Fair finance guide är ett internationellt initiativ som granskar hur hållbart banker investerar och som i Sverige drivs av Sveriges Konsumenter i partnerskap med bland annat Naturskyddsföreningen. Magasin K har intervjuat Fair finance guides projektledare Jakob König för att få en bild av hur DIK:s policy för placering av förbundets konfliktfond står sig. Han reagerar bland annat på att en del formuleringar i policyn är vagt skrivna.
– Placering ska inte göras i företag som ”inte på ett godtagbart sätt följer internationella konventionen avseende miljö” – det är en slarvig skrivning. Vilken konvention gäller det? Och vad är godtagbart?
Policyn säger också att placeringarna ska främja företag som lägger stor vikt vid anställdas arbetsvillkor och jämställdhet.
– Då kan man inte tycka att investeringar i Amazon, Tesla och Starbucks lirar med det. Om man säger att vi har hög ambition när det gäller hållbarhet, och särskilt viktigt är fackliga rättigheter, kanske man inte skulle landa i den globalfond som man valt. För den innehåller flera företag som fått kritik.
Är det här en typisk globalfond?
– Ja, så här ser tyvärr ofta globalfonder ut. Sedan kan man tycka att det är bra att Tesla gör elbilar. Men om man lägger särskild vikt vid fackliga rättigheter tänker jag att en mer aktivt förvaltad fond skulle kunna dra bort den typen av bolag. Alternativet är en väldigt aktiv påverkansprocess.
Vad tänker du om valet av just indexfonder?
– Rent allmänt innebär indexfonder en hög risk när det kommer till hållbara investeringar. När vi gör granskningar är det där vi hittar de mest problematiska bolagen. Det är väldigt sällan vi hittar en rigorös påverkansprocess.
De europeiska och globala fonder som DIK investerar i är klassade som mörkgröna, så kallade artikel 9, vilket är EU:s hårdaste krav på hållbara placeringar. De andra tre svenska fonderna är klassade som ljusgröna, artikel 8. Vad säger det?
– Artikel 9 är ingen garanti för att det är hållbara investeringar. Bankerna sätter klassningen själva och det är heller inte specificerat hur hållbart det ska vara. Det är bara att man säger att man har hållbarhet som mål.
– Men det är en signal för mig att banken har lite mer pejl än om det skulle vara en 8, en ljusgrön fond, som nästan alla svenska fonder är. De ljusgröna fonderna ska man se upp med, eftersom det bara betyder att de tar viss hänsyn till hållbarhet.
– Bara tre-fyra procent av de svenska fonderna är klassade som 9. DIK har ändå valt ut de få procenten, så på så sätt är det i rätt riktning. Men tittar man närmare på innehaven kan man se att de inte lirar med ambitionen när man skrev policyn.
Vad säger du om DIK:s femprocentsgränser, på till exempel vapen och krigsmaterial?
– Fem procent är en vanlig gräns. Men när det gäller flera kontroversiella sektorer så spelar det ingen roll. Om man tar världens största kolexportör, där utgör kolen knappt fem procent, så då träffar inte procenten rätt. Och även om det bara rör sig om fem procent kan det vara vapen som distribueras till förtryckande regimer och som används för övergrepp.
JP Morgan Chase, utpekad som världens värsta fossilbank, finns i den globala indexfond som DIK investerar i, trots att fonden är mörkgrön. Hur kan det bli så?
– Därför att en mörkgrön fond bara tittar på bankerna som att de är bankkontor, inte vad de finansierar. Medan bankens verkliga klimatavtryck till 99,9 procent är utsläppen de finansierar. Det är det som är fiffigt: i stället för att investera i en fossil verksamhet investerar man i finansiären av fossil verksamhet. Det är en lucka i systemet.
Vad anser du att ett litet förbund som DIK kan göra? Vad för möjligheter finns det att investera på ett verkligt hållbart sätt?
– Ett första steg är att fråga banken hur det ser ut, och sedan säga: Det här duger inte för oss. Om kunder inte är nöjda med vad de får, då kommer bankerna höja ribban. Men är kunderna nöjda, så hålls utvecklingen tillbaka.
– Det finns tyvärr en trend att allt fler investerar i passivt förvaltade fonder för att de är billigare. Baksidan är att man inte investerar i lika hållbara företag. Sedan finns det också finansiella risker, eftersom företag som inte ställer om riskerar att inte klara sig på sikt. Så även om en mer aktivt förvaltad fond är dyrare kan det kompenseras med ett bättre finansiellt resultat.
Så hur tycker du att DIK kan tänka kring sina framtida placeringar?
– Man måste fundera över vilken verksamhet man vill att medlemmarnas pengar ska gå till. Ska det gå till verksamhet som förstör vår planet och som bidrar till kränkningar av fackliga rättigheter? Fackförbund måste bli mer medvetna om baksidorna med indexfonder.
– Det här är inte det värsta jag har sett, snarare tvärtom. Men jag ser absolut innehav som inte rimmar med det jag tror man tänkte sig när man skrev policyn.
