Suzanne Sandberg är stadsarkivarie och chef för Malmö stadsarkiv sedan 2022. Ett stadsarkiv som är speciellt på flera sätt, inte minst genom det centrala läget i stadsdelen Möllevången.
– Utöver att vara ett stadsarkiv är vi också ett folkbibliotek för Möllan samt har hand om det unika Dawit Isaak-biblioteket som samlar på förbjuden litteratur och film. Men arkivet är den största delen av vår verksamhet, säger Suzanne Sandberg medan hon visar runt i biblioteksdelen som just öppnat för dagen.
Att arkivet är lättillgängligt är viktigt, menar hon.
– Vi har Nordens mest generösa öppettider och över 50 000 besökare om året. Det är bara vi och Stockholms stadsarkiv som ligger däruppe, säger hon.
Hon tar trappan ner till arkivet vars äldsta dokument är från 1300-talet. I magasinen finns både statliga, landstingskommunala och kommunala handlingar. Malmö stadsarkiv är en av tre arkivinstitutioner i landet som har avtal med Riksarkivet om att få bevara lokalt statligt arkivmaterial.
– Allt material som har Malmöborna i fokus finns alltså på ett och samma ställe. Vi har kyrkoböcker, skatteböcker och folkbokföring, men också jättefina arkiv från företag som Kockums och textilindustrin Strumpan. Sammanlagt har vi ungefär två mil med handlingar, säger Suzanne Sandberg.
Flera gånger om året tar Suzanne Sandberg det svåra beslutet att gallra och radera i källmaterial.
Foto: Julia Lindemalm
Hennes karriär inom arkivvärlden började med en amerikakoffert och en hög med hår.
Under studentåren i Lund höll hon på med amatörteater vid sidan om studierna i historia. När pjäsen Rannsakningen av Peter Weiss skulle sättas upp på Akademiska föreningen fick hon ansvaret att inreda en liten monter i foajén.
– Jag letade fram min mormorsmors gamla amerikakoffert och cyklade runt till några frisörer i stan och gjorde en rätt suggestiv skapelse. Kofferten fylld med hår plus lite föremål från 40-talet fick symbolisera förintelsen.
Några personer som var aktiva i Akademiska föreningens arkiv såg montern, blev imponerade och frågade Suzanne Sandberg om hon ville jobba med deras utställningar.
– Jag tyckte det lät jättekul. När jag kom ner i deras källare såg jag att deras arkiv behövde ses över. Jag började spontant katalogisera, ordna och förteckna. Det var så jag kom in på det här.
Suzanne Sandberg Hon trivs med sitt yrkesval – de långa tidsperspektiven fascinerar.
Foto: Julia Lindemalm
Just att vara nyfiken och prova nya saker är viktiga egenskaper för en arkivchef, menar hon. Hon vill veta vad Malmöborna vill ha sitt stadsarkiv till och hur det kan utvecklas.
– Vi funderar hela tiden på hur vi kan göra arkivet ännu mer relevant och känt. Vi har quiz under Malmöfestivalen, man kan följa oss på Instagram, vi bjuder in till olika utställningar och program. Under pandemin hade vi tipsrundor ute på stan.
Arkivens roll i samhället kommer att växa, tror hon.
– I en tid full med alternativa sanningar behöver det finnas en plats där allt finns kvar som det skrevs en gång. Vi har uppgiften att vara den trovärdiga väktaren av information. Och göra den tillgänglig för alla.
Flera gånger om året tar hon dock det svåra beslutet att gallra och radera i källmaterial.
– Jag har beslutanderätt på delegation, men är det någon större gallring går det upp till kommunstyrelsen. Det är ju ett beslut om att Malmöborna blir av med en del av sitt kulturarv.
Att ta ställning till vilket material som är relevant för framtida människor är en utmaning.
– Det är oerhört svårt att förutse. Det enda vi kan förutse är att vi gör fel. På 1800-talet gallrades brev från bönder för att de var ointressanta. Det beslutet hade vi naturligtvis inte tagit idag, säger hon.
En arkivchef måste också kunna förebygga riskerna med att information går förlorad i den snabba tekniska utvecklingen.
– En del har talat om 00-talet som ett mörkt årtionde. Mycket av det digitala material som vi hanterar skapades i system som inte har gått att bevara. Och det har inte funnits någon plan för att migrera materialet till rätt ställe, vilket har lett till problem.
Även i dag skapas handlingar på ett sätt som kan leda till informationsförluster.
– Risken med att vi kommunicerar på alla möjliga sätt är att viktig information inte kommer med i alla beslut. Får jag som tjänsteman ett sms om ett ärende jag har med en medborgare behöver jag migrera det till ett bättre medium. Vi kan ju inte börja spara på mobiltelefoner.
Hon trivs med sitt yrkesval och alla utmaningar. De långa tidsperspektiven fascinerar.
– Att vi arkivarier ser både bakåt och framåt tror jag är unikt. På morgonen kan jag vara nere i arkivet och läsa handlingar om när Malmö hamn startar 1775. På eftermiddagen kan jag ha ett möte om akter som ska gallras om 30 år. Vid det laget kanske jag inte finns längre, säger Suzanne Sandberg.
