Till en början ville Filip Zezovski Lind bli filosof, men det visade sig efter ett par års studier att han inte hade fallenhet.
– Jag var otroligt dålig på filosofi, men det jag tog med mig var att jag ville jobba med verksamhet istället för teori. Det är det jag tycker är det intressanta inom konsten.
Filip Zezovski Linds konstintresse går långt tillbaka, det började med jobb som värd på Liljevalchs och Bukowskis, men tog fart med en kuratorsutbildning på Royal College of Art i London. Under studietiden drev han också, tillsammans med vänner från utbildningen, konsthallen Clearview i Tottenham.
– Vi jobbade mycket med att skapa utrymme för samtidskonst, speciellt för nyutexaminerade konstnärer i en stad där allt är väldigt dyrt, berättar han.
Efter examen flyttade han tillbaka till Sverige, och ramlade över en roll som intendent i Jönköpings kommun. Rollen innebar bland annat att bygga upp arbetet med offentlig konst i kommunen, och för Filip Zezovski Lind blev det en möjlighet att förena sin erfarenhet från konstvärlden med möjligheten att skapa förändring inom den offentliga sektorn.
– När man driver en konsthall står man ju aldrig i rampljuset, man är en facilitator. Väldigt mycket av det arbetssättet och ifrågasättandet av strukturer ingår i att jobba i offentlig verksamhet. Så planeterna låg lite i linje, säger Filip Zezovski Lind med ett skratt.
I fem år arbetade han med att bygga upp arbetet med offentlig konst och samtidskonst i Jönköpings kommun och vid årsskiftet tillträdde han som kultur- och bibliotekschef.
Skiftet mellan konst och byråkrati kan tyckas svårt att överbrygga, med sina ofta långa och komplexa processer. Men ju längre Filip Zezovski Lind jobbar inom kommunal verksamhet, desto mer inser han att byråkrati fungerar för att möjliggöra, inte begränsa, samtidskonst. Och det genom att utmana kommunens byråkratiska ramar, regler och system, menar han.
– Man måste våga jobba med osäkra processer, där man inte från dag ett kan se vad resultatet är.
"När man driver en konsthall står man ju aldrig i rampljuset, man är en facilitator. Väldigt mycket av det arbetssättet och ifrågasättandet av strukturer ingår i att jobba i offentlig verksamhet. Så planeterna låg lite i linje", säger Filip Zezovski Lind.
Foto: Julia Lindemalm
Som exempel på det bygger man just nu ett nytt badhus i Jönköping. Innan arkitekterna kom in i arbetet togs en konstnär in i processen, med uppgiften att ta fram en förstudie om hur konsten kunde vara en del av det nya badet.
– Konstnärer är lika självklara som arkitekter eller ingenjörer, inom till exempel samhällsbyggnad och stadsbyggnadsfrågor, anser Filip Zezovski Lind.
”Kulturen har inte så stark tradition av gedigna chefs- och ledarskap. Inom kulturutbildningarna är det till exempel litet fokus på systematiskt arbetsmiljöarbete och vad det innebär att vara chef.”
Men ett sådant arbetssätt ställer krav på att ramarna inte är för snäva, understryker han.
– Ett sådant uppdrag tvingar ju inte bara konstnären att tänka, utan också att ta spjärn mot våra processer. Då måste vi gå så långt som möjligt i att kunna facilitera det, det vill säga anpassa byråkratin efter ett nytt sätt att arbeta, säger Filip Zezovski Lind och tillägger att det inte handlar om att ha ett relativt förhållningssätt till regler.
– Men den byråkratiska processen måste finnas till för att möjliggöra det den är till för.
Filip Zezovski Lind tror att hans bakgrund både som sakkunnig inom konst och med flera år av offentlig verksamhet och ledarskap i ryggen är en bra kombination för den roll han nu har axlat. Han tror att kultursektorn generellt behöver bli bättre på att integrera klassiska delar av chefskap och ledarskap för att fortsätta att utvecklas och växa.
– Kulturen har inte så stark tradition av gedigna chefs- och ledarskap. Inom kulturutbildningarna är det till exempel litet fokus på systematiskt arbetsmiljöarbete och vad det innebär att vara chef. Jag tror att det är viktigt att ha kombinationen.
