Ida Strutt, har skrivit hela sitt 25-åriga yrkesliv. Hon har startat och drivit pr-byrå, jobbat i idéburna organisationer, privata bolag och med politisk kommunikation. Allt med text och formuleringskonst i fokus.
– Jag är en jäkel på att få till en riktigt bra femordsrubrik på ett pressmeddelande, som sedan trillar in och blir en etta någonstans, säger hon.
Nu är hon också poet. Diktsamlingen med den braskande titeln, Ge mig champagnebrus och kåthet som spränger (Lava förlag), sålde slut på en dryg vecka. Diktsamlingen är självutlämnande och behandlar teman som separation och lust. Hur är det i relation till att axla rollen som chef och talesperson för ett stort bolag? Det är framför allt ovant, tycker Ida Strutt.
– Samtidigt som jag sätter på mig varselvästen när någonting hemskt har hänt, och pratar med journalister direkt ut i Ekot så jobbar jag med språket i ett väldigt privat och konstnärligt uttryck. Det tycker jag är det svåraste, säger hon och tillägger:
– Sedan är det läskigt att bli bedömd av kollegor också – och då består hela mitt yrkesnätverk dessutom av textproffs.
”Jag är en jäkel på att få till en riktigt bra femordsrubrik på ett pressmeddelande.”
Poesin som form, utöver de mest pinsamma tonårsdikterna, är ganska ny i Ida Strutts liv. Hon minns tillfället på en Gotlandsfärja för tre år sedan, på väg hem från en första semester ensam med barnen. Mitt i skilsmässan behövde hon ett utlopp, en slags terapi.
– Som kommunikatör är språket det enda sättet jag har att förklara världen på, här blev det ett sätt att förklara mig själv och mitt liv också.
De första utkasten var pladdriga och osorterade och har krävt hård bearbetning och många strykningar. Så småningom började hon publicera sig på Livskrispoesi på Instagram.
– En av nycklarna till att dikterna bara flödade var just att jag fick använda språket fritt, jag behövde inte fundera över perfekta satser eller att det skulle vara på ett visst sätt, säger hon.
I höstas fick Ida Strutt kalla fötter inför utgivningen, och började fundera på om hennes karriär skulle påverkas av att hennes mest privata tankar kom till allmän beskådan. Istället för att backa valde hon att ställa de svåra frågorna på Linkedin, som hur privat en chef får vara. Svaren gjorde henne övertygad om att öppenhet är rätt väg.
– Det är ju dessutom en trend att som chef jobba med öppenhet som ett verktyg för att skapa psykologisk trygghet i gruppen, säger Ida Strutt och tillägger med ett skratt:
– Men det är klart att jag inte vet hur mycket mina medarbetare egentligen vill veta om deras chefs innersta tankar, känslor och rädslor.
Titeln ”Ge mig champagnebrus och kåthet som spränger” är plockad från diktsamlingen. Från början var titeln tråkigare, mer klassiskt suggestiv, berättar Ida Strutt. Förlagets pr-person ville ha något som ryckte tag.
– Jag letade igenom alla mina dikter efter några bra rader och så testade jag dem på bekanta i den tilltänkta målgruppen. Och så landade det här. Jag tror att det är delvis därför boken har sålt så bra också. Min pr-hjärna tog över min poesihjärna, någon har till och med kallat mig för pr-poeten!
Ur diktsamlingen ”Ge mig champagnebrus och kåthet som spränger” (Lava förlag):
Snabbspola inte
stanna i nuet
där min hand som snuddar din hud
är det enda som existerar
där din mun runt mitt bröst
får tiden att stanna
hjärtat att rusa
Jag vill ha din hand innanför linningen
din blick in i hjärnan
vill inte ha verklighet och vardag
ge mig champagnebrus
och kåthet som spränger