Rysslands krig i Ukraina har påverkat säkerhetsläget i Sverige. Det är inte bara en fråga för det militära försvaret, utan också för det civila försvaret, det vill säga myndigheter, kommuner, regioner, företag och organisationer som ska stärka landets motståndskraft vid krigsfara eller krig.
Men här finns stora brister och både regeringen och försvarsmakten har manat till kraftsamling. I sin rapport från i vintras slog försvarsberedningen fast att ”arbetet med förberedelser, inklusive planering, utbildning och övning måste intensifieras” och ”såväl förmågan till omställning till krigsorganisation som uthålligheten behöver utvecklas.” Skärpning krävs, var budskapet.
Det gäller också arkivsektorn. Som tillsynsmyndighet märker Riksarkivet att oklarheterna och frågorna är många i branschen.
– Många hör av sig och undrar vad det nya säkerhetsläget betyder för dem. Alla verksamheter har ett arkiv, ofta med bara en eller ett par arkivarier. Därför finns behov att vidga perspektiven och diskutera de här frågorna med andra, säger Marie Lennersand, säkerhetschef på Riksarkivet.
Hon betonar vikten av att förstå arkivets roll i verksamhetens övergripande beredskapsplanering och att se till att arkivet finns med där.
Så var ska man börja? Marie Lennersands råd är att först undersöka vilka hotbilder som finns, både mot själva arkivet och mot den verksamhet som arkivet utgår ifrån. Därefter bör man fundera över vad i arkivet som är skyddsvärt och hur det ska skyddas.
Slutligen är det viktigt att analysera den information man har. Vad behövs arkivet till under tiden krisen eller kriget pågår och finns det något som är extra känsligt om det kommer i fiendens händer?
– Därefter bör man titta på verksamheten utifrån olika scenarier. Ligger samhället i ruiner blir det en annan prioritering än om saker fungerar ganska normalt, säger Marie Lennersand.
Tillsammans med riksarkivarie Karin Åström Iko kommer Marie Lennersand genomföra seminarier om beredskapsplanering under våren.
Foto: Ylva Sundgren
Hur viktigt är det att prioritera arkiv när människors liv är i fara?
– Bra fråga och mitt svar är att det trots allt är mycket viktigt. Information kan vara känslig och skapa stora problem om fel personer kommer över den. När kriget är över kan uppgifter i arkiven vara nödvändiga för att bygga upp samhället igen.
– Tittar man på Ukraina finns det arkiv som till synes medvetet har blivit förstörda. Efter krigen på Balkan var det många tvister och rättegångar om vem som egentligen äger vad. Det kan i sin tur skapa nya och svårlösta konflikter, säger Marie Lennersand.
Men vad gör man om arkivet inte kan skyddas på plats? Marie Lennersand delar in insatserna i fyra steg:
- Omdisponering – förberedande åtgärder där man flyttar om arkiven inom eller mellan olika arkivdepåer.
- Evakuering – en akut flyttning av arkivet om lokalerna blir skadade
- Undanförsel – vissa, särskilt skyddsvärda bestånd, flyttas till annan plats.
- Förstöring – särskilt skyddsvärda handlingar som inte får komma i fiendens händer destrueras.
– Riksarkivet vill ju egentligen inte att man ska förstöra utan bevara handlingar. Men man kan hamna i en situation när det blir nödvändigt, då ska det vara noga genomtänkt och inte ske i panik.
Marie Lennersand beskriver kunskapsläget inom arkivsektorn som ”ganska blandat”. Det finns ett stort engagemang för frågorna, men tiden och resurserna att ägna sig åt beredskapsplanering är begränsade, konstaterar hon.
– Intresset för Riksarkivets seminarier i vår visar att det finns stor efterfrågan på mer kunskap. Alla platser tog i princip slut samma dag vi annonserade. Mycket talar för att vi kommer lägga till fler datum, säger Marie Lennersand.
