Det var på torsdagseftermiddagen som kulturminister Parisa Liljestrand (M) meddelade att regeringen anställer Patrick Amsellem som överintendent och chef för Nationalmuseum 8 januari nästa år, ett förordnande som löper fram till januari 2030.
Patrick Amsellem är för närvarande generaldirektör för Statens konstråd, har tidigare varit chef för Skissernas museum och intendent vid Brooklyn Museum of Art samt disputerat i konsthistoria vid New York Institute of Fine Arts.
Under Kulturdepartementets pressträff underströk Patrick Amsellem att han vill att Nationalmuseum ska bli en levande mötesplats och möta en ny publik. När Magasin K frågar hur det ska gå till säger han att han inte vill gå in på detaljer innan han hunnit möta museet och dess personal, men tillägger sedan att det kan handla om att bjuda in ”andra grupper”, som civilsamhället.
– I min värld – för att man ska lyckas att nå nya målgrupper – så måste man våga inleda nya typer av samarbeten. Man måste våga bjuda in människor att dela det här fantastiska. Det är en inledande tanke.
Nationalmuseum har haft vikande publiksiffror under hösten, hur vill du vända den trenden?
– Nationalmuseum har en enorm potential. Man vänder inte en sådan trend över en natt, det kommer att ta tid. Men för mig handlar det mycket om vad har man för tilltal som kulturinstitution. Jag har alltid brunnit för tillgängliggörande, den här känslan av att det finns så många som säger att ”konst, det är inte för mig, det är inte min värld”. Men där det i själva verket är så att konsten är för alla. Och då handlar det om att i den förmedlingen som man gör, i det sätt som man närmar sig potentiella målgrupper, så får man inte sätta sig på höga hästar.
Utveckla det!
– Jag tycker att man har ett ansvar som offentligt finansierad konstinstitution att vara ödmjuk, att bjuda in publiken, och det handlar om tilltal i alla kanaler. Det handlar om hur man blir bemött som besökare när man går upp för trappan in på museet. Om hur museet möter betraktaren i gatuplanet, på hemsidan, ute i landet.
– Alla de här sakerna handlar om tilltal. Och jag har alltid varit intresserad av att bredda tilltalet. Jag vill göra saker tillgängliga – utan att göra avkall på innehållet, det är viktigt att säga. Vi som jobbar med de här sakerna har ansvar att klara av både och.
Förutom vikande besökssiffror har Nationalmuseum också tuffa ekonomiska utmaningar framför sig – hur kommer det sig att du sökte den här tjänsten?
– Jag har aldrig skylt tuffa utmaningar. Jag hade inte sökt det här jobbet om jag inte trott att det går att vända den här trenden, att det går att göra Nationalmuseum till den här riktigt lysande juvelen som är till för alla, som glänser för alla.
Apropå kommande kostnadsökningar – vilka åtgärder ser du kan komma i fråga?
– Det kan jag inte säga. För att jag ska kunna svara på det måste jag varit på museet i åtminstone, jag skulle säga, två månader. Möta personalen, titta på varenda aktivitet i budgeten – det tar tid. Och jag måste få den tiden.
Vilka är de viktigaste erfarenheterna som du tar med dig in på Nationalmuseum?
– Det jag har med mig är en lång erfarenhet av att jobba med ett breddat tilltal, att jobba med befintliga samlingar på ett kreativt sätt och med en diversifierad finansiering.
Vad innebär en diversifierad finansiering för dig?
– Som på Skissernas museum – hela det förändringsarbetet var i princip helt finansierat av externa medel. När vi började det arbetet visste jag att det var enda chansen att göra det hållbart på sikt, utan att museet skulle få en alltför hög hyra. Det skulle varit möjligt för Nationalmuseum för tjugo år sedan, inte i dag. Men så måste man tänka.
