För den som ska återgå i arbete efter utmattningssyndrom är vägen ofta krokig och full av fallgropar. För mycket för snabbt innebär i regel bakslag, förvärrade symptom och utdragen rehabiliteringstid, konstaterar Giorgio Grossi. Han är psykoterapeut och docent i medicinsk psykologi.
– Psykologisk trygghet är en av de viktigaste delarna när någon återvänder från sjukskrivning i utbrändhet, och den ska framför allt materialiseras i form av den närmaste chefen som ska bidra till att skapa långsiktighet och hållbarhet i återgången. Det får mycket hellre ta längre tid än att det går fort och blir fel.
1.Stegvis ökning av arbetstiden
En gradvis upptrappning både av arbetstiden och arbetsuppgifternas svårighetsgrad är en förutsättning för en lyckad återkomst, och här har chefen en central roll att spela när det gäller att ta fram ramverk, arbetsbeskrivning och schema.
– Ofta börjar man på 25 procent i några månader, för att sedan öka till 50 procent, och så vidare, men detta är någonting som läkaren tar ställning till. Syftet är aldrig att hetsa och återgå i full produktion från dag ett, utan att lära sig arbeta på nya och mer hållbara sätt. Symptom som trötthet, ljudkänslighet och minnesproblem dröjer sig ofta kvar, men målet är att de ska avvecklas i takt med att kroppen och hjärnan vänjer sig och arbetsförmågan ökar.
2.Lagom krävande uppgifter
Ett klassiskt misstag är att stirra sig blind på tiden och förbise innehållet i arbetsuppgifterna, som då riskerar att bli kognitivt krävande för snabbt.
– Initialt bör man använda sig av anpassade uppgifter, men givetvis inom den reguljära verksamheten. Helst utan tajta deadlines, kundkontakt och ansvar, och hellre något lagomt utmanande som med lätthet ryms inom arbetstiden.
3.Regelbundna mikropauser
Att successivt nöta in en ny arbetsmetodik är kanske det viktigaste inslaget i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Regelbundna pauser ska här ha en självklar plats och energislukande multitasking bör undvikas så långt det är möjligt.
– Dagens arbetsliv kräver mycket tankeverksamhet, eftersom man förväntas hantera oförutsedda händelser, agera diplomatiskt och jonglera olika planer och projekt. Då blir det avgörande med pauser då man på något sätt använder kroppen och låter skallen vila. Chefen bör därför hjälpa medarbetaren att skapa randiga dagar, vilket betyder att lära sig växla mellan kropp och knopp – när man har arbetat fokuserat en stund bör man ta en bensträckare.
”Ofta vill medarbetaren visa framfötterna och börjar, gradvis och ibland omedvetet, slira på upplägget, kanske genom att jobba lite för länge eller svara på mejl på kvällarna.”
4.Motverka återfall i perfektionism
Många som har drabbats av utmattningssyndrom är ofta ambitiösa individer, inte sällan med en släng av en perfektionistisk inställning i jobbet: höga prestationskrav, en irrationell rädsla att begå även triviala misstag och överdriven noggrannhet. En attitydförändring, liksom mer rimliga förväntningar, brukar därför krävas.
– Ofta vill medarbetaren visa framfötterna och börjar, gradvis och ibland omedvetet, slira på upplägget, kanske genom att jobba lite för länge eller svara på mejl på kvällarna. Då behöver chefen vara uppmärksam och återföra medarbetaren till den smala rehabstigen, genom att signalera och tydliggöra att det är okej att skynda långsamt, göra en sak i taget och ta pauser.
5.Ta höjd för intryckskänslighet
Det kortsiktiga tänkandet kan lätt uppstå när medarbetaren efter sin sjukskrivning möter verkligheten på jobbet, där folk kanske går på knäna av stress. Då kan det snabbt infinna sig ett reflexmässigt behov av att dra sitt strå till stacken och hjälpa till, trots att rehabiliteringen bör stå i fokus. Giorgio Grossi pekar på att medarbetaren, om möjligt, bör ha ett eget rum eller få sitta i en lugn vrå av kontorslandskapet.
– Den som återhämtar sig från utmattning och jobbar deltid är per definition fortfarande funktionsnedsatt. Man bör därför ha i åtanke att personen kan vara känslig för mycket liv och rörelse, ljud och ljus. Kanske kan chefen uppmana kollegorna att hålla lite lägre volym, eller se till att alla frågor till medarbetaren alltid går via chefen, så att inte en kollega sticker in huvudet redan den första förmiddagen och ber om hjälp. Det händer rätt ofta och är problematiskt.
6.Följ upp och ändra vid behov
En tydlig arbetsbeskrivning och ett genomtänkt schema gör liten skillnad om medarbetaren efter en tid lämnas vind för våg och börjar avvika från planen. Giorgio Grossi lyfter vikten av återkommande avstämningar där man går igenom upplägget.
– Helst bör det ske varje vecka, för att diskutera hur det funkar att jobba fokuserat, ta pauser och om något behöver justeras, säger han.
