Jag har varit stolt över att min yrkeskår slöt upp snabbt när Rysslands krig mot Ukraina startade 2022. Kulturarvet och bibliotekens bevarande har lyfts och diskuterats i branschpress och på biblioteken. Vi engagerade oss på arbetsplatserna. ”Nu måste vi köpa in ukrainska författare, skylta och boktipsa”, sa vi på mitt bibliotek.
Det går inte att ställa konflikter, länder, politik eller religion mot varandra. Det förstår jag. Kriget mellan Israel och Hamas har pågått i över sex månader och tusentals palestinier har mist livet. Otaliga familjer har utplånats. Men även bibliotek, kulturarv och konst. Ändå hävdar många att Israel har rätt att försvara sig. Palestiniers liv och deras kultur är inget värt.
Jag som bibliotekarie förväntade mig mer av mina kollegor. De, som är stolta över sina bibliotek och sin bibliotekslag som säger att ” Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” är tysta.
Var finns rösterna i biblioteksvärlden som lyfter detta? Var finns diskussionerna som vågar problematisera? Var finns Svensk biblioteksförening? Författarförbundet?
Några tappra människor på Malmö stadsbibliotek vågade och för dem är jag innerligt tacksam. Evenemanget ”Bröd och rosor. Poesikväll på Malmö Stadsbibliotek i solidaritet med det Palestinska folket” är unikt i sitt slag i biblioteksvärlden just nu. Litteraturkollektivet Bröd och Rosor som är ett litterärt sällskap för kvinnor och transpersoner vars liv och litterära arbete villkoras av migration och rasism läste kollektivt. Det fanns ilska, sorg, uppgivenhet och motstånd i deras ord. De satte ord på vad många av oss känner just nu. En bibliotekarie och författare fanns representerad, Balsam Karam.
”Jag utmanar kollegor runtom i Sverige att träda fram.”
I panelsamtalet lyfte hon och Shora Esmailian känslan av alienation som präglar oss som tar ställning mot folkmordet och förtrycket mot det palestinska folket. Hur orden är politiska och på vilket sätt de sätter narrativet.
Jag utmanar kollegor runtom i Sverige att träda fram. Göm er inte bakom klichéer som ”det är en kontroversiell fråga” eller ”det är en konflikt som är svår att förstå”. Visst, det är svårt men om våra bibliotek ska fortsätta vara relevanta i en demokrati måste vi våga. Inte gömma oss. Och framförallt inte välja strider som passar ett narrativ utan flera. Bjud in författare, konstnärer och andra till biblioteken och lyft ett annat perspektiv. Den om sorg och rädsla inför det som händer. Men också den om rörelser och människor som orkar ta striden. Anordna kulturkvällar med den palestinska kulturen i fokus. Och använd våra bibliotek till som forum till offentliga samtal. Låt oss inte glömma eller acceptera förtryck och utplåning. Som vi har gjort med vårt eget urfolk, samerna, eller andra folkgrupper runt om i världen. Visst, det kan bli obekvämt och hetsigt, men så länge vi gör det med respekt och mod är jag övertygad om att det kan bli bra och intressant.
Soledad Cartagena, bibliotekarie.