– Proveniensen är i flera fall bristfällig. Det finns ingen möjlighet att avgöra om dessa föremål har kommit ut på marknaden på ett lagligt sätt eller inte, säger Nils Harnesk, styrelseledamot i Svenska Icom och chef för samlingsavdelningen på Norrbottens museum.
I helgen var det auktion av föremål från ”den tid då människor började lära sig att använda redskap”, som det heter i presentationen. Stockholms Auktionsverk i Sickla hade sammanlagt 26 föremål som såldes under rubriken ”Sten-, brons- och järnålder”.
Högsta priset nåddes av en brakteat (ensidigt präglat mynt/amulett) i guld från vikingatid som såldes för 89 000 kronor. En drake i förgylld brons klubbades för 44 000 kronor och en vikingatida stridsyxa för 36 000 kronor. Dessutom såldes bland annat stenyxor och trindyxor från stenåldern och en armring, en fingerring och ett spänne från vikingatid.
Flera av föremålen har tillhört samlaren Yakov Gordik (1910–1988) som ska ha köpt dem i ryska Kaliningrad. Det framgår dock inte hur dessa föremål har kommit ut på marknaden, fyndomständigheterna finns inte heller beskrivna.
Museiorganisationen Icom:s svenska kommitté är mycket kritisk till helgens auktion. I ett uttalande skriver man att ”auktioner som genomförs trots bristfällig proveniens bidrar till rovgrävning, förstörelse av kulturarv samt illegal handel med kulturföremål.”
Bristen på information om föremålens ursprung och hela historia är mycket problematisk, enligt styrelseledamoten Nils Harnesk:
– I flera fall är det omöjligt att avgöra om föremålen är funna i Sverige eller har kommit hit utifrån. Kontexten försvinner, vilket gör att föremålen förlorar en del av sitt historiska värde, säger han.
”Jag är arkeolog i grunden så det är klart att man blir lite ledsen. Det är det sedvanliga säljsnacket, men här pratar vi om föremål som hör hemma på ett museum.”
Nils Harnesk stör sig också på den språkliga jargongen i presentationen av helgens auktion: ”Det förmodade toppnumret utgörs av en brakteat i guld” och ”spännande föremål som förkroppsligar allt det där som står att läsa i historieböckerna.”
– Jag är arkeolog i grunden så det är klart att man blir lite ledsen. Det är det sedvanliga säljsnacket, men här pratar vi om föremål som hör hemma på ett museum. Stockholms Auktionsverk gör stor sak av att de är världens äldsta aktiva auktionshus. Då borde de ha samlat på sig gedigen kunskap och en etisk kompass som visar hur man ska hantera vårt gemensamma kulturarv, säger Nils Harnesk.
Mia Suazo Eriksson, marknadsdirektör på Stockholms Auktionsverk, svarar på kritiken i ett sms: ”När det gäller föremål i den här kategorin arbetar Stockholms Auktionsverks specialister med Riksantikvarieämbetet som reglerande myndighet – det betyder att samtliga arkeologiska objekt som auktioneras ut hos oss gör så med deras godkännande. Detta är något vi alltid gör inför auktioner där provenienser kan vara särskilt känsliga, för att försäkra oss om att en eventuell försäljning inte strider mot exempelvis kulturmiljölagen. […] Vi tar dock med oss Icoms kritik gällande proveniensens omfattning och kommer se över om vi kan skapa en ännu större transparens i våra katalogiseringar framåt.”
Men att Riksantikvarieämbetet godkänner föremål som auktioneras ut stämmer inte, enligt Peg Magnusson som är handläggare på myndigheten.
Hon bekräftar att Riksantikvarieämbetet har haft diskussioner med auktionsverket om föremål som auktionerades ut i helgen. Men att det endast handlar om fyra av de sammanlagt 26 föremålen.
– I våras informerade vi om att det rör sig om högriskföremål, vilket betyder att de kan vara illegala.
Så alla arkeologiska objekt som Stockholms Auktionsverk auktionerade ut i helgen har inte haft ert godkännande?
– Nej, det stämmer inte. Dessutom godkänner vi inte föremål, det är inte vår roll. Vi ger generella råd kring handel med arkeologiska föremål.
Men nog låter det som att Stockholms Auktionsverk använder Riksantikvarieämbetet som garant för att allt har gått rätt till?
– Vi har haft ett informationsutbyte, men vi godkänner ingenting, säger Peg Magnusson.
