Det var i oktober som Statens kulturråd och Konstnärsnämnden fick i uppdrag att tillsammans lämna ett förslag på hur en sammanslagning mellan de båda myndigheterna skulle kunna organiseras. Detta då Tidöpartierna vill minska antalet myndigheter i Sverige för att uppnå “såväl högre effektivitet som bättre kvalitet”. Uppdraget var att se över hur Konstnärsnämnden skulle kunna inordnas som en del av Kulturrådet.
När rapporten i dag lämnades över till regeringen stod det klart att myndigheterna inte delar uppfattning.
Kulturrådets slutsats är att en sammanslagning skulle vara av godo, framförallt på grund av bättre förutsättningar att nå de kulturpolitiska målen. Det skulle också bidra till gynnsamma synergieffekter som skulle höja kvaliteten, säger Kajsa Ravin, generaldirektör för Kulturrådet, till Magasin K.
– Vi skulle få en helhetsbild av statens insatser för att nå målen i bidragsgivningen, eftersom vi är de två bidragsgivarna. En robust organisation blir också mindre sårbar, vi samlar inte bara våra resurser i form av pengar utan också kompetenser som kan stärka och utveckla verksamheten.
Konstnärsnämnden ställer sig däremot inte positiv och framhåller att riskerna är större än möjligheterna. Ellen Wettmark, styrelseordförande, poängterar att myndigheterna skulle utgå från ett scenario där respektive uppdrag är oförändrat.
– Hur stor effektivisering kan det bli om uppdragen är oförändrade? För oss är det svårt att se vad den stora effektiviseringen skulle bestå av, och den måste finnas för att motivera att man tar två välfungerande myndigheter med tydliga uppdrag och säger att de ska ägna stor del av sin verksamhet till att jämkas ihop.
Rent ekonomiskt skulle en sammanslagning inte innebära några uppenbara större besparingar utifrån uppgifterna från Kulturrådet och Konstnärsnämnden. Vissa tjänster, främst ledande roller och vissa inhyrda tjänster, överlappar och skulle kunna tas bort enligt rapporten.
Gemensamma administrativa system och minskade hyreskostnader – som att Konstnärsnämndens personal skulle kunna inrymmas i Kulturrådets nuvarande lokaler i Filmhuset – skulle kunna innebära vissa besparingar. Samtidigt innebär själva omorganiseringen ökade kostnader, slår rapporten fast.
Dessutom är det oklart var Konstnärsnämndens internationella residensprogram Iaspis ska ta vägen, en verksamhet som för närvarande drivs i ateljéer i Konstnärsnämndens egna lokaler.
Risken är också att en samordning av bidragsfördelning gör att det blir mer likriktat kulturliv i Sverige.
Sammanslagningen skulle också innebära mycket arbete initialt, något som även Kulturrådet flaggar för. Kajsa Ravin konstaterar att “förutsättningarna kan utmanas en period”.
– Det är det som ligger i den andra vågskålen. Om regeringen går vidare med detta så kommer det ta väldigt mycket kraft och tid i en övergångsperiod för att det ska landa väl, samtidigt som vi vet att kulturlivet befinner sig i en väldigt utmanande situation.
Men det är värt det?
– Ja, långsiktigt så tror vi det. Alla är beroende av varandra och vår bedömning är att det blir en mer slagkraftig myndighet.
Ellen Wettmark på Konstnärsnämnden säger att det finns risk att det blir en lång process under en period där kulturlivet är under hårt tryck, samtidigt som det innebär risk för maktkoncentration och minskat genomslag för konstnärspolitiken.
– Det är inte så vi gör mest nytta för kulturlivet i Sverige de kommande åren, säger hon och fortsätter:
– Det skulle bli en myndighet, med en styrelse och en direktör, som får ett väldigt brett uppdrag. Konstnärsperspektivet riskerar att försvagas. Inte minst i remissvar, i dag har vi båda våra responser sida vid sida. Risken är också att en samordning av bidragsfördelning gör att det blir mer likriktat kulturliv i Sverige.
Kajsa Ravin på Kulturrådet nämner det faktum att flera organisationer, bland andra fackförbundet Scen och Film samt Klys som samlar yrkesverksamma inom det svenska kulturlivet, skrivit öppna brev med uppmaningen att de båda myndigheterna inte ska gå samman – och lyft oro för just maktkoncentration. En farhåga hon vill slå bort.
– Även vi har ett decentraliserat beslutsfattande och ska säkerställa armlängds avstånd och fri kultur. Om vi blir en och samma myndighet tror vi inte att det skulle äventyra kulturens frihet, utan snarare flytta fram positionerna.
Regeringen ska nu ta ställning till rapporten. Utgångspunkten för rapporten var att sammanslagningen ska träda i kraft den 1 januari 2026.
