Maria Lind har sedan 80-talet arbetat inom tre huvudområden: att göra utställningar och konstprojekt, att skriva om konst i olika sammanhang och att arbeta med konstnärlig pedagogisk verksamhet.
– De här tre hjulen jag rullar på hänger ihop, och jag skulle ha svårt att köra på bara två av de tre, säger hon med ett skratt.
Bredden kommer väl till pass som ny chef för Kin, en liten verksamhet med sju anställda och en liten budget. Förutom att vara chef, är Maria Lind även curator. Hon bjuder in konstnärer och utvecklar projekt med dem, hittar samarbetspartners, skriver innehåll och fokuserar på att skapa kontakt mellan besökare och konsten.
– Vi har ständigt en diskussion kring hur vi kan göra museet till en välkomnande plats. Där ingår allt från klassiska visningar till att anordna föreläsningar och konstkollon, samtidigt som vi arbetar med den mest avancerade samtidskonsten.
Det var textilkonstnären Britta Marakatt-Labba, som bor i kommunen, som först tipsade Maria Lind om det lediga chefsjobbet på Kin. Efter att ha blivit tillfrågad av rekryteraren sökte Maria Lind jobbet, och fick det. Men hon var inte ny inför de nordliga breddgraderna.
– I slutet på 80-talet reste jag på Nordkalotten när de flesta åkte till Medelhavet. Sedan dess har jag rest runt en hel del i norr och även arbetat med samiska konstnärer, berättar hon.
Nu lever hon och andas Kiruna, en ort med rik kultur och många utmaningar framför sig. Flytten från gamla till nya Kiruna är i full gång.
– Kiruna är skärningspunkten för stora frågor som markanvändning, extraktivism, urfolksrättigheter och klimatförändringar. Det är så mycket mer påtagligt här än på andra platser där jag har befunnit mig, och därför är det också så roligt och stimulerande att arbeta här.
"Jag är en expansiv person, ser jag en möjlighet så tar jag den gärna. Men det måste ju vägas av i förhållande till personalen så att man håller koll på var gränsen går," säger Maria Lind.
Foto: Kin
Kin arbetar nästan uteslutande i samarbeten. Härom veckan öppnade en utställning med Marie-Louise Ekmans grafik på Haparanda konsthall, som Kin har producerat. Strax därpå öppnade en samarbetesutställning utifrån barn-tv-legendaren Staffan Westerbergs konstnärskap på Råneå konsthall utanför Luleå. Inför Bok- och biblioteksmässan i september, där Sápmi är hedersgäst, samarbetar Kin med Tjallegoáhte Författarcentrum Sápmi i Jokkmokk. Museet jobbar även med Norrbottens länsmuseum, fjällstationen i Nikkaluokta, Statens konstråd, konstmuseerna i Malmö och Bordeaux och med Konstfack Stockholm. Det är med andra ord mycket på gång och en balansgång att inte göra för mycket, konstaterar Maria Lind.
– Jag är en expansiv person, ser jag en möjlighet så tar jag den gärna. Men det måste ju vägas av i förhållande till personalen så att man håller koll på var gränsen går.
Att ständigt jobba för att skaffa mer personal är en utmaning för museet.
– För att vi ska kunna utföra vårt uppdrag behöver vi bli ungefär dubbelt så många. Våra ägare, kommunen och regionen, har nog inte riktigt förstått vad ett museum kräver i personalstyrka.
När Maria Lind kom till museet var det inte i sitt bästa skick, inte minst på grund av personalsituationen. Kiruna ligger 20 mil norr om polcirkeln, och avståndet kan innebära svårigheter att rekrytera rätt personer. Men en större utmaning är att hitta bostad till rätt personer, meddelar Maria Lind, eftersom det råder svår bostadsbrist i Kiruna.
– Dels har man rivit bostäder i gamla Kiruna och dels har man inte hunnit bygga nya i tillräckligt snabb takt i nya Kiruna. Och de som ska bygga nya Kiruna behöver ju också någonstans att bo medan de bygger.
Men den största utmaningen för museet är enligt Maria Lind att få lokalerna i det nya stadshuset i Kiruna att fungera.
– Våra utställningslokaler är uppdelade på fyra våningsplan, planlösningarna är märkliga och belysning och rullgardiner är centralstyrda. Det tar mycket av min tid att skapa rutiner med hyresvärden så att de förstår att det här är en museiverksamhet, det är en pågående process och lärande åt båda håll.
”Att avregleringar och new public management skulle innebära effektiviseringar och mindre utgifter är i vårt fall en myt.”
En annan stor frustration är den väldiga byråkratin, berättar Maria Lind.
– Rapporteringskraven är orimliga i förhållande till vår storlek, det äter upp både våra personella och ekonomiska resurser. Kin behandlas likadant som en hel kommun, och vi måste bland annat redovisa på samma sätt, trots att vi är så små. Vår nya ekonomiadministratör är smått chockad. Att avregleringar och new public management skulle innebära effektiviseringar och mindre utgifter är i vårt fall en myt.
Kin verkar i hela Norrbotten, som utgör en fjärdedel av Sveriges yta. Museet är enligt Maria Lind ett resultat av en stark lokal önskan om ett samtidskonstmuseum i regionen. Det finns ett stort nätverk av konstnärer och institutioner i Norrbotten, och Maria Lind vill att Kin blir ännu mer synligt genom att ”gräva där de står”. I kombination med utblickar, understryker hon.
– Det är spännande att väva samman det lokala, regionala, nationella och internationella. Vi ska jobba med den vassaste samtida konsten från olika delar av vår planet, både när och fjärran.
Ligger i stadshuset Kristallen
Huvudmän för museet är Kiruna kommun och Region Norrbotten.
