Bibliotekarie i Stockholm: ”Jag arbetar på ett meröppet bibliotek som ligger i ett ganska välbärgat område. De som skrivit på avtalet och använder funktionen är människor som jag upplever lätt kan ta sig till biblioteket. Meröppet har bidragit till ganska mycket mer jobb för oss som arbetar där. Vi har inte fått någon avsatt tid för detta merarbete.
Att komma först till biblioteket på morgonen och inte veta vem som befinner sig i lokalen innebär en stress. Att gå sist därifrån kan också kännas otryggt. När meröppetbesökare går in och ut ur bibliotek slinker andra besökare in, ibland helt ovetandes om att det egentligen inte alls är öppet, ibland smiter de helt enkelt in.
Det är alltid stressigt i samband med stängningen, då biblioteket övergår till meröppet. När folk ska lämna samtidigt som meröppetanslutna ska in blir det en salig röra, där vi måste stå i dörren och hejda ej anslutna från att gå in. Detta är i slutet av våra långa arbetsdagar, då en kanske inte är sitt piggaste jag.
”Bokhanteringen har blivit klart tyngre, man börjar som regel arbetsdagen med att skyffla böcker som återlämnats på överfulla vagnar.”
Jag har önskat att vi skulle ha en halvtimmes frist mellan stängning och att meröppet startar. Jag förstår att det är besvärligt för de besökare som kommit tidigare och vill stanna under meröppet, men ur arbetsmiljöaspekt vore det en lättnad för oss. Mina chefer svarar att det går inte.
Bokhanteringen har blivit klart tyngre, man börjar som regel arbetsdagen med att skyffla böcker som återlämnats på överfulla vagnar. De flesta plockar undan efter sig, men ommöbleringar och småbarnsböcker i högar på golvet är ändå en vanlig syn för personalen på morgonen.
Sådant som händer då och då och ställer till det eftersom vi inte finns där och kan fixa: kvittorullarna tar slut och då står låneautomaten och piper tills någon besökare får nog och drar ut kontakten och då går det ju inte att låna och lämna heller, pappret i skrivaren tar slut, swishbetalningar för utskrifter trasslar, lånedatorerna strular, toapappret tar slut, en toasits har försvunnit, en besökare har hört stönanden av sexuell karaktär.
Meröppet är en strålande möjlighet, men inte i en stor stad där det finns mängder av bibliotek, ofta nära dessutom. I min värld borde meröppet endast vara ämnat för platser som ligger lite mer avsides, där det inte finns några andra bibliotek inom räckhåll.”
***
Marcus Järlung, bibliotekarie: ”Jag förstår aldrig argumenten vissa använder sig av när de förespråkar meröppet, när de säger att det är för att öka tillgängligheten och jämlikhet. Detta är helt enkelt okunskap om vad meröppet innebär, att de tror att meröppet betyder att fler kan använda biblioteket, men så är det inte.
Tillgängligheten och jämlikheten kanske ökar för de som annars inte upplever något funktionshinder i samhället – de som annars har det lättast i samhället – men för dem som upplever ett hinder minskar tillgängligheten och jämlikheten. De som förespråkar meröppet bör fundera över vad tillgänglighet betyder. Det kan innebära flera saker än enbart öppettider.
”De som förespråkar meröppet bör fundera över vad tillgänglighet betyder. Det kan innebära flera saker än enbart öppettider.”
Och hur går meröppet ihop med barnkonventionen? Att barn inte kan besöka biblioteket på fritiden, annat än med sina föräldrar om de har behörighet, klingar ju väldigt dåligt. Så meröppna bibliotek väljer alltså bort de prioriterade grupper som finns i bibliotekslagen.
Politiker och chefer drar ofta till med ”nu sänker vi trösklarna” och så vidare, men det spelar ingen roll hur mycket vi sänker trösklar och jobbar med att göra biblioteket tillgängligt för exempelvis funktionsnedsatta när ett meröppet bibliotek helt enkelt stänger dörren.
Meröppet handlar ju aldrig om att förbättra kvaliteten på biblioteket, den står personalen för. Satsa hellre på personalen och att ha bra öppettider med personal – det är personalen som avgör hur bra ett bibliotek är, hur tillgängligt det är och hur välkomna, inkluderade och trygga besökarna känner sig på biblioteket.
”Meröppet är enbart ett besparingsalternativ – det är därför det finns.”
Att Silvia Ernhagen, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening, säger att meröppet inte ska vara ett besparingsalternativ visar, som jag ser det, på stor okunskap om varför meröppet ens existerar. Meröppet är enbart ett besparingsalternativ – det är därför det finns. Jag tycker att meröppet-utvecklingen i Sverige känns väldigt oroande och i många fall ogenomtänkt.”
