Det var för ungefär fyra veckor sedan, i slutet av februari, som de lokalfackliga företrädarna för Saco-S och Seko valde att säga upp samverkansavtalet på Statens försvarshistoriska museum (SFHM).
I myndigheten ingår Armémuseum, Flygvapenmuseum i Linköping och Försvarets traditionsnämnd, och det är på Armémuseum dialogen med arbetsgivaren fungerat så katastrofalt att facket nu bedömt att samverkan på myndigheten inte längre är möjlig. Det bekräftar DIK centralt till Magasin K.
Det bristande samarbetet handlar främst, enligt uppgifter till Magasin K, om att de protokoll arbetsgivaren skrivit inte stämt överens med det som sagts på samverkansmötena. Det har bland annat lett till att man haft olika bild av vilka beslut som tagits. Det, samt att dialogen inte fungerat överlag, har alltså lett till att avtalet sagts upp.
Flera personer säger till Magasin K att den konflikt, som först avslöjades av tidningen ETC, där överintendenten Helene Rånlund anklagas för att ha pressat fram en utställning om Sverige och Ukraina som inte tagit hänsyn till museala etiska riktlinjer, vetenskaplighet eller de anställdas arbetsmiljö har gjort att arbetsmiljön på Armémuseum nu är sämre än någonsin.
– Personalen mår generellt sett dåligt. Det är ett stort avstånd mellan medarbetare och ledningsgrupp, säger en person.
En annan bekräftar bilden:
– Alla säger att det inte kan bli värre än det var igår, men det blir det. Vi står fortfarande utan huvudskyddsombud. Det har varit en dålig arbetsmiljö länge, men nu har det eskalerat.
– Arbetsgivaren saknar i grund och botten förtroende för sin egen personal och deras kunskap och då leder det naturligtvis till en förtroendekris åt andra hållet där personalen tappar förtroendet för ledningen och myndighetschefen. Det leder till en enorm förtroendekris, säger ytterligare en person.
Från utställningen Korsvägar. Pansarskotten i montern har använts och avfyrats i kriget i Ukraina.
Foto: Jonas Eng
Situationen upplevs nu som så alarmerande att anställda på Armémuseum i förra veckan skickade en lista med tolv punkter om arbetsmiljön till ledningen.
Punktlistan, som Magasin K tagit del av, ställer frågor om arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön och vad som är Armémuseums egentliga uppgift: ”Ska vi vara en kunskapsinstitution och en auktoritet när det gäller svensk historia? […] Har Armémuseum en åsikt och en politisk agenda?” skriver de anställda.
En annan punkt tar upp att många anställda upplever att delar av museets ledning präglas av bland annat ”toppstyrning” och ”hemlighetsmakeri”.
Personerna som Magasin K har pratat med vill alla vara anonyma på grund av rädsla för repressalier från arbetsgivaren, men också för att museivärlden är en så liten bransch.
– Man blir ett problem när man försöker rätta till saker, lydnad har det högsta värdet. Man får inte äventyra systemet, säger en person.
– Museistockholm är väldigt litet. Vi är inte mer än fyra, femhundra människor, alla känner alla. Och nu pratas och snackas det, nu går det rykten att Armémuseums personal på något sätt skulle kunna stödja Ryssland. Det är befängt – varken jag eller någon annan stödjer Ryssland på något sätt, säger en annan person.
"Museistockholm är väldigt litet. Vi är inte mer än fyra, femhundra människor, alla känner alla", säger en person.
Foto: Jonas Eng
Korsvägar: Sverige – Ukraina genom 1000 år är Armémuseets fjärde utställning på raken om Ukraina och producerad ihop med Riksarkivet och Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget, i Kiev. Kravet från arbetsgivaren att färdigställa Korsvägar på, vad som anställda ansåg var extremt begränsad tid, ledde i höstas till att två av projektledarna sjukskrev sig på grund av arbetsförhållandena.
Enligt Dagens ETC handlade det om stress inför en orimlig deadline och att ständigt motarbetas av ledningen, vilket bekräftas av de källor Magasin K pratat med. Men det var på ett möte i november som den avgörande vändningen kom, och som ledde till att det lokala facket anmälde arbetsgivaren för kränkande behandling.
Det började med att det ukrainska samarbetsmuseets ledning ville förändra det utställningskoncept som redan tagits fram, bland annat att antalet föremål skulle tredubblas och att berättelsen skulle skrivas om. Det ledde till att projektgruppen gav rådet till arbetsgivaren att antingen använda det befintliga konceptet eller skjuta på öppningsdatumet för att kunna göra de önskade förändringarna.
– Annars kommer det inte bli en bra utställning. Annars går det inte att följa ICOM:s etiska regler för hur man hanterar föremål, säger en person.
Vy från utställningen Korsvägar. Till höger kosackfanor, 1600-tal, tagna som troféer av Karl X Gustav vid Warszawa 1656.
Foto: Jonas Eng
De anställda hade också invändningar mot hur projektet informellt styrdes av den ukrainska museichefen. De blev då anklagade, enligt uppgifter till Magasin K, för att vara ryska infiltratörer, då Helene Rånlund enligt uppgift lyfte möjligheten att projektgruppen stod under ”infiltration” och ”påverkan” och att det är en ”säkerhetsrisk” som arbetsgivaren måste ha med sig och som man också beaktat. De här uppgifterna dementerar Helene Rånlund i en intervju med Magasin K.
Händelsen ihop med den kritiserade tidplanen gjorde att delar av projektgruppen klev av. Under senhösten avgick också myndighetens huvudskyddsombud under sittande möte, efter att ha suttit på posten i åtta år. Enligt uppgifter till Magasin K berodde avgången på bristande samarbete med arbetsgivaren.
Anklagelserna om infiltration ledde också till att Saco-S kallade arbetsgivaren till förhandling – men den förhandlingen har arbetsgivaren meddelat att man frånträder.
Anklagelserna utreds just nu också av SFHM som kränkande behandling via det externa företaget Human and heart. Utredningen väntas bli klar senare i vår.
Att utställningen, enligt uppgifter till Magasin K, pressats fram har alltså fått flera allvarliga konsekvenser. En är den försämrade arbetsmiljön, en annan att man frångått den normala proceduren kring föremålshanteringen, framför allt när det gäller Armémuseums egna föremål.
– Föremål får inte monteras i en målad monter på fyra veckor och det ska inte vara en byggarbetsplats när de kommer in, men så har det varit. Man hoppade över checklistan i vilken ordning man gör saker, säger en person.
”Det blir så tydligt när man väljer bort vissa delar för att de inte passar in.”
Det faktum att en mängd föremål tillkom, samt upplevelsen av att utställningen till stor del styrdes av SFHM:s överintendent och den ukrainska museichefen, ledde också till att den inte är så nyanserad som den borde vara, enligt de personer som Magasin K talat med.
– Det blir så tydligt när man väljer bort vissa delar för att de inte passar in, för att de inte jobbar för det ukrainska narrativet. De är ett land i krig och vi förstår ju att det finns en anledning till att de vill presentera sin historia på ett visst sätt. Det är fullkomligt naturligt, men vi ska inte gå i den fällan, säger en person och tillägger:
– Historien förvrängs ofta i konflikter, den används för att skapa en nationell identitet. En historiker ser det här och en bra chef hade litat på de medarbetare som faktiskt har skolning i historien, som kan källkritik. Så att det inte blir vad det har blivit: en propagandautställning för Ukraina.
Att det blivit så här kanske framför allt beror på att allt färre i ledningsposition har gedigen akademisk skolning på området, så resonerar flera personer Magasin K pratar med.
– Tidigare fanns det personer i ledningsgruppen som var disputerade historiker, arkeologer och kulturvetare, då blir inte de här sakerna ett problem. Nu slängs det ut oerhört problematiska skrivningar på hemsidan om vad historia är, säger en person.
En annan person är inne på samma sak:
– Vår nya vision ”livsviktig historia – i demokratins tjänst”, den har diskuterats länge där nästan samtliga medarbetare tycker att det är en ganska konstig vision. Historien är inte i någons tjänst och de samlingar vi har, de har inte präglats av demokrati. Men det är bara döva öron, oavsett vad vi säger.
Texten har uppdaterats: I en tidigare version av texten stod att arbetsgivaren aviserat att man tänker frånträda förhandlingen med Saco-S om kränkande behandling. Arbetsgivaren har redan frånträtt förhandlingen.
