Ulrika Ljung, kommunikatör på GeBlod i Västra Götalandsregionen, har arbetat inom svensk blodgivning i 35 år, hennes första roll var i receptionen på en blodcentral. Hon beskriver sig själv som en person som gillar att arbeta i utvecklingsprojekt, något som kom väl till användning inom blodverksamheten.
– Jag hoppade in där jag fick chansen att bidra. Några år satt jag med i byggprojekt, sedan började jag administrera hemsidan och efter det blev jag systemadministratör och testade vårt bloddatasystem. Då fick jag lära mig hela blodprocessen, från givare till patient, i detalj, säger Ulrika Ljung.
Vid sidan om sitt arbete gick hon även utbildningar inom kommunikation, marknadsföring, personlig utveckling och projektledning. När den dåvarande kommunikatören skulle gå i pension år 2005 erbjöds rollen till Ulrika Ljung.
– Det första jag gjorde var att skaffa ett årshjul, började planera våra aktiviteter och gjorde väldigt tydliga budgetfördelningar. Min starkaste drivkraft är att jobba strategiskt, jag gillar att planera och sätta saker i sammanhang.
Förutom sitt arbete i Västra Götaland ägnade hon även fyra år som ordförande i ett nationellt nätverk för svensk blodgivning. Hennes ordförandeskap vigdes åt att ta fram konceptet GeBlod, innan dess fanns det inget gemensamt varumärke att samla regionerna under.
"Våra kunder är inte som exempelvis Pressbyråns, där de dyker upp varje dag för att köpa sitt snus. Våra kunder besöker oss en till två gånger om året och om vi inte påminner dem så slutar de helt plötsligt dyka upp."
Foto: Patrik Olsson
Det viktigaste verktyget i Ulrika Ljungs arsenal är förmågan att prioritera. Hon beskriver sin roll som väldigt bred, den sträcker sig från kontakter med biomedicinska analytiker i blodlabb och specialistläkare till att skapa content till sociala medier och arbeta fram kampanjer som lockar fler att bli blodgivare. Det finns ständigt en hel drös bollar i luften, det gäller att veta vilka man ska springa på.
Den förmågan ställs på sin spets i krissituationer, då blodbrist slår till. Något som händer några gånger om året, ofta i samband med storhelger och sommarsemester.
– Jag har varit med om situationer där det ligger sju påsar med A+ i blodkylen där det ska finnas 350. Då hålls ett akutmöte där vi snabbt beslutar om åtgärder för att fylla på blodlagret och börjar agera.
Det första Ulrika Ljung gör är att skicka sms direkt till alla regionens befintliga blodgivare i den aktuella blodgruppen, den mest effektiva åtgärden av alla. Efter det mejlar hon lokala radiostationer och skriver pressmeddelande.
– Jag kontaktar också kollegor runt om i landet, för att se om det råder blodbrist i någon annan region. I sådant fall gör vi ett gemensamt anrop i sociala medier, det ger en större effekt om vi kan nå ut brett, säger Ulrika Ljung.
”Vårt tilltal ändras efter olika trendcykler.”
Att skapa content för sociala medier är en av de roligaste delarna av jobbet, tycker Ulrika Ljung.
– Vårt tilltal ändras efter olika trendcykler. Under mina 19 år har vi gått från att använda humor, till att visa en mer modig och verklig bild av situationer då blod behövs. Just nu satsar vi på kunskapsbaserat och personligt innehåll.
Men sociala medier kommer också med många utmaningar. Dels i form av den snabba utvecklingstakten, men även i form av algoritmer och censur.
– Jag känner en viss oro inför framtiden att bilder och ord om blod kan sorteras bort eller rentav censureras. Vi får ibland synpunkter från personer som inte vill att vi visar blodpåsar eller sticket i armen. Vi tänker till några extra rundor innan vi publicerar, samtidigt tycker jag att det är jätteviktigt att sprida kunskap om vad vi faktiskt gör.
För att hålla blodgivningshjulet i rullning så måste Ulrika Ljung ständigt hålla engagemanget bland blodgivare uppe.
– Våra kunder är inte som exempelvis Pressbyråns, där de dyker upp varje dag för att köpa sitt snus. Våra kunder besöker oss en till två gånger om året och om vi inte påminner dem så slutar de helt plötsligt dyka upp. Syns vi inte så finns vi inte.
I en sjukvård som fortfarande försöker återhämta sig efter tuffa pandemiår riskerar roller som Ulrika Ljungs att ransoneras bort.
– En del kanske tänker att sjukhusets kommunikationsavdelning skulle kunna göra samma jobb. Men den här rollen kräver branschkunskap. Närhet till medicinsk specialistkunskap är en viktig tillgång.
