I en gammal vårdcentral en trappa upp i köpcentret Fältöversten från tidigt 1970-tal ligger Östermalms bibliotek. Här, bland böcker och byggdamm, har personalen de senaste veckorna gått med sopor, målat, flyttat möbler och slipat bord. I den långa korridoren, som numera flödar av ljus, möter bibliotekschefen Annika Malmborg och bibliotekarierna Filippa Markov och Charlotte Tiderman upp. Direkt utbrister hon, strålande:
– Det är en sådan dramatisk förändring i rummet!
De tre kollegorna börjar förklara och berätta om renoveringen av deras arbetsplats, som nu snart är färdig. Hur de helt vänt på planlösningen, dels för att infodisken med den tekniska hjälpen behövde komma längre fram och bli tillgängligare, men framförallt för att de yngsta besökarna skulle få bättre plats.
– Nu är barnen längst ner, med mest yta och kvadratmeter. De är vår mest prioriterade grupp, men vi ska också ta hand om de äldre. Sedan pandemin har det varit mycket ensamhet. De vill vi också fånga upp, säger Annika Malmborg.
Nästan all inredning på återbrukad. Det kan handla om bibliotekets egna bokhyllor som byggts om och lackerats, pandemi-plexiglas som blivit barnvagnsskydd och om lampor från andra bibliotek som där inte längre behövs. En avsevärd del av möblemanget kommer också från Stockholms stads egen Blocket-tjänst, Stocket, som superelipsbordet av formgivaren Bruno Mathsson i sittgruppen med hans Eva-stolar, för tidningsläsning en bit in i lokalerna.
– Men när bordet kom på plats var det för högt för fåtöljerna. Då fick någon idén att vi skulle kunna byta ben på skivan och det gick! säger Annika Malmborg.
Barnbibliotekarien Hanna Bergeå, Annika Malmborg och Charlotte Tiderman vid en av de nya diskarna, placerad så personalen lätt ska få överblick över lokalerna. På väggen hänger oljemålningen Syrénbuskage av Erik Idar.
Foto: Jonas Eng
Hon vill vara tydlig med att det varit helt frivilligt att delta i renoveringsarbetet. Samtidigt föll det sig så bra att Kungsholmens bibliotek också hållit stängt, där på grund av en eländig vattenläcka. Det har i sin tur inneburit att de Östermalms-medarbetare som velat kunnat lägga all sin tid de senaste tre-fyra veckorna på att hjälpa till, eftersom de alltså inte behövde lånas ut till andra bibliotek.
En av dem är Filippa Markov, som också blivit något av en instagram-kändis för Östermalms bibliotek där följarna fått se henne riva täckpapp och svabba golv inför nystarten. Hon har dubbla examen som bibliotekarie och bildlärare för gymnasiet och säger att pedagogiken och det konstnärliga tänket jämt funnits med:
– Jag har alltid jobbat stenhårt på att aktivera rummet. För det demokratiska uppdraget är det jätteviktigt – när kidsen kommer ska de känna sig hemma.
En av de största förändringarna på Östermalm är också att biblioteksrummet blivit tryggare. Framförallt har det att göra med att bokhyllorna, i linje med den så kallade Högdalsmodellen, kortats. Det här betyder att de förut ganska skumma lokalerna plötsligt blivit ljusa, samt att det är möjligt att se ut i lokalerna på ett helt annat sätt.
– Att det är överblickbart, att blicken når långt, att det finns siktlinjer, det är otroligt viktigt. För vi har inte personal i vartenda hörn. Och det måste vara en plats som är trygg, både för de som arbetar här och för besökarna, säger Annika Malmborg.
Att bokhyllorna dessutom flyttats bort från fönstren betyder mycket för ljuset, och därmed tryggheten och trivseln. Andra viktiga punktinsatser är att vissa dörrar ersatts av draperier, att den nya skaparateljén har fått ett helglasat fönster och att personalen kommer att jobba i olika zoner snarare än att vara stationerade vid disk.
– Att vi har en rörlighet i arbetssättet, att vi jobbar agilt och uppsökande, är egentligen är det viktigaste av allt, säger Annika Malmborg.
Charlotte Tiderman slår sig ner vid en av de ombyggda diskarna, den är låg, nätt och på hjul. Visar hur hon med ett snabbt rull på kontorsstolen kan överblicka hela vuxenavdelningen, som ligger i mitten av det långsmala rummet.
– Jag ser det lite som ett flygplanstorn. Vi som jobbar här vill komma bort från stereotyperna, inte vara bibliotekarier som sitter vid en disk utan vi vill vara tillgängliga för olika målgrupper och åldrar.
Filippa Markov fyller i:
– Disken är en möbel. Zonerna är det vi jobbar i. Det är inget som kommer från chefshåll utan det är något som vi i personalen bestämt tillsammans.
Hon rättar till en biografi på ett grönmålat bord intill. Här ligger maffiga coffee table-böcker om konst och arkitektur på display, lätta att ta upp och bläddra igenom. En annan avgörande sak som arbetsgruppen fokuserat på är gallringen. Östermalms bibliotek hade tidigare ett ovanligt stort bestånd av böcker, där ryktet var att man i princip inte gallrade.
– Är det trångt i hyllorna är det svårt att se böckerna och då står det still. Men är det luftigt så lånas det mer, säger Filippa Markov.
Hon har arbetat som bibliotekarie i sju år och kommer precis som Charlotte Tiderman närmast från Uppsala stadsbibliotek, där de jobbade tillsammans. På Östermalms bibliotek slogs de av gemenskapen i personalgruppen, något som de känner förstärkts i samband med omdaningen av lokalerna som alla anställda arbetat med tillsammans i etapper sedan 2019.
– Det är inte bara det att det blivit så jäkla fint, det här kittar också arbetslagsandan, säger Charlotte Tiderman.
Annika Malmborg håller med:
– Vi har nog jobbat lite ovanligt och annorlunda. Det här är inget enmansverk utan vi har jobbat prestigelöst tillsammans, personalen har tyckt till och haft åsikter. Det svetsar ihop. Och ganska många gånger har vi förändrat de ursprungliga idéerna och tänkt om.
Filippa Markov vid Josef Franks Carl Larsson-lampa som hittades längst in i ett av bibliotekets förråd. Nu hänger den på låg höjd i mitten av barnavdelningen. På Stockholms stadsbibliotek är barnen den mest prioriterade målgruppen.
Foto: Jonas Eng
Längst in finns ytorna för de yngsta besökarna, med en liten blanksliten soffa i trä från bibliotekets gamla barn- och ungdomsavdelning. Låga tråg och inbjudande sittgrupper är tänkta att skapa en hemtrevlig plats, där barn och ungdomar ska känna att de vill vara, till exempel när det är jobbigt hemma.
– Vi måste skapa de här trygga, vackra miljöerna, det har vi barn- och skolbibliotekarier vetat hela tiden. Men så har det inte alltid varit. För bibliotekscheferna måste också veta det och politikerna måste förstå det. Känslan genom hela mitt yrkesliv är att barnen alltid fått stå åt sidan när man renoverat, säger Charlotte Tiderman, som tog sin bibliotekarieexamen 1989.
I dag är det inte hon utan Filippa Markov och andra kollegor som ansvarar för barnverksamheten. Och även om de betonar att biblioteket ska vara en lugn plats – där till exempel den nya beigebruna färgsättningen är tänkt att bidra till harmonin – är det ännu viktigare att barnen ska kunna vara sig själva.
– Vi vill att de ska kunna härja fritt, att det ska vara högt till tak. Vi kommer inte stå med hyschande fingrar, utan att man ska känna att det här är en tillflyktsplats i vardagen, säger Filippa Markov.
Som jag ser det har rummet en otrolig betydelse, jag tror det påverkar en på djupet hur man känner sig välkomnad, om man känner sig trygg och sedd.
Över Arteks runda barnbord signerad formgivaren Alvar Aalto hänger numera en kökslampa i tyg, också den en designklassiker men av den Östermalms-kära arkitekten Josef Frank. Det var i ett förråd, längst in i personalutrymmena, som Annika Malmborg fick syn på dess färgstarka tyg med stora grönsaker, Vegetable tree.
– Det var så häftigt. Jag undrade: vad är det som ligger där, och fick höra, den ska typ slängas. Men är inte det en Svenskt Tenn-lampa?
Den undanskuffade taklampan, som även kallas Carl Larsson-lampan, hade tidigare hängt i bibliotekets personalrum, men fick nu en hedersplats i boklandskapet för de yngsta. Annika Malmborg hittade också en stuvbit med grönsakstyget hemma som hon tvättade upp och satte på väggen i personalens fikarum.
– Jag har själv ingen arkitektur- eller inredningsbakgrund men jag har alltid värderat rummet högt. Som jag ser det har rummet en otrolig betydelse, jag tror det påverkar en på djupet hur man känner sig välkomnad, om man känner sig trygg och sedd.
I personalrummet har Annika Malmborg hängt upp en stuvbit av Vegetable tree som en hälsning till lampan på barnavdelningen.
Foto: Jonas Eng
Annika Malmborg har examen från Södertörns högskolas estetikprogram och började sin yrkesbana som producent på en teater i Uppsala där hon startade med att röja och strukturera upp lokalerna, trots att det inte fanns någon som helst budget för det.
– Min övertygelse har alltid varit att man måste jobba inifrån och ut, att man måste börja med personalens ytor, att kontoren ska funka, innan man tar sig an det publika rummet. Här på Östermalm tycker jag att vi har fått till supertrevliga personalytor, fast vi egentligen inte haft några pengar för det.
Hon har varit kultur- och bibliotekschef i Solna och chef på Kulturskolan i Stockholm. Jobbet som enhetschef med ansvar för fyra bibliotek i Stockholm fick hon för sex år sedan. Två av dem, Kungsholmens internationella bibliotek och Tranströmerbiblioteket, har renoverats under hennes tid.
– Vi som är uppväxta på 1960- och 70-talet hade kanske bilden av biblioteket som en konservativ plats men att det var möbler med kvalitet, att man var noggrann med inredningen och inte drog in vad som helst. Det tycker jag har glidit oss lite ur händerna, säger hon, tystnar och funderar:
– Nu kanske det vänder, men det krävs att människor är intresserade att hålla efter och hålla i, att vi tar hand om det som finns, som har kvalitet.
Samtidigt, betonar Annika Malmborg, krävs det att dagens inredning klarar en modern biblioteksverksamhet, med utrymme för möten, debatt och författarsamtal. Som tar hand om sin publik.
– Vi har haft dagvatten som sköljt in i taken, hinkar som stått i tid och otid. Man har räddat, lappat och lagat efter hand, men tillslut var man tvungen att ta ett helhetsgrepp och det var då vi passade på att göra förändringar i rummet.
– Visst, vi har haft en begränsad budget, men det tvingar en att vara lite smart. Min erfarenhet är att det brukar blir riktigt bra tillslut.
