2022 kartlade nationalekonomen Jonas Grafström svenskarnas inställning till hemarbete. Nu har undersökningen genomförts igen på uppdrag av tankesmedjan Ratio. I den nya rapporten analyseras hur inställningen har utvecklats under de tre åren i takt med att arbetslivet gått in i ett mer normalt läge efter pandemin.
Resultatet visar att distansarbete har stabiliserats på en nivå runt 1,7-1,8 dagar per vecka, men bakom genomsnittet döljer sig tydliga skillnader.
Yngre arbetstagare är generellt mer benägna att acceptera arbetsplatser utan distansmöjlighet, medan äldre i högre grad värderar flexibilitet. Hela 81 procent i åldern 18-25 år kan tänka sig ett jobb utan möjlighet till hemarbete, jämfört med 44 procent i gruppen 36-49 år.
Det är också bland de mellanålders som distansarbetet är som mest utbrett. Gruppen 36-49 år arbetar i genomsnitt flest dagar hemifrån och anger flexibilitet som en avgörande faktor vid val av arbetsgivare. Kvinnor, särskilt i denna åldersgrupp, värderar distansmöjligheten högre än män.
Geografin spelar fortsatt stor roll för antalet arbetsdagar på distans. Stockholm toppar listan med drygt två distansdagar per vecka, medan Småland ligger lägst med knappt en dag. Dessutom är viljan att acceptera arbetsplatser utan distansmöjlighet lägst i storstäderna.
Rapporten visar även tydliga förändringar sedan 2022. Unga män har minskat sitt distansarbete kraftigt, medan unga kvinnor nästan har fördubblat antalet hemarbetsdagar. Äldre grupper arbetar något mindre hemma än tidigare, och färre har i dag full frihet att arbeta på distans när de vill, i stället har hybridmodellen blivit norm.
Sammantaget pekar rapporten på att distansarbete är här för att stanna, men i en mer reglerad form.
