– Aldrig tidigare har jag varit med om att ett beslut från politiken dimper ned på mitt bord, och att det dessutom är så oerhört förändrade i verksamheten. Jag fattar inte vad som händer.
Det säger Ýrr Jónasdottir, museichef på Ystads konstmuseum, som plötsligt fått en fem gånger tio meter stor tavla i knäet. Verket, ”Skånska dragoner rida till bad” av Oscar Matthiesen, har hängt på Ystads militärhistoriska museum. Men då de måste flytta från sina lokaler behöver Dragonsamlingen, där jättetavlan ingår, en ny plats.
Den 7 december rapporterade Ystad Allehanda att samlingen skulle flyttas in på konstmuseet. I ett gammalt gåvobrev står det att det är där tavlan ska hänga, då konstmuseet fram till 1980-talet hette Dragonmuseet.
Enligt lokaltidningen hade beslutet fattats av det ”politiska styret” och meddelats kommunstyrelsens arbetsutskott. Kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson (M) uttalade sig då till tidningen:
– Samlingen kommer till sin ursprungliga plats. Det är jätteroligt och positivt att vi kan återföra den, det gör att Ystadsborna lätt får tillgång till den och Ystads gedigna militärhistoria.
Men alla var inte lika positiva. Beslutet hade nämligen inte diskuterats med museichefen. Istället meddelades Ýrr Jónasdottir att en ”politisk enighet” bestämt att museet skulle göra plats för samlingen, med uniformer och diverse föremål samt den 50 kvadratmeter stora målningen – redan nästa år.
– Jag hade massor av frågor. Var är beslutsunderlaget, varför har ingen pratat med mig, vad ska vi göra med verksamheten som är i det rummet nu, har vi bytt profil till att bli ett konst- och dragonmuseum? säger Ýrr Jónasdottir till Magasin K.
Ýrr Jónasdottir författade en skrivelse till förvaltningen, där hon bland annat tog upp frågor om att göra en sedvanlig konsekvensanalys. Något svar fick hon inte. Branschorganisationen Sveriges Museer reagerade dock och menade att kommunens hantering innebar ett brott mot museilagen.
I en uppföljande artikel i Ystads Allehanda reagerade Paula Nilsson (M) på informationen.
– Jösses. Okej, detta är inte alls inom mitt gebit kan jag säga. Jag känner inte till museilagen och detta är inget som har kommit upp i våra diskussioner överhuvudtaget.
När Magasin K söker Paula Nilsson, avböjer hon muntlig intervju. Hon har dock ändrat sig. I ett mejl skriver hon att ”något beslut aldrig har fattats”.
I en intervju med Dagens Nyheter säger hon nu att ytan ska användas för ett “eget museum” och därmed inte vara konstmuseets ansvar.
– Man kan säga att det blir ett litet museum i museet på en liten yta där. […] Därmed bryter vi inte mot museilagen, säger Paula Nilsson (M) till tidningen.
Oscar Matthiesen slutförde den stora målningen "Skånska dragoner rida till bad" 1906. Tavlan är 5 meter hög och 10 meter bred.
Foto: Ystads militärhistoriska museum
Men Ýrr Jónasdottir ställer sig frågande till detta. Dels finns praktiska frågetecken, för att nå den ytan behöver man gå genom konstmuseets samlingsutställning. Dessutom blir det oavsett ett ingripande i verksamheten, enligt Ýrr Jónasdottir. Rummet används i dag till föreläsningar, samarbete med föreningar och kulturskolan, teaterföreställningar och filmvisningar.
– Man tar inte bara bort ett rum, man tar bort en del av verksamheten. Vi är trångbodda och använder det också som internt mötesrum, så ur ett arbetsmiljöperspektiv blir det inte heller bra. Det blir en väldigt rumphuggen verksamhet utan rummet.
Hon är fortsatt perplex över kommunens hantering.
– Har man bestämt sig för att krympa konstmuseets verksamhet? Vill man ha ett konstmuseum med ett dragonmuseum inuti, eller har man bara hittat ett rum att ställa det i? Det blir ju inte bra för varken oss eller Dragonsamlingen.
Gunnar Ardelius är generalsekreterare på Sveriges Museer.
Gunnar Ardelius, generalsekreterare för Sveriges Museer, står fast vid att kommunens förfarande strider mot paragraf fem i museilagen, som säger att det ska råda armlängds avstånd:
– Det är väldigt tydligt att det bryter mot lagen när beslut tas utan museets delaktighet. Han understryker också att detta inte sker i ett vakuum, och nämner utvecklingen i Norrköping och Gävleborg.
– Man kan inte längre tala om enstaka händelser, säger Gunnar Ardelius och hänvisar till organisationens rapport från tidigare i år, där en femtedel av museicheferna uppgav att de upplevt otillbörlig styrning från politiker eller tjänstemän.
Han påpekar att händelsen är särskilt relevant i ljuset av den kultursamverkansutredning som just nu är ute på remissrunda, där kommuner föreslås få ökat ansvar.
– Man kan fråga sig vad kommuner har för förutsättningar att upprätthålla principen om armlängds avstånd. Är de verkligen redo att ta det ansvaret?
På Ystads konstmuseum väntar Ýrr Jónasdottir på att få någon slags klarhet.
– Man undrar hur vi som jobbar här ska kunna behålla motivationen när det tas beslut som om det vi gör inte vore värt något?
