Antifackliga företag i DIK:s fondinnehav

DIK har, precis som andra svenska fackförbund, en så kallad konfliktfond som ska täcka kostnader och löner om förbundet tar ut medlemmar i strejk. DIK:s konfliktfond, eller strejkkassa som det ibland kallas, innehåller i nuläget cirka 85 miljoner kronor. Pengarna kommer dels från medlemsavgifter, dels från årlig avkastning av kapitalet.

För placeringarna har DIK en policy som i huvudsak innehåller riktlinjer för risk, alltså hur kapitalet ska placeras så det inte tappar i värde. I policyn finns också en paragraf om ansvarsfulla placeringar, som innebär att FN:s tio principer för ansvarsfull bolagsstyrning, som gäller områdena mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och antikorruption, ska respekteras.

I en bilaga till policyn, som uppdaterades 2020, slås flera etiska bestämmelser fast. Först nämns vilka sorts företag placeringarna bör främja, bland annat de som ”lägger stor vikt vid anställdas arbetsvillkor och jämställdhet”.

Därefter står det var placering inte får göras, vilket bland annat gäller företag inom porrindustrin och som bedriver naturexploatering. När det kommer till vapen, alkohol och tobak slår policyn fast att placeringar inte får göras i företag vars omsättning i mer än fem procent kommer från dessa tre områden.

Under den sista rubriken, miljöhänsyn, slås det fast att placeringarna i största möjliga utsträckning ska ske ”i företag som arbetar aktivt och öppet för att bidra till en ekologiskt långsiktig och hållbar utveckling”.

DIK:s konfliktfond samt förbundets eget kapital på 5 miljoner kronor förvaltas av Danske Bank. Kapitalet är placerat i fem olika ränte- och aktiefonder: tre svenska, en europeisk och en global, där 20 procent är investerat i den senare.

Bland de största innehaven i den globala fonden finns storbolag som Apple, Microsoft och ABB, men också företag som blivit kända för sitt motstånd till fackföreningar: Tesla, Amazon och Meta.

När Magasin K frågar DIK:s förbundsdirektör Johanna Lindell hur det rimmar med policyn om att främja företag som lägger stor vikt vid anställdas arbetsvillkor svarar hon att det är något som förbundsstyrelsen får diskutera.

– Det är något som vi får se över, hur vi ska väga de här intressena att gynna företag som är fackföreningsvänliga mot en låg förvaltningskostnad.

Globalfonden som DIK investerar i är en så kallad indexfond. Det betyder att den följer ett visst index och inte är aktivt förvaltad, vilket gör att den kostar mindre. Enligt Johanna Lindell var det den låga kostnaden som låg till grund för styrelsens val av fond.

Men även om en indexfond inte är aktivt förvaltad kan en bank välja att exkludera företag som inte lever upp till fondens kriterier. Här har Danske Bank meddelat DIK, som fått några av frågorna på förhand, att Tesla, Amazon och Meta finns på deras ”bevakningslista” och att de driver en ”aktiv påverkansdialog” mot företagen samt röstar på deras stämmor för att försöka påverka dem i positiv riktning.

– I relation till andra har DIK ganska lite pengar – och därför lite påverkansmöjligheter. Vi kan nog inte säga till banken att de här aktörerna ska bort från fonden då vi är en så liten aktör, säger Johanna Lindell.

”I relation till andra har DIK ganska lite pengar – och därför lite påverkansmöjligheter.”

Danske Bank har också meddelat DIK att Amazon är exkluderat från deras mörkgröna fonder, vilket är fonder bankerna själva klassar enligt EU:s hårdaste krav på hållbara placeringar, vilket även benämns som artikel 9. Men den upplysningen stämmer inte – när Magasin K granskar den globala fonden står det tydligt att den är mörkgrön samtidigt som Amazon finns med som tredje största innehav.

Bland de företag som den globala indexfonden investerar mest i finns också banken JP Morgan Chase, utpekad som världens värsta så kallade fossilbank. Det innebär att den sedan Parisavtalet slöts 2016 varit den bank som globalt sett stått för den största finansieringen av fossila bränslen, till exempel oljebolag.

När Magasin K frågar Johanna Lindell hur det här stämmer med policyn om miljöhänsyn hänvisar hon till Danske Bank, som i sin tur meddelat DIK att de är engagerade i ett så kallat aktieägarinitiativ som kräver att banksektorn fasar ut finansiering av fossila bränslen och ökar finansieringen av förnyelsebar energi.

– Förvaltaren har haft möte med JP Morgan Chase och diskuterat det här aktieägarförslaget, som man också röstade för på bankens bolagsstämma, säger Johanna Lindell.

Tänker du att det är realistiskt att företagen kommer att förändras genom den här dialogen?

– Generellt handlar fackföreningens metod, särskilt i Saco-sfären, väldigt mycket om dialog – att vi tror på vår möjlighet att påverka arbetsgivaren genom samtal. Danske Bank har uppenbarligen tänkt att det enda sättet att påverka och få fram en förändring är att utöva sin makt i bolagsstämmor och ha den här dialogen.

– Så i vårt fall tror jag mer på dialog. Hade vi haft mer pengar hade vi kanske haft större framgång med att hota med att ta bort vår affär, men i de här sammanhangen är 85 miljoner jättelite.

Under hösten inledde DIK ett arbete med att se över sin policy för kapitalplacering, som alltså senast genomlystes 2020. Samtidigt inrättades ett placeringsråd inom styrelsen som förbereder ärenden på området. Utöver det är en extern byrå anlitad, Wachtmeister och Partners. Det är samma finansiella rådgivare som hjälpte DIK med upphandlingen av Danske Bank.

– Vi är ett litet förbund och köper in råd och stöd när det behövs. Det är ett medvetet val. Skulle man ha alla stabsdelar på plats, som ekonomichef och HR-chef, skulle man behöva prioritera bort något annat, som ombudsmän och kommunikation, säger Johanna Lindell.

Hur säkerställer ni att policyn efterlevs? Hur ofta sker kontroller?

– Att se över den här sortens policy är ofta behäftat med en kostnad eftersom vi inte har kompetensen internt. Så det är hela tiden en balans vad som är rimligt. Nu ser vi över den 2024.

– Det finns inget fastslaget beslut hur ofta det ska ske, men det ser vi att vi kommer behöva en större tydlighet kring. Det måste finnas med i ett system, säger Johanna Lindell.

Magasin K har intervjuat Jakob König, projektledare för Fair finance guide och expert på hållbara placeringar, om DIK:s placeringspolicy. En av de saker han reagerar på är att förbundet har en del vaga formuleringar, som att placering inte ska ske i företag som inte på ”ett godtagbart sätt” följer ”internationella konventionen avseende miljö”.

På frågan vad hon tänker att det innebär för förvaltaren att en del formuleringar är så vaga säger Johanna Lindell att det är ett bra påpekande som kommer finnas med när styrelsen ska ta fram den nya placeringspolicyn.

– Den måste vara ett kraftfullt verktyg för banken, det ska inte vara öppet för egna tolkningar, säger Johanna Lindell, men tillägger:

– Danske Bank upplever att de är införstådda med innebörden i vår policy och att de har en mycket robust process för att säkerställa att innehav till exempel inte bryter mot andemeningen i internationella normer, konventioner och överenskommelser om mänskliga rättigheter och miljön.

En annan sak i policyn som Jacob König lyfter är att DIK inte placerar i företag vars omsättning till mer än fem procent härrör från ett antal områden, bland annat vapen och krigsmaterial. Här kan man tänka, menar Jacob König, att även om det bara rör sig om fem procent kan det vara vapen som distribueras till ett konfliktområde och som används för övergrepp. 

DIK säger ju till exempel inte max fem procent pornografi – utan ni säger ingen pornografi. Är ni nöjda med de områden ni har femprocentsgräns på?

– Jag känner inte till varför man då valde att skriva så om pornografi. Femprocentsgränsen är en vedertagen nivå, därför att man är ödmjuk inför det faktum att det i dagens kapitalistiska system är oerhört svårt att säkerställa noll procent, säger Johanna Lindell.

– Jag skulle såklart önska att det gick med noll på allt som man tycker är viktigt. Men jag känner mig ödmjuk inför att det är otroligt svårt.

Vad tänker du nu – kommer ni att vidta några åtgärder utifrån det som framkommit i Magasin K:s granskning?

– Vi kommer självklart ta med oss det här i det kommande arbetet, svarar Johanna Lindell och tillägger:

– De slutgiltiga valen är inte mina utan förbundsstyrelsens. Jag kan bara konstatera att jag är nyfiken på hur man kan se till att pengarna förvaltas på ett bra sätt samtligt som de gör mer nytta än skada. Jag är väldigt öppen för att vi hela tiden behöver tänka hur vi kan bli bättre. Teoretiskt sett skulle vi kunna investera pengarna på andra sätt.