Plötsligt händer det. Ett sedan länge glömt föremål, manuskript eller konstverk upptäcks och kastar nytt ljus över vår historia. I artikelserien ”Fyndet” får du möta yrkespersoner som har fyndat på jobbet.
Vill du berätta om ett fynd du eller en kollega gjort på jobbet? Kontakta redaktion@magasink.se
Det är full rulle på Visingsö. En ständig kamp om den unga kungamakten rasar mellan de sverkerska och de erikska ätterna och intriger och mord avlöser varandra.
En ö mitt i Vättern med god uppsikt över de omgivande landskapen är en perfekt plats för ett kungasäte i en orolig tid. Vid mitten av 1100-talet bygger någon av sverkarna borgen Näs på öns sydspets. Vid samma tid uppförs Ströja kungs- och sockenkyrka där kungen hade ett kapellrum i tornet med egen balkong mot långhuset.
Detta vet vi säkert, men sedan blir bilden suddigare.
Med kungamakten följde troligen en skara rådgivare, soldater, vasaller och andra hangarounds. Som den unge man, möjligen en handelsman, som dör av oklar anledning och begravs, förmodligen med en penningpung intill kroppen, på den nya kyrkogården strax efter år 1180.
Med tiden mister Visingsö sin roll som centralplats och kungarna bråkar på andra ställen. Men på 1600-talet får ön ett uppsving när Per Brahe d. ä. tilldelas grevskapet och Ströja kyrka byggs om och blir Brahekyrkan – en pampig stormaktskyrka och monument över släkten.
Vår unge man vilar nu på Brahekyrkans kyrkogård, men ingen ovan mark kan ana vilken skatt han fått med sig i graven. Seklerna kommer och går och gräset klipps och grusgångarna krattas över hans viloplats.
Anna Ödeén hoppas att Länsmuseet i Jönköping får behålla silverbrakteaterna. Foto: Niklas Lindstedt
Men våren 2024 skulle bergvärme installeras i kyrkan. Arkeologer från Jönköpings läns museum kallades in för att övervaka grävarbetet och det blev napp direkt.
– Redan första dagen hittade jag och min kollega Kristina Jansson nederdelen av ett skelett i schaktet där ledningarna skulle läggas. Vi rensade med skärslev och helt plötsligt kom tre silvermynt fram, berättar Anna Ödeén, projektledare och arkeolog.
Egentligen var det lunchdags, men de hade fått annat att tänka på. Snart insåg de att betydligt fler mynt låg tätt intill den gravlagdas vänstra fot. När de grävt, skrapat och rensat klart hade de 170 silverbrakteater framför sig.
– Det var helt galet. Att hitta något enstaka föremål är en sak, men det här var så många. Dessutom är det en kristen grav, då lade man vanligtvis inte ned några gravgåvor, förklarar Anna Ödeén.
Men det är först när de pratat med en numismatiker som de förstår hur sensationellt fyndet är. Brakteaterna är från Lödöse, Gotland, Sigtuna och ytterligare ett okänt myntområde. De bedöms vara från tiden omkring 1150 till 1180 och kan vara bland de äldsta mynt som har slagits i Sverige.
– Det finns inte så många liknande mynt från den tidsperioden och dessutom är några av dem helt okända sedan tidigare.
”Det var lite surrealistiskt, som arkeolog är jag inte van vid sådan uppmärksamhet.”
Länsmuseet gick snabbt ut med ett pressmeddelande och tv, radio och tidningar hängde på. Intresset var stort även utanför landets gränser.
– Jag har släktingar i USA som berättade att de hade läst om vårt fynd. Det var lite surrealistiskt, som arkeolog är jag inte van vid sådan uppmärksamhet. Och som Visingsöbo blir det lite extra speciellt att hitta en myntskatt på hemmaplan, säger Anna Ödeén.
Varför dog en man i 20–25-årsåldern? Varför hade han så mycket pengar från olika delar av landet och varför fick han med sig dem i graven? Frågetecknen är många och de tvärsäkra svaren få. En teori är att det var en handelsman som rest runt i det unga kungariket och gjort goda affärer.
– Det är möjligt att han dog på en plats där ingen kunde ärva honom. Frågan är väl i så fall om de människorna som begravde honom var så ärliga att de lät honom behålla pengarna, funderar Anna Ödeén.
Tidigare har hon upptäckt en runsten på Visingsö och kollegan Kristina Jansson har hittat två guldgubbar vid Brahekyrkan, men silverbrakteaterna slår allt annat.
– Uppståndelsen har varit enorm och kanske kan mynten ge ytterligare en pusselbit till Visingsös historia. Det vore helt fantastiskt.
Silverbrakteater från fyra myntområden
Brakteat, från grekiskans bractea som betyder tunt metallblad, är ett forntida mynt som endast är präglat på en sida. I skatten på Visingsö fanns 170 silverbrakteater från fyra olika myntområden. De bedöms vara från år 1150–1180 och kan vara bland de äldsta mynt som har präglats i Sverige.
Källa: Jönköpings läns museum
