österberg. En av de största omställningarna var att balansera de höga krav som hon ställer på sig själv som ledare.
– I min fackliga roll träffade jag både bra och mindre bra chefer, och det har satt höga krav på hur jag själv ska vara som chef.
Den höga ribban är positiv på många sätt, poängterar hon, men kan samtidigt skapa tvivel på den egna förmågan.
– För min egen känsla av att vara tillräcklig tror jag att det kan vara dåligt, åtminstone var det så i början.
Det var också svårt att gå från att vara den som försvarar medarbetarnas arbetsmiljö till att vara den som ansvarar för helheten, med allt från budget till arbetsmiljö och organisatorisk utveckling.
– Som facklig går man in med ”bara” arbetsmiljöperspektivet. Att vara chef är mycket mer komplext, och det brottas jag fortfarande med.
Förutom ett givet intresse för och kunskap om arbetsmiljö tar Grethe Österberg med sig den fackliga lärdomen om att processer tar tid.
Foto: Julia Sjöberg
Det tog ett par år innan Grethe Österberg helt hade gått över till att ha ett chefsperspektiv, och kände sig trygg i rollen.
– I början tittade alla på ledningsgruppsmöten på mig så fort facket kom på tal, länge var jag ”hon som är facket”. Det jag sa kunde hela tiden tolkas som att jag hade ett fackligt perspektiv.
Samtidigt märkte Grethe Österberg en stor fördel med sin bakgrund. Många medarbetare kände förtroende för henne, inte bara för att de hade arbetat tillsammans tidigare, utan också tack vare hennes fackliga erfarenhet.
Men visst kunde det kännas splittrat, konstaterar hon.
”Det jag sa kunde hela tiden tolkas som att jag hade ett fackligt perspektiv.”
– Jag satt hos en chefscoach en gång som sa ”nu är du inte facklig längre, det behöver inte vara du som tar upp allting alltid.” Och så är det ju. Men mina anställda har kanske högre förväntningar på att jag ska stå upp för dem, för att jag har min bakgrund. Jag har ju alltid sagt vad jag tycker, oavsett position.
Grethe Österberg reflekterade mycket över om relationen till kollegor skulle förändras när hon blev chef, och i så fall hur.
– Jag funderade på om jag behövde vara på något annat sätt nu, men jag insåg att det går ju inte. Mina medarbetare känner mig, skulle jag då plötsligt bete mig annorlunda skulle jag inte vara genuin. Jag har snarare tänkt mycket på hur tacksam jag är över att jag kan vara hela min personlighet i min chefsroll, samtidigt som jag även kan vara en tydlig ledare.
"Jag funderade på om jag behövde vara på något annat sätt nu, men jag insåg att det går ju inte. Mina medarbetare känner mig, skulle jag då plötsligt bete mig annorlunda skulle jag inte vara genuin."
Foto: Julia Sjöberg
Förutom ett givet intresse för och kunskap om arbetsmiljö tar Grethe Österberg med sig den fackliga lärdomen om att processer tar tid. Hon tycker att tålamod är ovärderligt som chef i en stor, politiskt styrd organisation. Förändringar tar tid, oavsett om det handlar om organisationen eller om individer eller grupper.
– När man omorganiserar eller när man ska göra något på ett nytt sätt, behöver man förstå att det kommer ta en stund innan allt har satt sig – innan man hittat nya arbetssätt. Samtidigt behöver vissa saker, som konflikter, tas om hand snabbt.
På ett personligt plan tycker hon att hennes erfarenhet har hjälpt henne att få perspektiv när konflikter uppstår eller kritik vädras, istället för att fastna i personlig prestige eller onödig självkritik.
– När konflikten inte är ens egen, som det är när man är facklig, får man ett övergripande perspektiv på vad som egentligen händer. Så nu, i stället för att egot slår till när någon kritiserar mig, kan jag oftast lyfta blicken och bli mer konstruktiv.
Grethe Österbergs råd till fackligt förtroendevalda som funderar på en chefsposition
- Våga testa, det fackliga arbetet är en bra grund att stå på. Har man engagerat sig fackligt är man också modig och vågar stå för människors rättigheter och skyldigheter, man vet hur samverkan och MBL-förhandlingar går till, man förstår vikten av att ha en bra relation till sin fackliga mot- eller medpart och vikten av att jobba tillsammans för en bra arbetsmiljö. Allt det ger förhoppningsvis också en bättre verksamhet.
- Gå gärna en chefsutbildning först om du har möjlighet, för att få ett chefsperspektiv och verktyg att använda sig av. Kollegor från chefsutbildningen kan man också få värdefullt utbyte av.
- Våga vara dig själv. Du vinner förtroende på att vara genuin och öppnar även upp möjligheten för dina medarbetare att våga vara det. Det är inte farligt att göra fel, eller att be om ursäkt.
