I juni 2012 var Linus Jonkman på en invigningsfest i Malmö. Han hade då en ledarroll på ett nytt framgångsrikt företag. På festen trängdes unga trendlejon i tjocka glasögonbågar med medelålders kindpussande mediemänniskor. Hippfaktorn var hög och alla sökte kontakt med alla.
– Hela situationen var så intensiv att jag efter en stund var tvungen att rusa ut. När jag kom ut på gatan kände jag att jag var alldeles genomsvettig och luktade ammoniak, säger Linus Jonkman.
Den kraftiga reaktionen fick honom att fundera över sig själv. På kvällen skrev han ett blogginlägg.
– Jag bestämde mig för att inte längre förställa mig. Jag berättade att jag är introvert.
Blogginlägget fick mycket uppmärksamhet. Han fördjupade sig i ämnet och har sedan dess skrivit flera böcker om introversion.
Men varför hade han försökt vara någon annan så länge?
Under uppväxten tyckte han om att vara för sig själv. Men det ledde till att han kände sig utanför i skolan. En lunchrast bestämde han sig för att förändra det.
– Jag skapade en offentlig personlighet för att passa in. Jag blev den rolige, klassens clown, och det lyckades – jag blev populär och trodde att jag var extravert. Jag fortsatte på samma sätt i arbetslivet. Tar man mycket plats kan många felaktigt associera det med ledaregenskaper, vilket innebar att jag fick alltmer ansvar och förväntades delta i alltfler sociala sammanhang. Det gjorde mig till slut helt utmattad, säger Linus Jonkman som idag arbetar som organisationskonsult.
Många som läst hans böcker eller hört honom föreläsa känner igen sig. En vanlig reaktion han får är ”ingen på mitt jobb vet om att jag är introvert, de tror att jag är jätteextravert”.
– Sedan går de hem och gör ingenting på hela kvällen för att återhämta sig, säger Linus Jonkman.
Linus Jonkman har skrivit flera böcker om ledarskap, organisationskultur och introversion. Foto: Åsa Siller.
Så hur ska en chef agera? Bör man försöka ta reda på vilka medarbetare som är extraverta respektive introverta?
– Det kan vara en fördel, men man måste agera respektfullt eftersom det kan vara känsligt. I västvärlden anses extraversion fortfarande bättre än introversion. Ett sätt är att ta hjälp av en tredje part som inte har koppling till arbetsplatsen.
Ett enklare sätt är att utgå från att man har både extraverta och introverta i sin organisation och anpassa arbetet efter det. Ett exempel: om något behöver beslutas bör det inte ske genom en spontan diskussion under ett möte. Då kommer de extraverta att prata på, medan de introverta tystnar, enligt Linus Jonkman. Extraverta gillar möten, introverta ogillar dem.
– Ge istället alla tid att reflektera över frågan genom att skicka ut information några dagar innan. Då kan de introverta vara minst lika dominerande på mötet. Ofta har de med sig underbyggda argument, inte bara reaktioner och känslor. Har man en organisation som ofta tar saker på volley missar man de introvertas eftertanke.
”Har man en organisation som ofta tar saker på volley missar man de introvertas eftertanke.”
Extraverta fattar beslut snabbt vilket är bra i vissa lägen, men de har högre felmarginal, enligt Linus Jonkman. En introvert kan stanna längre i samma tanke och nå en högre precision i sina slutsatser.
– Men alla personligheter är bra för en grupp. Det är viktigt att få in flera perspektiv när man ska lösa en utmaning. Extraverta tillför mycket med sin energi.
Ett annat råd är att inte vara rädd för tystnad. Linus Jonkman minns ett brev från en extravert chef som berättade om när hon plötsligt tappade rösten under ett möte som hon ledde.
– Hon blev förvånad över hur skickliga hennes medarbetare var på att själva driva mötet vidare. Att vara tyst kan öppna upp för andra.
Ett tredje råd är att inte utgå från att alla vill ha en chef som börjar dagen med kallprat och en kaffekopp i handen.
– Använd inte dig själv som mall för vad som är normalt. En del vill hellre vara ifred på morgonen för att kunna planera sin dag.
Tänk också på att inte bedöma någon efter beteende. Beteende är något annat än personlighet, enligt Linus Jonkman.
– Om man vill förstå sig själv ska man inte tänka på hur man är på jobbet, utan vad man gör när man inte behöver göra något alls. Vad gör du om söndagsplanerna du hade blir inställda? Bokar du direkt in en brunch med kompisarna? Eller tar du hellre en tyst kopp kaffe för dig själv på balkongen? Det säger mycket om vem du är och vad du behöver.
Tre tips
Placera inte introverta i kontorslandskap. Inga andra heller, det finns inget bra med kontorslandskap.
Ge folk tid att förbereda sig inför möten. Informera om vilka beslut som ska fattas. Att hålla möten i mindre grupper är bra för introverta
Arbetsglädje kan se olika ut. Även en tyst hörna där alla har hörlurar och fokuserar på skärmen kan vara full av arbetsglädje.
